New School

Från och med nu lägger jag alltså ner här och ni hittar mig istället här och här.


Gurkbasurken gör som Emmaboda och lägger ner!

På torsdag börjar Emmabodafestivalen. Sveriges överlägset bästa indiefestival kör för tjugonde och sista gången.
Lille festivalgeneralen Håkan Karlsson menar att man måste ju sluta nån gång och då ska man göra det med flaggan i topp.
Jag borde vara där. Jag borde verkligen vara det. Kommer sakna Emmaboda. Har varit där sju-åtta gånger nånting genom åren. Första gången 1994 när det bara var en enda dag och jag och brorsan var de enda passagerarna som steg av tåget i Emmaboda på fredagseftermiddagen, dan innan festivalen skulle börja. Och vi sålde säkert två lådor av vårt fanzine Nowhere, så vi hade massa cash till mera öl.
Minns det där året -borde varit 2000 va? - när vi delade ut 300 "Bomb-Bags" med vinylsinglar, läsk, godis, kondomer och massa andra giveaway-prylar vi fått till Bomben från ett av de stora och på den tiden välmående skivbolagen.
Minns när jag ensam (med stor hjälp av Labrador-Bengt dock) ordnade EttNollEtt-frukostpopen där i gräset, kanske var -97 eller -98 typ, med ett extrembakfullt Hell on Wheels bland andra.
Minns alla efterfesterna på Hotell Amigo. Med Cardigans och Kent och BD och BQ och Terry förstås. Terry går inte att utesluta när man snackar om Emmaboda.
Minns förrförra året när jag åkte dit med Joggi och Richard från Östermalm och vi bodde i tält och de sålde skivor och t-shirts så vi fick ihop en massa cash till mera öl.
Vissa saker förändras liksom aldrig.

Men nu är det slut. Indieboda säger farväl med Dinosaur Jr och Spiritualized, och ingen skulle nog kunnat komma på ett bättre sätt att avsluta på.

Jag säger också farväl här nu. Gurkbasurken är död, länge leve Gurkbasurken!
Det finns mycket att minnas från den här bloggens dryga två år i rampljuset, men det överlåter jag till er att göra själva.

Imorgon bitti startar jag upp igen. På nya håll, och aningen annorlunda, men det känns faktiskt ruskigt roligt och inspirerande just nu!


Hejdå!


Tack!

Tack för igår kära vänner och alla övriga. Ni var helt fantastiska. Vi var kaos upphöjt i hundratusen.
Underbart.

Jag passar inte in i en vuxenvärld!

Ja, nu är det äntligen fredag till slut. Flyktsoda ikväll. Jag har nog inte varit såhär peppad på en klubbkväll sen vi körde Bomben XL senast, på Trädgården för två somrar sen.

Är rätt nervös för att jag ju faktiskt ska sjunga också. Även om det egentligen bara är en enda mening (rubriken på det här inlägget) som jag behöver skråla med i ordentligt, men ändå. Det är ju trots allt inte varje dag man står på samma scen som Bob Dylan stått på.

Jag hoppas vi ses på Debaser Medis ikväll alltså. 22.00 öppnar vi dörrarna, och sen är det helt gratis inträde för alla fram till midnatt!
Östermalm spelar typ vid halv tolv-tiden nånting.

Och som sagt, om du missar det här får du skylla dig själv!

***
Nu har vi fixat 400 glowsticks och några hundra heliumballonger också. Lär nog bli rätt fint inne bland palmerna.

De nada

bakis

Jävlar vad bakis jag är idag. Skulle behöva Adam och hela hans kompani med Bakis-tabletter här just nu. Det släpper liksom inte. Huvudvärken, illamåendet, yrseln, ångestattackerna...

Men det var kul igår. Jävligt kul. Kanske lite för kul till och med.
Först grymt trevlig middag hemma i Chris sjukt fina lägenhet på Bondegatan. God mat, bärs, musiksnack, dataspelsnack, fotbollsnack, nittiotalssnack. Fru och lilla trotsålderstreåringen som pussade så gulligt på pappas Bajentatuering på överarmen. Trevligt som fan och en ganska perfekt uppladdning för Bajenmatch.

Så Söderstadion. Stod i klacken första halvlek och satt med vanliga gänget i andra. Bajen var pigga, taggade, rörliga, snabba. Kul att se! Och så enormt befriande att vi faktiskt klarar att vinna mot fucking Kalmar till slut. Tack för det Hammarby! Nu är vi med i racet igen, otroligt viktigt!

Direkt till Nada efter fotbollen. Bärs, skivspelande och återigen en smått fantastisk uppslutning vänner. Ska vi namedroppa lite så att egogooglarna hittar hit kanske? Ja, vi gör väl det då: Alice Eggers, Fredrik Egefur, Elisis, Isak, Richard Slätt (tack för hjälpen i DJ-båset ännu en kväll!), Chris, Robban, Bajen-Mårten Pehrsson (ja, jag känner två stycken Bajen-Mårten faktiskt), massa fler bajare, Jonas Markbäck, Kim med sin brorsa, Erik Dellgren, Sandra, Magnus Talib, Tanja, Daniel-Mini, Cissi, Theo, Wannadies-Fredrik och TPD-Mats, Maria Taubert, Andreas Bjunér, Lasse, Freja, Becca, Fanny och engelsmännen, Jimmy och Marie (!) och landethenvändande Kringlan förstås... Säkert tjugo till som jag glömt bort nu i min bakfylleförvirring.

Var grymt att spela. Körde rätt mycket gammal britpop/manchester, som en liten försmak på kvällens race på Happy Manday kanske.
Till F12 och Holiday, mycket folk, bra musik, Adam och Alek bjöd på bärs. Har ett vagt minne av att jag lovebombade Hanna Fridén, det förtjänade hon i så fall.
Sen Spy Bar. Dimma. Utkastad, första gången på länge faktiskt. Men om det var nån kväll jag förtjänade det så var det definitivt igår.

Är glad att jag hade förnuft nog att lämna skivväskan kvar på Nada i alla fall. Annars hade nog den varit borta nu.

Nu ska jag försöka få i mig nåt att äta, och göra vad jag kan för att kurera bakfyllan. Klockan nio ska jag vara på KGB (baren alltså, inte Bajens kompisgäng).
Happy Manday med Dake och mig bakom skivspelarna. Martin Söderström kör Morrissey-bar på övervåningen, och DU är där!
Än så länge är det bara Alice, Erik D, Jonas, Fanny och Richard som har chansen att klara alla mina fyra DJ-kvällar denna vecka!

Happy Birthday dear Gurkbasurken!

Missade den här bloggens två-årsdag förra veckan ju!
12 juli 2005
började jag blogga.
Grattis Gurkbasurken!
Det har blivit mer och mer dagbok och mindre och mindre blogg här på senare tid kanske, men det får bli vad det blir. Jag har aldrig haft någon masterplan med den här grejen direkt. Mest en rolig liten grej typ.
Men det är ju roligt ändå att såpass många av er därute i världen verkar uppskatta min lilla blogg, och att ni återkommer och läser vareviga dag.
Tack för det, vänner, bekanta och alla ni andra!

Jag går på glödande kol


Photo Sharing and Video Hosting at Photobucket

Peppen inför fredag är redan så hög att vi nästan inte vet var bromsen sitter längre!

Världens bästa ÖSTERMALM ska spela live, och de är enligt säkra källor mer laddade än inför någon annan spelning de gjort på de åttiofyra år som bandet existerat. Och då har de ändå spelat på så vitt skilda ställen som i Roskilde, på Sturecompagniet, i Trondheim och Bergen, på Dr Albans gamla ställe, på Broder Tuck och på en altan i Västerhaninge!
Bara en sån sak liksom!

Och DJ-action kommer det bli så det står härliga till. Förra gången lyckades en av våra DJs med konststycket att bli utkastad från stället.
Riktigt så roligt hoppas vi inte det blir på fredag, men precis precis på gränsen under det, okej?!
Gustav gästas nämligen av de totalt underbara vännerna Hermann Dill och Richard Slätt. Tre killar med gemensamma intressen som fotboll, britpop och ölhävning.
Det kommer betyda exakt detta: Galenskap, disco, gamla indiehits, framtida klassiker, bloggelectro, punk, knarkmusik och music for girls!

Som om inte det vore nog så har vi bokat in en av våra absoluta favoritpersoner på hela Jorden - Daniel Bergqvist!
Han har tagit flyget hela vägen från San Fransico bara för att spela på Flyktsoda! (Ja, vår DJ-budget är SJUKT stor!).
För alla er som är födda sent på 80-talet så kan vi berätta att Daniel, tillsammans med en tjej som heter Asynja, hade en helt bananas klubb som hette Slick! Eller kanske har de kvar den fortfarande, tror inte riktigt de vet det själva ens.
Slick var/är i alla fall en sån där klubb där folk klär av sig nakna och dansar på inredningen. Där trehundra pers gruppkramas till Salt n Pepas "Push It" eller Madonnas "Holiday" och där Gurkbasurken haft några av sina allra roligaste DJ-spelningar någonsin.
Nu ska alltså Daniel spela ute i baren, och med sig har han sin polare Anders, som vi härmed döpt om till Sjömans-Anders. Alla måste ju ha ett prefix, annars är man inte på riktigt.

Alltså:

FLYKTSODA
Östermalm!
Gustav Gelin, Hermann Dill, Richard Slätt, Daniel Bergqvist, Sjömans-Anders och DU!
Fredag 20 juli 22-03
Debaser Medis, Medborgarplatsen, Stockholm, Sverige.

Om du missar det får du skylla dig själv.

Det är sommar i en sekund

Att se Plura stå där nyss på Skansen och i direktsändning kablas ut till nästan var tredje svensk tevesoffa, är det det som är svensk sommar?
Ja, kanske. Min sommar sammanfattas rätt bra av den där låten i alla fall.

"Jag har rest tiotusen mil
mitt liv är tåg och båt och bil
Jag går ut naken mitt i natten
Jag är en ö och du är vatten
Och det är sommar i en sekund
och jag minns varenda stund
när vi gick till havet för kärlekens skull
När vi blev fulla för kärlekens skull"

Tänker tillbaks på Peace & Love. Det känns som flera månader sen, fast det bara var lite drygt två veckor tillbaka ju. När Plura & Carla stod där själva på den idylliska lilla folkparksscenen i den där lilla parken mitt i stan. Och de spelade akustiskt, sjöng önskelåtar från publiken, gamla bortglömda Eldkvarn-albumspår blandades med lite från den nya skivan, och de skippade rentav "Kärlekens tunga" den kvällen.
Vid sextiden morgonen därpå stod jag med en kartong öl i famnen i en hotellhiss ihop med Henning och Eric i Tough Alliance, på väg upp till deras rum på efter-efterfest. Då kliver plötsligt en nyduschad Plura in. Jag hälsar så ödmjukt jag kan och säger något om att han är en sann hjälte. Henning frågar om han vet vilka TTA är. Plura säger "ja, jag har läst om er, men jag tror inte jag har hört er nån gång".
Vi undrar om han inte ska med på efterfesten. Plura skrattar till och säger "nä för fan, jag ska precis åka hem nu".
Det hade varit något det.

Snart är det en annan hjältes tur att beträda den där scenen på Solliden. Love Antell från Florence Valentin. Högst märkligt att han ska få sjunga om vad Cezar odlar i sin garderob inför tre miljoner TV-tittare.
Och så är ju visst min käre gamle klasskamrat med också.
Plura, Love och Marko. En ganska spretig trio på Skansen.

Bästa måndan (uttalas med Svajens Hedemoradialekt)

http://imagecache2.allposters.com/images/pic/153/857337~The-Simpsons-Homer-To-Alcohol-Posters.jpg

Var grymt på Berlin igår. En sån där måndagkväll som bara händer på sommaren. I mitten av juli. Klassiska svenska industrisemstern. Per-Albin, Tage, Palme, Ingvar. Folkhemmet byggdes inte på en dag...
Jag är bakis, kanske fortfarande lite full nästan. Men det förtjänar jag att vara när jag faktiskt lyckades vara hemma hela helgen. Inte ens en enda liten söndagsöl blev det.

Åt den ljuvliga rödingen på Berlin. Snackade med Jesper i baren. Richard kom dit och var min sidekick i DJ-båset. Öl i mängder. Sen bara vällde folket in. Johan Risberg. Bästa Alice, direkt från England. Isak. Ida och Friedman. André, Kalle Bylund och Mucko. Erik Dellgren, Sandra, Jossan, Adrian, Magnus, Fanny, Erik, Joel, Jonas, Gurra, Matte, Alex... Massa massa fler. Ibland är det bra att ha abonnemang på telefonen.

Sjukt roligt att spela. Southside Stalkers och TTA, Bowie och Clash, Jens Lekman och Pacific, Sonic Youth och OMD, New Order och Embassy, Eldkvarn och Springsteen, Heavenly och Those Dancing Days, Johan Borgert och Jonas Game. Allt för vännerna. Bärs och järn.

Sen F12, smockfullt. Kom nästan inte in först. Var tvungen att ringa Andreas Höistad för att bli insläppta. Knökat, hängde till vänster. Pussade på Kornél, fick glass av Makode, blev fotad av Ivan (med en glowstick - eller "technorör" som TTD-tjejerna kallar det, haha - som mest liknar en minimal kuk), hälsade på säkert femtio pers till. Blev full för kärlekens skull.

Tillbaks bakom skivspelarna igen

Efter nästan en månads uppehåll från discjockandet är jag nu tillbaks bakom skivspelarna i vår kungliga huvudstad, och det med dunder och brak.
Den här veckan spelar jag inte mindre än fyra kvällar av fem, på några av mina absoluta favoritställen här i stan!
Jag vet att ni har semester, sommarlov, solsting och fullständig ansvarsfrihet att göra vad precis fan ni vill, så jag tycker faktiskt att ni ska komma och hälsa på hos mig på följande ställen:  

* Mån 16/7: Berlin, Skånegatan 71.
Min ojämnt återkommande lilla sommarklubb "Lyckliga Måndagar på Berlin" kör för andra gången. God öl, pytteliten men jättemysig bar precis vid Nytan, trevligt folk, en telefonlur som hörlur och fin, blandad, ny och gammal barvänlig musik!
21-01, inget inträde!

* Ons 18/7: Nada, Åsögatan 140.
En av Söders mest klassiska och allra bästa barer. Aslänge sen jag spelade där senast, men det är alltid sjukt trevlig stämning där, med ett otal softa stammisar och bra folk. Vardagsrumskänsla, goda tapas, och bästa musiken, såklart!
21-01, inget inträde!

* Tor 19/7: Happy Manday på KGB, Malmskillnadsgatan (precis ovanför den där trappan Palmes mördare sågs i innan han försvann spårlöst en natt för över 21 år sen).
Stockholms äldsta och bästa indieklubb fortsätter än. Denna kväll är det nypremiär med DaKe och mig bakom skivspelarna nere i KGBs dunkla klubbkällare. Räkna med en feeet oldschool-tripp till Madchestah och band som Inspiral Carpets, Flowered Up, EMF, Stone Roses, Blur, Shamen, KLF, Charlatans, A Guy Called Gerald, Oasis, Ride, Boo Radleys, MBV, New Order, Northside och givetvis en hel del Happy Mondays!
21-02, inget inträde!

* Fre 20/7: FLYKTSODA på Debaser Medis!
Min och Davids lilla klubb har faktiskt helt objektivt sett gjort vad Horace skulle tvingas beskriva som en "toksuccé". De tre gånger vi kört har alla varit så gott som smällpackade, vilket innebär runt 600 personer på Debban Medis!
På fredag kör vi igen. Världens bästa Östermalm spelar live (med två rödhåriga och inte helt obekanta gästsångare!) och i DJ-båset på stora golvet trängs jag ihop med mina fotbollsintresserade vänner Richard Slätt och Hermann Dill. Ute i baren spelar grymmaste hemvändarbögen Daniel Bergqvist (Slick!) ihop med Sjömans-Anders, och de utlovar "det mesta från gamla dekadenta San Framcisco-hits och tysk snällsynth till ny allsångsindie och kramgo rockenrolldisco".

Det kommer bli en magisk afton!
22-03, fri entré för alla fram till midnatt, sen 100:-. Men kom tidigt för böveln!

---

Vore kul att se DIG där, på en eller alla fyra kvällarna. Funderar på att fixa nån grym belöning till den som uppenbarar sig på flest ställen!

Vi ses i natten folks!

Minnen av Roskilde


 
För exakt på minuten en vecka sen satt vi i vårt camp i Roskilde och drack sextioprocentig sprit och rökte lite sötsaker. Vi hade satt campingstolarna ovanpå de nerblåsta partytälten. Det var ju ändå sista kvällen, så why bother när allt ändå är precis så förjävligt det bara går att bli.
Snart skulle vi ta med oss vår stora Bajenflagga och anstränga oss för att bana väg genom den på vissa ställen halvmeterdjupa lersörjan, till en rätt kass Basement Jaxx-spelning. Vi skulle skrika "FREJSON - HEJSON!" istället för "Where's your head at?" och vi skulle hoppa och skratta tillsammans i all misären.

Efter det skulle vi sitta uppe i granncampet några stycken. Jag, en snubbe som de kallade Kotten, en annan snubbe som hette Jens och en dansk jätte som mycket väl kunde varit såväl dörrvakt som kustjägare eller varför inte torped åt Bandidos. Vi drack öl tillsammans ett par timmar där i mörkret, och dansken spelade på en akustisk gitarr som någon hittat, men som saknade minst ett par strängar. Det var inte så kinkigt just då, hur många strängar en gitarr har. Det fanns så att säga en del värre saker att bry sig om.
Som den där sjön precis nedanför Joggis tält, dit säkert hälften av alla vi hundratals frusna själar som bodde i den kvadrat som gick under benämningen G77, gjorde våra främre behov under de värsta regnpassen när det var för jobbigt att ens ta sig de extra trettio meterna bort till staketet.

Den danske jätten spelade på sin fyrsträngade gura. Jag och Kotten och Jens sjöng en improviserad sång. Den hette "Socialgrupp 3", och vi hade stundtals ganska avancerade körstämmor där i fylledimman. Freja kom förbi, skrattade åt oss, med oss, och satte sig en stund hon också. Alla andra sov. Eller rättare sagt, de få andra som var kvar sov. De allra flesta hade redan gjort det som varje normalt funtad människa - och djur, vid sidan av kackerlackor möjligen - skulle gjort i den katastrofsituation som vi befann oss i. De hade flytt. Hem till Stockholm, Hedemora, Oslo, till hotell i Köpenhamn och mormödrar i Lund. Till exakt vartsomhelst på hela jorden utom till just de där jordhektaren strax utanför Roskilde By på Själland i Danmark.

Det var en fin sång. Vi höll på i över en halvtimme och inte en enda tältgranne klagade på oss, så jag tror nästan att de kanske höll med om att den inte var helt olidligt usel åtminstone.

När klockan började närma sig två tjatade jag på de övriga att följa med in och kolla på Justice. Festivalens allra sista konsert och en av dem jag sett fram emot allra mest. Efter mycket om och med fick jag till slut med mig Kotten in. Vi tog Bajenflaggan med oss, såklart. I Gröna (eller Arena som den visst hetat i sisådär sju år eller nåt nu) spelade nån dansk house-DJ medan roddarna fixade ordning det blinkande korset som blivit Justice signum på scen. För varje extra minut som den franska duon var försenade så märkte jag hur tröttheten slog till mer och mer i mig. Hur en vecka med brutalt hårt festande, plaskande i lerpölar, mil efter mil i gummistövlar, gråt, dekadens, regn, regn, regn, tältsovande och slitningarna mellan den totala uppgivenheten och någon sorts obeskrivlig glädje - hur en vecka med allt det där kan sätta sina väldigt djupa spår både i kroppen och i psyket.

