Introlekar, livbåtskapsejsningar och Entombed

Helgen har annars varit hård, rolig och händelserik.

I fredags var det Metropolis som vanligt, och jag vann Introtävlingen ihop med Martin R, Cissi och Elin. Utklassning! Sista halvtimmen på stora golvet var bland de finaste Mettanhalvtimmarna i historien tror jag banne mig. Peter spelade bara de allra största indiehitsen och vi sjöng allsång så det hördes till både Debaser och Skansen kan jag lova...

Bara två Metropolis kvar för mig nu, eftersom jag ska spela i Småland denna helg och i Norrköping nästa. Känns redan lite vemodigt faktiskt.

 

Efter Mettan blev det badefterfest på Långholmen, och framåt morgonkvisten fick Carlos Rojas Beskow för sig att vi skulle sno livbåten och ro till Reimers. Sagt och gjort hoppar sju pers i en livbåt på kanske 2 meter. Vi tar två rortag, kommer ut kanske tre meter, sen sjunker båten och alla ramlar i vattnet. Med kläderna på, med mobiltelefoner i fickorna, med plånböcker och hela baletten... Totalt genomblöta.

Men roligt var det.

I övrigt har helgen tillbringats ute i Haninge på den pyttelilla indie/rock-festivalen Blow Up A Panda. Lite fö mycket riffrock överlag, men jag såg en hel del bra trots allt. Några konstateranden därifrån:

- Rånarluvor är det nya svarta. Såg åtminstone tre band som hade det, vilket nog var åtminstone två för mycket.

- Han rödhåriga skäggkillen i South Ambulance ser bara för rolig ut när han tjoflöjt-dansar runt på scen. Inget ont om dem annars, klassiskt popband med jättebra låtar.

- Östermalm knäckte på Mondos efterfester båda kvällarna.

- Florence Valentin spelade bara Haninge-relaterade låtar, och avslutade med "Allt vi bygger upp, ska vi meja ner", för första gången på två år.

- Entombed var koola. Kändes märkligt att se ett av världens största dödsmetallband inför kanske 300 indiekids på en liten scen i Haninge. Men jävlar alltså vad jag blev impad av trummisen ändå.

- Knife And Ape var nog bäst av allt. Gang of Four möter Joy Division möter Kraftwerk med Tomas Öberg på vocodersång. Om vi nu ska vara sådär rockjournalistiska...

- Assid var roliga och småkoola i två låtar, sen tröttnade man lite. Stenhård eurodisco med rånarluvor (hmm) och cheerleader-puffar etc.

Fast som vanligt satt vi mest i gräset utanför och drack medhavd öl. Det är fint det också.


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits