Nu..

...drar jag till Budapest. Ha det bra folks!


Ingen rast ingen ro...

Rodeofest med gratis Ginger & Jack Daniels (så nu fick de varumärkesreklam värd minst fyra drinkbiljetter bara sådär!) på Spyan. All night long.
Goesta fylllde 26. Martin fyllde 21. Bror Martin fyllde ingenting, men spelade skivor och hade väldigt tjocka glasögon och alla mediatjejer runt sig as always.
Mags var där och jag tror bestämt att jag fick henne att lova mig en middag nån gång snart.
Camilla sa att Håkan var på väg, men jag såg honom aldrig.
Kändisspottningen var dock rätt hög ändå: Mauro Scocco, Plura Jonsson, Johan Kinde (eh, är det här verkligen 2006 och inte 1986 vi snackar om nu?)...
Och så var ju Alexandra där, helt otippat bara sådär. Blir alltid så glad att träffa henne.
Sen efterfest hos Kim, sov på soffan, lunch på Ho's (bäst, alltid, jag saknar halvåret när vi hade kontor nere på Reimers och lunchade där typ en gång i veckan) och så hem för att ta en dusch, dricka fem liter vatten och packa skivor för att nu dra iväg och börja fredagskvällen om en timme på Annakhans afterwork (nytt ord i SAOL!).
Så, kom gärna till Annakhan om du har lust. Jag spelar mellan 17 och 21, det är en underbar bar trots att de är Djurgårdare.
Direkt efter det spelar jag på Centro, 21-01 (eller 03 om jag har lust). Kom gärna dit också!
Alla som säger att jag inte ser trött ut får gratis drinkar.

SERIELEDARE!

runa
Puh, jag är helt död nu typ.
Det tar på krafterna att sitta framför en webbradiosändning och följa Blåvitt-Bajen i en fullständigt kaotisk match. Men JÄVLAR vad skönt det här var ändå. 2-1 och älskade älskade Björn Runström gjorde båda målen.
Det är visst nåt derby uppe i Norrland som håller på just nu också, där Solna Svart leder i halvtid med 1-0, men det SKITER jag i.

Jag älskar Hammarby.

Musik och tidningar

MTV har en ny grej där svenska popstars får välja sina tio favoritvideor som de visar i ordning nedifrån och upp. Det är ganska intressant att se hur förutsägbara folk är. Hittills har jag kollat, om än lite halvhjärtat bara, på Howlin' Pelle, Idol-Sebastian, Petter och Robyn. Sebastian valde två U2-videor och två Coldplay-videor. Liksom, hej, du får välja exakt vilka tio låtar som helst i hela musikhistorien som det gjorts en video till, och du väljet Coldplay. Inte bara en gång utan två låtar av tio. Mm, Sebastian, du är verkligen den perfekta symbiosen av intetsägande dansbandssångare och "farlig" rocker som sätter trettonåriga flickhjärtan i brand.
Petter då, ja han valde lite standardhiphop, lite Three 6 Mafia och nån rocklåt, jag minns inte så väl tyvärr.
Och Robyn valde såklart The Knife, Madonna, Daniel Boyacioglu och Erykah Badu. Och så på första plats hennes egna "Crash and Burn Girl", vilket ändå måste sägas var ganska kaxigt.
Den ende som faktiskt överraskade en smula och valde lite annorlunda låtar var Pelle Almqvist som körde allt från Rick James till AC/DC till Bryan Ferry.
Hursomhelst så är idén rätt rolig, jag gillar alltid när popstjärnor får möjlighet att visa vad de inspirerats av, brinner för och har koll på. Älskade exempelvis när Tidningen Pop gjorde hemma hos-reportage hos svenska artister och gick igenom deras skivsamlingar. Pontus Holmgren var såklart värst.
Eller när artister fick komponera bland-CDs i Uncut förut. Det där var för övrigt tredje gången jag nämnde Uncut här på fyra dagar.
Jag läser faktiskt annat också. De senaste dagarna exempelvis nya numren av svenska tidningar som Sonic, Rodeo, Pause, Odd At Large, Vice, Diego och Offside.
Nån gång borde jag skriva en lång och ingående hyllningsartikel till Offside. Jag kan inte sluta tjata om hur bra den är.
Nu måste jag dock fortsätta skriva lite sånt som jag får betalt för istället.

Minnen av Tjernobyl

Homer nuclear

För ett par månader sen var det 20 år sen
Palme mördades. Det har jag, liksom de flesta i min ålder, väldigt klara och starka minnen ifrån.
Idag är det 20 år sen Tjernobyl-olyckan, vilket är en avsevärt diffusare händelse i minnesbanken hos mig, och säkerligen hos de flesta av mina jämnåriga.

Jag minns lite vagt att det pratades om bequerel och geigermätare på TV. Att de varnade för att plocka svamp och äta fisk från Östersjön. Att det stod klottrat "Bättre aktiv idag än radioaktiv imorgon" på betongen under en gångbro i Orminge.
Och jag minns att jag läste Tage Danielssons "Monologen om Sannolikheten", fast den skrevs ju långt tidigare och handlade om Harrisburg.

Det är ungefär vad  jag minns, av vad som måste vara den enskilt största katastrofen under hela min livstid.

Enligt en studie som Greenpeace publicerat har uppåt 100 000 personer dött på grund av Tjernoylkatastrofen. För att inte nämna alla cancerfall, missbildningar, naturförstörelse och så vidare. Då ligger t o m ett par flygplan i Twin Towers lite i lä faktiskt.

Fotbollskvällen

Ikväll var det premiär respektive andravecka för TV4s och SVTs nya fotbollsprogram. 
Några korta kommentarer:
- Tråkigt att de krockar under 25 minuter.
- TV4s "Fotbollsmångdags" programledare Ola Wenström och bisittare Hasse Backe & Magnus Hedman utklassar SVTs diton Peter Jidhe (som med sin rufsiga Big Brother-frisyr och sitt högst medvetet slarvigt rakade grungeskägg mer och mer börjar se ut som den innebandystjärna till storebror han vill vara) och Anna Pohjanen.
- De tre internationella storligorna bevakas fortfarande bäst av Femmans söndagsmagasin "Liga Europa".
- SVTs "Fotbollskväll" lägger hundra procent fokus på VM och internationell storfotboll, vilket de gör både bra och dåligt. Bäst blir det när de går på djupet som i det långa reportaget om Brasilien ikväll t ex.
- TV4s "Fotbollsmåndag" å sin sida växlar internationell fotboll och VM-pepp med Allsvenskan.
- Båda programmen satsar på utländska journalister som fotbollsexperter i krönikörsroll. Det är ett bra grepp tycker jag, roligt med andra perspektiv än det svenska jämt.
- Båda programmen körde en grej om Kim Källström, och där var nog SVT snäppet bättre och mer genomarbetade medan TV4-bisittarna var betydligt skarpare i sina analyser.
- TV4s slutkläm "Grej of the Day" var ett sånt där töntigt snedsteg som bara TV4 lyckas göra.

För övrigt, titta på senaste omgångens resultat i Allsvenskan:

Häcken-Öster 0-1
Elfsborg-Kalmar FF 1-0
Hammarby-Halmstad 0-0
Gais-Malmö FF 0-0
Örgryte-Gefle 1-1
Helsingborg-AIK 1-1
Djurgården-IFK Göteborg 1-0

Sju hela mål totalt på lika många matcher! Kul fotboll va!

Och på Sporten strax senare berättade de om Ajax-Feyernoord där polisen häktat inte mindre än 799 fotbollsligister efter matchen. Det är fler folk än ÖIS har sålt årskort...

En helg (nästan) utan Spya!

Ja vad har då hänt i mitt liv sen vi försiktigt snubblade i land nere i Värtahamnen vid sjutiden i fredags kväll egentligen?
Jag har sjungit karaoke (en rätt lam version av "Wonderwall" i duett med Pelle Tamleht)  på Emelies 30-årsfest. Överlägset bäst var Tysken & Emmas "Bohemian Rhapsody", överlägset finast var Lång-Kalles "Your song" som fick hela stället att bli tårögda av sentimentalitet.
Sen sov jag. Länge. 12,5 timme i sträck för att vara exakt.
Igår var jag alltså pigg, utvilad och såpass fräsch att det var dags att festa loss igen. En snabb öl på Wollmars, lite födelsedagstårta och champagne på Paradise och sen Ace där jag spelade indiehits, indie-elektro och indierock för bland andra mina bloggälsklingar
Goesta och Mags!
Jag blev nog ganska dragen redan där nån gång tror jag, för sen är minnet högst diffust.
Jag vet att vi var en kort sväng på Spy Bar, bara för sakens skull liksom, för att jag faktiskt ännu inte missat en enda lördagskväll där (vilket t o m Calle Sundevall själv har numera eftersom han var i Berlin igår ihop med min bror och tio till för att fira Remröds svensexa!).
Sen taxi till Paradise-efterfesten som var på en båt vid Söder Mälarstrand. Galet! Folköl delades ut, hundra vänner hälsades på, kramar och fylletjafsande... Vidare till nästa efterfest hemma hos Lady-O nånstans i Vasastan, men då kom jag på att det faktiskt fanns en morgondag också. Det är banne mig inte ofta jag kommer på det. Så det blev taxi hem och sova några timmar för att idag så alltså vakna vid tolv. Dra till Restaurang Södermalm och käka brunch bland massa Bajengrabbar och vänner med Oasis i högtalarna och solen i ögonen. Det var fint. Söderstadion var också fint i vårsolen. 
Rätt fin var nog också min krönika i matchprogrammet, även om det fortfarande känns smått surrealistiskt att se folk på raderna nedanför sitta med mitt nylle uppslaget på sidan framför dem...

Det som var avsevärt mindre fint var däremot spelet, matchen, ja så gott som allt som försigick där på plan idag.
Katastrof att Bajen fortfarande inte lärt sig hantera ett lågt försvar. Pinsamt att inte kunna skapa mer mot ett Halmstad som nästan var ännu mer destruktiva än fjolårets Kalmar FF.
0-0 var såklart det självklara resultatet. Och ett helt rättvist sådant dessutom. Sen kan folk skylla hur mycket de vill på domare och dåliga gräsmattor. Spelar vi inte bättre så vinner vi inte såna här matcher, punkt.
Efter matchen bar det av ut till Rissne på släktmiddag och födelsedagsfirande för två kusiner och en morbror. Roligt att se mitt glada kusinbarn Oliver, 2,5 år, iklädd FC Barcelona-tröja med Ronaldinho på ryggen. Synd bara att hans farsa är tokgnagare...
Annars var det som vanligt på släktmiddagarna. Trevligt, mycket och god mat, vin, diskussioner om fotbolls-VM och trafficking, lite musik, lite ny teknik som ska käbblas om o s v. Till exempel blev alla äldre (vi kan väl kalla dem för "de vuxna" för det har vi ju alltid gjort, även fast vi är "vuxna" nästan allihop numera) sjukt imponerade över att jag kunde surfa på Internet på min mobil. När vi sen gick igenom allas telefoner visade det sig att samtliga utom en också kunde det, bara att ingen orkat bry sig om att kolla förrän nu... The Olde & Bortskämd 40-talistgeneration asså!
Och genom mitt telefonsurfande kunde vi konstatera att Ebba von Sydows farfarsfar Oscar von Sydow inte bara var statsminister utan även mannen som avskaffade dödsstraffet i Sverige. Det är faktiskt rätt tungt ju. Varför har ingen grävt upp det tidigare?

Inhandlade nya Uncut (med Morrissey-artikel!) och nya Offside på vägen hem. De enda två magasin som jag verkligen läser slaviskt. Det blir en bra sysselsättning de närmsta kvällarna när jag ska ta hand om min stackars mörbultade alkoholförgiftade kropp...
Nu är det Brucan på TV!

Lennons hobbies

Lennons hobbies

Tog mig äntligen lite tid att läsa aprilnumret av bästa tidningen Uncut nyss. De har en grej om inspelningen av Beatles-filmen "A Hard Day's Night" med ett tiotal grymt snygga stillbilder från filminspelningen. En av bildtexterna lyder:
In the movie, Lennon's written answer to a female reporter, who asks him if he has any hobbies, is the word "tits".


Det som händer på sjön stannar på sjön

"Det som händer på sjön stannar på sjön", var gårdagens mantra. Därmed blir det dåligt med skvaller här från Indiekryssningen.
Men vi kan väl säga som så att det var fylla värre än den värsta Finlandsbåtsfylla man kan föreställa sig. Det var dekadens, det var bråk, det var tjafs, det var dans, det var hångel, det var loge-sex och gruppsex och hyttsex och annat sex, det var fläskläppar. Det var mousserande vin och litervis med baileys på akterdäck i förmiddagssolen. Det var bob hund-covers och Embassy-högtalardans. Det var stölder av Lapin Kulta-vagnar, och det var tjafs med vakter. Det var tillåten inomhusrökning, dansgolvsrökning och barhängsrökning, och inte lika tillåten hyttrökning. Det var illaluktande vattenläckor hos pöbeln på ghetto-däck, och det var felbokade "sviter" till födelsedagsbarn och DJs på femman.
Det var svåra introlekar, egendesignad indiebingo, gin&tonic-burkar, Sambuca-flaskor, bollhav, rosa kaniner, mänskliga pyramider, finska zigenare, gungande vågor, spyor, öl till frukost. Det var kärlek, vänskap och gemenskap, och minst tusen grejer till. 
Jag själv var inte inblandad i allt ovanstående dock, bara kanske åttio procent.

Men mest av allt var det såklart bara fantastiskt roligt. 

Tack för ett underbart litet äventyr vänner!


Nu bär det ut på sjön...

havet

Nu sitter mina vänner och förpeppar med Mikael Wiehes "Titanic". Själv funderade jag lite på att bränna Jussi Björlings "Till havs" och spela den inatt, men jag vet ju att en sån grej bara är rolig i teorin så jag skippar nog det.
Snart bär det av hursomhelst. Vill ni ta död på Stockholms och delar av Örebros och Göteborgs indie-scener så är det hög tid att fippla med bogvisiret på Silja Festival nu!

The Land of the Free

notwelcome

Trevligt.

Hiv-positiva måste ha ett speciellt visum för att få komma in i USA. I Norge kämpar en smittad skådespelare mot de amerikanska immigrationsmyndigheterna. "Vi försöker bara säkerställa det amerikanska folkets hälsa och säkerhet", meddelar amerikanska ambassaden i Stockholm till SvD.se.




Sunkig hjärnsläpp-uppdatering av bloggen

Medan förkylningen så sakteliga börjar vända åt rätt håll (men fortfarande återstår mycket hosta och snörvlande innan jag är helt fit) så kollar jag Arsenals snabba, vackra kortpassningsspel mot tjongbollande gamla Bajen-antagonisterna Villareal.
Samtidigt surfade jag runt lite på dagens tidningar och hittade en artikel om de nya orden som kommit med i årets upplaga av SAOL.
Några av dem känns minst sagt lite överraskande, t ex kappvändande modeord som  "nakenchock", "bonusbarn" och "lyxrenovera". De sista två kan jag faktiskt inte minnas att jag varken hört eller läst någonsin.
Andra ord känns som att de borde kommit med för länge sen, som åttiotalsordet "afterwork", det minst sagt vanliga "stringtrosa" eller Vattenfestivalens tidiga 90-talssymbolord "chorizo". (Fråga: Är "langos" med? Jag har ingen SAOL här). Andra ord som känns minst tio år för sena: "pesto", "spa", "soffpotatis", "pucko", "rucola", "dejt", "dip" och "reklamjingel".
Ytterliggare några placerar sig i genren slangord som använts i minst två generationer, som "blipp" (!), "dissa", "flippa", "pusha", "hjärnsläpp", "promota" och "sunkig".
Feministerna och bögarna har blivit accepterade de också i och med ord som "queer", "könsmaktsordning", "homoäktenskap" och "patriarkal". Likaså gubbväldet med ord som "pigavdrag", "kvinnohandel", "sexist" och "hushållsnära".
Det konstigaste av alla nya ord är tveklöst "fyra till nio-lärare"!