Men så börjar de spela. De kör ett par låtar. Jag minns årets barnkörshit "D.A.N.C.E." som kanske tredje eller fjärde låt. Jag minns att jag dansade smått extatiskt en kort liten stund. Sen gick jag ut för att "vila lite en kortis bara".

Klockan halv fem vaknar jag på gruset utanför scentältet. Det är kolsvart ute, tyst sånär som på lite avlägset trummande bortifrån campingen, och några enstaka vakter som går runt och plockar skräp är de enda människor jag ser.
Jag fryser så mycket att hela käken bara fladdrar runt, men jag vet att jag måste ta halvtimmespromenaden bort till tältet. Det är det enda jag kan göra, och det enda sättet att ta sig dit. Om man så vore stekigaste killen i hela Båstad så skulle man inte kunna ta varken limo eller helikopter dit, möjligen att man med väldigt mycket list skulle kunna blåsa nån brandman att få åka med på fyrhjulingen bort, men det är knappast särskilt realistiskt, och inget man skulle kunna komma på i vinterkyla och lervälling bland misären sista natten i Roskilde.


Vet inte vad jag blir varse om först på morgonen, solljuset eller klafset från lerpölen på andra sidan tältduken, dvs ca tre centimeter från mitt huvud där jag sovit sju nätter.
Det är måndag morgon den nionde juli 2007. Roskildefestivalen är slut.

Jag sätter mig och tar en cigg. Lite vin också. Tänker tillbaka på vad som hänt under veckan. Försöker förtränga all skit och bara minnas de positiva sakerna, ljusglimtarna, skratten, vännerna.

 

Svajballens alla underbara kommentarer. Norsk-Henke första gången han drog poppers och hela ansiktet lyste upp i världens största hårdrocksleende. Den kaotiskt roliga resan med plankar-tåg och färja till Helsingborg (men inte matchen, nej, positivt tänkade var det ju!), Mia som köpte såna där fempack med stora Tuborg och bjöd alla på under den saliga Ark-konserten. Den helt makalöst bra Roky Erickson-spelningen! När Buffalo Tom spelade "Tailligths Fade" och jag flög upp till Fantomen och sjöng med i vartenda ord. Timbuk & Mapei & Damn som var så sjukt jävla bra. Och Bonde Do Role! CSS! Maher Shalal Hasch Baz och hans små snuttar av strukturerad japansk friformjazzkrukmakeri! Och Spiritualized såklart. Jason underbare Spaceman! Come on baby stop your crying! "I fuckin love you, Jason!". Ja, jag var faktiskt tvungen att skrika så, inte för att han tog nån notis alls om det ens, men ändå.
Joggi som aldrig gav upp, utan köpte rosé-Lambrusco att bjuda hela campet på varje gång stämningen blev som allra lägst och regnet bara gav sig fan på att öka.
Kalle Bylund och allt han hade i sina fickor. Zeta, den underbare campleadern, och Bajen Camps årliga presentationstal där alla applåderar varann och startar hejarklackar om någon råkar "fylla jämt" (vara där för första, femte, tionde, femtonde gången etc). Kringlan, vin-haggan, som ihop med Freja precis som förra året drack Dagens mest hela tiden. Dunken med HB som gick runt och räddade mitt humör en natt när tårarna inte bara var nära. Fantomen, Dennis och Co för alla sånger. Gabi för det oavbrutna skrattandet på vår "nattklubb".
André, med festivalens kanske minsta/lägsta/sunkigaste tält av alla, men med ett glatt humör ändå.
Jenny, Richard & Leila (fast ni drog hem tidigt!), Niclas, Brozan, Susie, Mia, Jocke, Hannele och alla alla alla andra!
Måndagen i solen på ett torg i Köpenhamn med Joggi och André.

Såhär en vecka efteråt - när mina vita sneakers i och för sig fortfarande är bruna och mina väskor fortfarande luktar vagt av mögel, men i övrigt är det mesta återställt till normaliteten - ja, då kan man ju faktiskt få för sig att det var rätt fint därnere trots allt.

En bra Stockholmsnatt till slut

Torsdagskvällen var sådär fin, precis som en riktigt bra utekväll i sommarstockholm ska vara. Åt först en grym trerättersmiddag hemma hos mamma, pratade om skärgården och Roskilde och annat. Mötte sen upp med Dana och en sjukt solbränd Sanna på Sthlm Sports Bar för att se andra halvlek av Elfsborg-Gnaget. Elfsborg är verkligen i galet bra form för tillfället. Kul att hänga med Dana, vi har inte sett varann på nästan en månad ju, eftersom de varit i värmeböljans Grekland och kom hem samma dag som jag drog till lervällingens Danmark.
Vidare till Babylon där Erik Dellgren & Sandra Bergman kör sommarvarianten av sin Pet Souns Bar-klubb Send in the Clowns. Måns Jälevik spelade fint live. Fanny var fin och bjöd mig på öl. Eken och Felix kom dit, liksom Tanja och Fredrik.
Fett Söderprofiltätt på den lilla uteserveringen. Martin Kellerman, Hives-Pelle, Kristoffer Åström, Magnus Talib, Lina Thomsgård, Lova, Kalle och Love Lundell, Ruben. Erik och Sandra spelade superbra. Popsicle, Juvelen, Bonnie Tyler, hela baletten...

Promenad till Debaser. Smockfullt på uteserveringen. Fick låna Stellans cowboyhatt. Daniel Öhrn och Terry spelade indiehitsen och jag dansade en stund. Träffade massvis med fler vänner. Adam, Jonas, Kalle Bylund, Nina, Jazzi och säkert trettio till jag hälsade på.

Så en stortaxi bort till Spy Bar. Första gången där på tre hela veckor, sjukt långt uppehåll för att vara jag. Daria stod uppe vid repet till Vita, grymt kul att hon fick jobbet!
Träffade MaddeKarin, där ena halvan fyllde år. Markus Mustonen bjöd på champagne. Tom Pyl frågade om Roskilde. Allt var som vanligt, och det kändes faktiskt rätt fint att vara tillbaks där igen.

Sen lååång efterfest hemma hos Olle på Kungsholmen, med allt vad det innebär...
Då förvandlades den fina sommarstockholmsnatten till en aningen bittrare sommarstockholmsmorgon. Men det är en annan historia.

Så gårdagen blev lugn. Städade en massa och sådär.
Och nu sitter jag i Västertorp och ska snart bege mig ut till Solna. Bajen möter Cork i Intertotocupen. Verkar inte bättre än att jag får gå ensam, har fått en friplåt på lyx-västra.
Känns nästan lite nervöst nu. Vore grymt om vi gick vidare och får möta Utrecht.

Solen skiner, helt i onödan

Ska snart bege mig ut på stan igen. En Stockholmskväll för första gången på över två veckor.
Först blir det Kalmar-Bajen på Läckerbiten med Richard och Hermann.
Gissar väl att den kan bli ett par öl där, sen får man se om det blir vidareutgång någonstans. Det är väl inte helt orimligt med en trio som oss...

Känner mig minst sagt orolig för matchen. Minns med fasa mitt besök på Fredrikskans förra våren, när vi tog ledningen för att sen losa stort, och jag åkte hem i samma buss som SM-guldsfirande handbollsfansen som åkt "via" Göteborg.
Det var inget man vill uppleva igen direkt. Men jag är som sagt skeptisk. Erland har mycket att bevisa ikväll, och jag hoppas vid mig Gud att jag haft fel i min lite väl hårda bedömning av honom.
Kommer även sakna kaos-avstängde Traoré, som jag nog anser varit Bajens bäste back hittills i år, möjligen i konkurrens med Sulan.

Det är mycket som är skit just nu, och just i såna stunder behöver man Bajen så mycket mer. Så snälla Bajen, stå upp och gör allt ni kan ikväll. Kämpa och kriga för mig och för alla andra tusentals grönvita själar. Om ni sen losar ändå så har ni åtminstone inte gett upp i förtid.

New York-blödigheten

Har precis slökollat på "Höst i New York" på TV3. Ett rätt smetigt romantiskt drama från 2000 med en rik gammal Richard Gere-gubbe som blir ihop med en lite för ung - och givetvis lite för oemotståndligt vacker - Winona Ryder. Och så visar det sig att Winona-bruden är allvarligt hjärtsjuk och bara har kort tid kvar att leva and so on... Inget anmärkningsvärt alls, men med den blödighet jag jobbat upp i min arma själ just nu så blev jag naturligtvis alldeles rörd. Och så alla fina höstbilder av New York, med gulnade löv som singlar ner från träden i Central Park, med Manhattans storslagna skyline i sånt där klassisk julsnöfall, så som det bara kan vara i lite för sentimentala halvfloppade amerikanska romantiska dramafilmer.
Jag satt såklart bara och längtade tillbaks till New York igen. Bara en dryg månad sen jag var där nu, ändå känns det som att hela den resan bara var en fantasi, en dröm, något halvt overkligt.

Och så i reklampauserna dyker den där nya Folkia-reklamen upp, med en äldre man och en yngre kille som snackar lite maffioso-amerikanska om att banker är så jobbiga, men att Folkia minsann inte är nån bank.
Den äldre mannen heter Joseph Ragno och satt på stolen bredvid mig i dryga nio timmars flygresa från Newark till Arlanda just för att spela in den där reklamfilmen. Han var grymt trevlig, berättade lite om inspelningen av "Shawshank Redemption" och kallade konsekvent Morgan Freeman vid endast förnamn (när jag kom hem googlade jag honom direkt och upptäckte att han även haft små inhopp i bl a "Seinfeld" och "Law & Order"!).  Sen tog han en valium, drog på sig en sån där sov-bindel och knoppade in. Några timmar senare vaknade vi i duggregnet på Arlanda och det var morgonen den sista maj. Jag hälsade honom välkommen till en typisk svensk sommar, men visste nog inte riktigt då hur förbannat rätt jag hade.
Själv skulle Joe Ragno bli hämtad av folket på reklambyrån (tror det var Love Brindfors) för att åka direkt och jobba.

Och här sitter jag sex veckor senare och har redan blivit nostalgisk.


IQ-test

Gjorde som alla andra verkar gjort och ägnade en halvtimme åt att göra IQ-test för första gången nånsin.
Med tanke på att jag festat oavbrutet tolv dygn i sträck så vågar jag nog påstå att det är ganska skapligt att vara bättre än 95% av befolkningen!
Och alltså en poäng bättre än skrytmånsen Alex Schulman dessutom!

 
  Namn: gustav
Ditt totalresultat:
126
Resultatkategori: Hög
Grattis till fullföljandet av IV-testet.
För att spara denna rapport, gå till ?Arkiv? i din browser och välj ?Spara som?.
 
Totalresultat
 
  


    

 
 
 
  Du fick bättre resultat än 95 % av populationen.
 
Resultat på ordtest
 
 
 
 
  Resultat på ordtest: 124.4 

Resultat på performancetest
 
 
 
 
  Resultat på performancetest: 127.7 

Delresultat
 Varje del har ett maximumresultat på 20. Medelresultatet är 10.

Bildfrågor
Parametrar: icke-verbalt tänkande, samtidig bearbetning, rumsvisualiseringssyntes, visuell bearbetning
Resultat i bilddel
Genomsnittligt resultat 10
Ditt resultat 14
Frågor om ordförråd
Parametrar: verbal konceptbildning, semantisk kunskap, långtidsminne, stimulans i tidig miljö, intellektuell nyfikenhet
Resultat i språkdel
Genomsnittligt resultat 10
Ditt resultat 17
Minnesfrågor
Mäter: minne, förmåga att ordna i följd, symboliskt innehåll, koncentration
Resultat i minnesdel
Genomsnittligt resultat 10
Ditt resultat 19
Relationsfrågor
Mäter: verbalt tänkande, konceptualisering, konceptbildning, semantiskt innehåll
Resultat i del för logiskt tänkande
Genomsnittligt resultat 10
Ditt resultat 15
Matematikfrågor
Mäter: minne, symboliskt innehåll, slutledningsförmåga
Resultat i matematikdel
Genomsnittligt resultat 10
Ditt resultat 17

Om

Mitt profilbilde

Gustav Gelin

hits