Mellan hjärta och disco

Jag minns första gången jag hörde ordet blogg (fr o m nu skriver jag det på svenska, alltså med två "g", fast jag egentligen tycker det ser bättre ut med ett). Det var hemma hos Emil i villan i Mälarhöjden där han bodde först med mitt gamla ex Tove som inneboende, och sen med Marit som sambo. Vi hade vad vi på Bomben brukade kalla "ett stort jävla möte", och Emil pratade på om den nya tuffa grejen. Sebastian, Linus, Agge, Daniel och antagligen Kalle och Micke också var alla överens om att när vi nu bestämt oss för att lägga ner Bomben så skulle vi förvandla den till en blogg-portal. Lika lite som jag visste nåt om Internet när Bomben startade hösten -98 visste jag om bloggar för ett och ett halvt år sen.

 

Nu vet jag alltså en aning bättre och har insett att jag nog behöver nånstans att skriva, uttrycka mina tankar och allt det där. Så jag har alltså startat min egen lilla blogg nu. Gurkbasurken. Jag antar att det mest kommer handla om saker som vem som var fullast på efterfesten efter Mettan igår, hur mycket jag stör mig på Sportbladets sensationsjournalistik runt mitt älskade Hammarby eller varför man fortfarande vid nästan trettio års ålder kan bli tårögd när Håkan sjunger cresendot i "Nu kan du få mig så lätt", trots att man står med sin älskade flickvän i famnen framför Gröna Scenen på världens bästa Roskildefestival.

 

Nåt sånt alltså. Yta och pretentioner i en salig röra. Dur och moll om vartannat som Thomas Öberg sa. Eller "mellan hjärta och disco" som Per Hagman skrev så fint en gång.


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits