Marit är den nya Erlend!

Jäklar i min lilla låda vad bra det blev igår till slut!
Uppåt 1400 personer kom till Trädgården och jag gick mest runt i nåt sorts stressat lyckorus utan att riktigt kunna ta in hur bra det faktiskt var.

Smet-golvet var nog bäst, synd att folk inte fattade det utan stod ute och trängdes istället. När Marit inledde med att sjunga "I Feel Love" på ett housebeat som Emil sen mixade över till Justus Köhnckes "Time Code" och Marit började sjunga PSBs "Rent", för att sen gå över i "Italian Fireflies" vs "This is the Year" - det var totalt jävla magiskt bra helt enkelt! Vi måste göra om det snart igen, kanske redan om några veckor i Norrköping när jag ska dit med Seb och Emil....

 

Hursomhelst var det befriande att XL gick så bra igår, minst sagt välbehövligt efter förra gångens halvflopp. Coolof ägde på technogolvet, Robert vs Peter blev kanonlyckat och Blaze är ju alltid Blaze liksom.

Har många bra idéer till nästa gång redan nu, 31 augusti blir det, och Hollertronix (feat DIPLO) är redan bokat och klart!

 

 

 


Bomben XL

Den här servern ligger ju nere mer än den är uppe, därav den usla aktiviteten här på sistone...

 

Hursomhelst så är det Bomben XL imorrn på Trädgårn och jag är lite nervös, som jag iofs alltid är när jag ordnar klubbar och fester. Känns som att det _borde_ gå bra i alla fall. Bra lineup på fyra dansgolv med The Knife-flickidolen Olof Dreijer som tehnostjärna på det stora, Smet med Marit Bergman på sång i sann Erlend Öye-tradition inne på lilla, Blaze-hiphopskallarna längst in och så vårt roliga indiegolv Robert vs Peter utomhus.

Eftersom vi sänkt förköpspriset med hälften sen sist, och SMHI utlovat fint väder, så känns det som att vi borde kunna fylla stället rätt väl imorrn ändå, men som sagt, jag är alltid toknervös och osäker ända tills jag sett att det börjat bli fullt och vi gått runt och sådär....

 

Nu ska jag se nån fransk film med Vanessa Paradis, den verkar fin, om inte annat är ju alltid hon det.

 

 


Frankie Wilde: I can confidently say Ibiza is dot dot dot.

Såg en riktigt bra film igår, It's all gone Pete Tong. Det har gjorts en del brittiska filmer om klubbkultur, musik, droger, sex och allt det där, men långtifrån alla har varit speciellt bra. Ofta känns de bara krystade och sökta, på det där sättet som när en lite för gammal farsa ska försöka hänga med och säger "fett ballt" medan tonårssonen skäms ihjäl.  

It's all gone Pete Tong hade kanske inte något större djup eller budskap direkt, men jäklar vad vi skrattade. Historien kort: En megastor brittisk house-DJ bor på Ibiza och lever det glada livet med kola i drivor,  lättklädda latinotjejer i överflöd och spelningar på monsterklubbarna. Men så en dag är han döv. Komplett jävla döv. Och man kan väl lugnt säga att karriärutsikterna för döva DJs är sådär halvbra.Så Frankie Wilde flippar ur. Låser in sig i sitt hus med kuddar på väggarna och knarkar ner sig. Ända tills han efter några månader bestämmer sig för att ta tag i det, och lär sig läsa läppar och till slut även att "känna musiken" så att han kan producera sin kära house igen. Den första döva DJn är ett faktum.

Rolig idé, briljant dialog stundtals och Paul Kaye (som var där och snackade innan filmen igår) var grymt bra i huvudrollen som Frankie Wilde. Och bra musik också, Concretes är med på ett hörn, originalmusiken har dock gamle legenden Graham Massey stått för.

http://www.imdb.com/title/tt0388139/

 

Sen blev det en lång och blöt utekväll... men det är en annan historia.

Ikväll spelar jag på Annakhan igen, vore kul om det kom lite folk!


Stort

Här är så min lilla artikel om Gerrbrand, på en Leicester-supportersite:

http://www.foxestrust.com/html/modules.php?name=News&file=article&sid=486

 


Regnet, kvällen, peppen och kärleken

Nu har Cissi kommit tillbaka till stan, vi ska ses om ett par timmar. Det regnar i Stockholm, men jag kan inte låta det förstöra mitt pepphumör just nu. Ska bli väldigt kul att gå på Metropolis ikväll, känns som evigheter sen jag var där ordentligt. Jag har ju varit bortrest en massa och när jag varit i stan så har jag spelat på andra ställen, insåg just att det här är min första lediga helg i stan på hela sommaren.

Och Matti Alkberg spelar ju live ikväll också, kommer bli en kanonkväll!


Vad heter brytningssäker på engelska?

Nu har jag precis skickat iväg min första artikel på engelska någonsin. Om Gerrbrand till en Leicester supporter-site. Blev väl sådär, lite svårt att hitta rätt fotbollstermer och så på engelska ibland, men det blir nog bra.

Den ska publiceras så fort Totte har gått igenom läkarundersökningen och skrivit under kontraktet, vilket borde bli nån gång under dan imorrn (idag).

Om de är nöjda med den alltså.


Barstolar vi minns

Annakhan var fint igår. Lagom lite folk, nästan samtliga kanske trettio personer som var där var kompisar till antingen mig eller David i baren, som för övrigt är en av de grymmaste barkillarna i den här stan.

Han och Allan får en alltid att känna sig välkommen, de kan slänga in sarkastiska kommentarer om Bajen (de är Djurgårdsgrabbar), sjunga med i en Oasis-låt, snacka tjejer, eller fråga vem som gjort nån ny remix, samtidigt som de häller upp en bira till eller bjuder på rom-shots. Det gillar jag.

För att bli en bra bartender är den sociala biten minst lika viktig, om inte ännu viktigare, som den rena yrkeskunskapen om att blanda drinkar, kunna viner och sånt där. Därför gillar jag t ex en kille som Sharif på Carmen så mycket mer än nån bartenderutbildad gulduniformsklädd stjärna på typ Sturehof.

Sharif är en 45-årig marockan som bor själv i en tvåa i Bredäng och har krängt billig Avesta på Carmen sen sent 70-tal, säger han själv åtminstone och varför skulle han ljuga om nåt sånt?

 Han har två olika svarta tenniströjor, den ena helsvart, den andra med Bajen Fans-loggan (Ulf Lundkvists "Bajenvrak") på bröstet. Varje gång, varje gång, vi kommer in där så hälsar han lite småsurt och säger sina ständiga tre repliker:

 

1. "En Veckans?" (ibland, om han är på storskämtarhumöret, kommer även tillägget "En hel?")

 

2. "Var e Björn?" (Björn är alltså vår vän "Björn40" som Sharif mer eller mindre är kär i).

 

3. "Annars?"

 

Det är allt.

 Man vet var man har honom och det känns alltid tryggt. Därför känns Carmen som hemma. Liksom alltså Annakhan, trots att jag kanske bara varit där en tjugondel så många gånger.

 

Andra krogar, barer och pubar som jag känt så på genom åren är Tranan, Kvarnen, Indian Star, gamla Propellern på Kungsholmen där Carro-Malin jobbade och så Riche nu då givetvis, med Jesus och Carlan och Sebbe och Calle och alla.

 

Före det var det ju Bonden såklart, några år i mitten och slutet av 90-talet när jag var nån sorts klubbansvarig, spelade själv två-tre dar i veckan och mer eller mindre bodde där. Vissa (fattiga) perioder åt jag nog middag där sju kvällar i veckan, och ibland fick jag t o m post dit. Malin som var restaurangchef blev som en storasyster för mig nästan, ägaren Haroon som en pappa och kockarna Assad och Djeno (och senare även Anders Gabrielsson, som nu är en av delägarna på Telefonplans finest krogen Landet) som morbröder eller stor-kusiner. 

Bonden 1996-99 var lika delar lammfärsbiffar, Everything But The Girl, slask-öl, Moving Shadow-tolvor, "Veckans indieklassiker", Stardust, kärlek, ångest och vänner. Kanske framförallt vänner. Därinne lärde jag ju känna alla från Tom Pyl, Magnus Talib och Johanna O till Soul-Henrik, Billy, Sandra, Erik Strömbäck och hela Bomben-ligan.  

 

Och så har vi ju Sjögräs förstås. Det var en galen period. Eller egentligen var det nog två rätt skilda perioder.

Den första ungefär samtidigt som Bonden-tiden, kanske 97-98 ungefär. Linus, Micke, Jimmy, Jon & Alex, Johnny Reggae, Aminda och Elin och alla vi hängde där. Jag och Jacke spelade drum'n'bass i källaren och jag hoppade faktiskt in och hällde upp öl då och då också.

Den andra perioden var några år senare, i början av nya millenniet, när jag brukade gå från Bombenkontoret för att ta en "after work-öl" eller sju. Då satt vi alltid däruppe och kritade öl efter öl, ett gäng med personligheter. Kodak-Kristjan och Leo, som alltid brukade gå ut bakom fotbollsplanen och röka. Tobias, som bodde (bor?) i ungkarlshuset precis bredvid och som hade några galna efterfester. Micke Furugärde som är världens snällaste kille tills han fått i sig nån öl för mycket och blir tokdryg och elak mot folk han inte ens känner. Fast han har nog lugnat ner sig lite nu tror jag. Kenneth som ägde nån krog på Gröna Lund där han jobbade stenhårt hela sommarhalvåret, för att sen jobba lite lugnare från en barstol på Sjögräs hela vintern. Tove, Theo, Ida, E-Anna, och i baren stod våra egna Steven & Patrick, Staffan & Staffan & Mark, och de drack minst lika mycket själva. Det var ett fint gäng människor. En fin tid.

 

Synd att jag missade tioårsfesten i vintras, den var hård hörde jag.


Ja, men Annakahn var fint igår som sagt. Det trista är bara att alla mina vänner, allra mest jag själv, alltid är så panka, så att ingen har råd att dricka öl när jag spelar på lyxiga Öfreställen hur trevliga de än må vara. Jag bjöd bort tretton bärs igår, det är hela mitt innestående-gage och det håller tyvärr inte riktigt i längden.


Spending warm summerdays indoors

Det är sommar nu. En sån där sommar som man normalt bara drömmer om, med tropiska nätter där temperaturen aldrig går under 20 grader på hela dygnet, och där vattnet är så skönt att t o m en gammal kruka som jag längtar efter nästa dopp i samma sekund jag klivit upp.

Ändå tillbringar jag min tid inomhus. Jag surfar runt på en massa fotbolls- och musik-sidor, läser brittiska deckare, försöker boka grejer till Bomben XL, löser korsord, lyssnar på Magic Numbers, skriver långa mail, tittar på TV, pratar i telefon och lagar mat. Och jag måste faktiskt säga att jag trivs med det väldigt bra just nu. I några dar åtminstone.

 

Ikväll spelar jag skivor på Annakhan igen, vore kul om det kom folk dit. Det är en jäkligt mysig bar.


En riktig hejare på blommor

Mat och blommor
Tredagarslägret i Nykvarn handlar inte bara om träning. Spelarna har även fått laga mat i AXA:s provkök.
- I går lagade spelare, ledare och familjer trerättersmiddag under Stefan Erikssons ledning. Han vann kock-SM i år, berättar Thomas Andersson.
- Vi fick även pröva på att göra blomsterarrangemang. Anders Linderoth visade sig vara en riktig hejare på det, skrattar han.

http://www.hammarbyfotboll.se/se/aktuellt/artiklar/?articleid=27724

 

Det känns ju strålande att tränaren är en "hejare" på BLOMSTERARRANGEMANG när Bajen just blivit av med sin bästa spelare.


Lion Bar

Ibland kan man inte annat än älska SommarStockholm. Som idag, när det visar sig att Lion Bar fortsätter med sitt "sommar-öppnings-erbjudande" på 19:- för en halvliter Avesta, för tredje sommaren i rad. Det är så vackert på nåt sätt. Att se alla oss patetiska, tragiska, småtrasiga individer trängas inomhus för att få spara några enkronor bara för att bli lite lagom fulla innan vi alla åker hem var och en hem till sitt för att sova inför jobb och förpliktelser imorrn.

 

Kul att träffa Jonas. Han hade tjatat så mycket om förbanden till Oasis i England. Skulle det bli Babyshambles, Magic Numbers, Doves, Secret Machines, Ian Brown, Sountrack of our Lives eller vad?

 

Sen visade det sig såklart att på tolv dar och tre spelningar de var där så såg han inte en sekund av något förband. Däremot tydligen en jäkla massa indiebröst på storbildsskärmarna i sann grabbig britpopanda.

 

Kul att träffa Felix, Jenny, Lotta och Kim också. Speciellt Kim som jag fick höra en del intressanta fotbollskommentarer signerade hans arbetskamrat Christer Fursth av. Tydligen har kanske inte Linderoth riktigt det förtroendet som vi alla tror han har.


Totte klar för Leicester!

Nu är till slut min gamle efterfestvän och Bajen-guldhjälte Patrik "Totte" Gerrbrand klar för mitt brittiska favoritlag Leicester FC. Ska bli roligt att se vad han kan göra där. Samtidigt innebär ju detta att krisen i Hammarby bara blir än värre. Nu står vi med endast fyra skadefria backar, och vi har fortfarande ett desperat behov av en utpräglad målskytt.

 

Det är dags för styrelsen att agera nu, och det snabbt.

 


Mellan hjärta och disco

Jag minns första gången jag hörde ordet blogg (fr o m nu skriver jag det på svenska, alltså med två "g", fast jag egentligen tycker det ser bättre ut med ett). Det var hemma hos Emil i villan i Mälarhöjden där han bodde först med mitt gamla ex Tove som inneboende, och sen med Marit som sambo. Vi hade vad vi på Bomben brukade kalla "ett stort jävla möte", och Emil pratade på om den nya tuffa grejen. Sebastian, Linus, Agge, Daniel och antagligen Kalle och Micke också var alla överens om att när vi nu bestämt oss för att lägga ner Bomben så skulle vi förvandla den till en blogg-portal. Lika lite som jag visste nåt om Internet när Bomben startade hösten -98 visste jag om bloggar för ett och ett halvt år sen.

 

Nu vet jag alltså en aning bättre och har insett att jag nog behöver nånstans att skriva, uttrycka mina tankar och allt det där. Så jag har alltså startat min egen lilla blogg nu. Gurkbasurken. Jag antar att det mest kommer handla om saker som vem som var fullast på efterfesten efter Mettan igår, hur mycket jag stör mig på Sportbladets sensationsjournalistik runt mitt älskade Hammarby eller varför man fortfarande vid nästan trettio års ålder kan bli tårögd när Håkan sjunger cresendot i "Nu kan du få mig så lätt", trots att man står med sin älskade flickvän i famnen framför Gröna Scenen på världens bästa Roskildefestival.

 

Nåt sånt alltså. Yta och pretentioner i en salig röra. Dur och moll om vartannat som Thomas Öberg sa. Eller "mellan hjärta och disco" som Per Hagman skrev så fint en gång.


hits