Sen är ju givetvis "blogg" med också, och "uppdatera".

Samtliga nya ord finns
här.

Nu gjorde Touré 1-0 för Arsenal och Highbury exploderar lika mycket som mina nys-attacker och min feberhjärna...


Till havs

Jag är förkyld. Hostar sönder min arma lilla hals, och näsan är helt tjock, län.
Och så är jag typ helt pank. Hur ska det gå egentligen? Ser inte ut att bli nån matros-kostym på ÖB till kryssningen imorrn nu alltså. Trist. Hade varit ganska fint att spela skivor i. Alltså inte en sån där Håkan-vit utan en mörkblå med hatt och allt.
Och undrar om man klarar intensivt indiefestande i 23 timmar på havet med den här förkylningen?
Jag får väl fortsätta försöka kurera mig, käka c-vitamin och vitlök, dricka the, sova. Och funkar inte det så blir det några stadiga whiskeypinnar direkt när båten lagt ut imorrn kväll.

För övrigt vill jag också passa på att gratulera världens yngsta trettioåring Emelie idag!!!
Precis som vi snackade om i lördags så har vi redan haft våra trettioårskriser så the only way is up, baby!



Carl-Jan och indiekidsen

carljan

Igår natt spelade jag skivor för självaste
Carl Jan Granqvist. Han dök upp i Vita Baren på Spy Bar vid halv ett-snåret, eftersom han träffat min bror Martin på flyget från New York under morgonen. Carl Jan hade fö problem att klara metalldetektorn på Kennedy-flygplatsen eftersom han hade en ostrongaffel i innerfickan. Det är fan highbrow om något.
Fast mästerkocken stannade inte så länge på Spyan. Han hälsade lite på Martin, mig och Calle Sundevall, och jag tror han blev lovad ett VIP-kort också.
Sen gick han ungefär samtidigt som det började välla in tonårsindietjejer, Killinggängmedlemmar, rocksångare, klubbskribenter, dekadensdrottningar och de gamla vanliga krogalkisarna från O-baren.
Jag, Martin och Sebastian blandade Spankrock med Todd Rundgren, afrikansk sambafunk med svensk mp3-electro, och lite till. Vid halv fyra flyttade även Emil och Billy över till vår bar så vi var helt plötsligt fem DJs, och det var ett underbart kaos av märkliga mixar, Averna-shots och dans i och runt DJ-båset.

Ännu en kväll på Spyan alltså, en riktigt bra sådan.

Ute på vägen igen

utepavagen

Om ett par veckor ska jag ut och resa igen.
30 april bär det av till Budapest med mor och bror, samt mammas kille. Det var vår 60-årspresent till mamma. Ska bli kul, det lär vara en fantastiskt vacker stad.
Och sen kommer jag hem vid tiotiden på kvällen onsdag tredje maj (ja, jag kommer alltså sitta uppe i ett flygplan mitt under Bajen-Gnaget där kan vi snacka nervkittlande...).
Torsdag fjärde maj drar jag sedan ner till Linköping och spelar skivor med Jonas på Herrgårn, Radio Dept kör live. Fredagen den femte bär det av till Jönköping för att hälsa på morfar och DJ-båset på Bongo Bar. Lördagen den sjätte är det så dags för en ny bekantskap i och med Växjö-stället Café de Luxe, som enligt ryktet är ett toppenställe.
Och eftersom Växjö endast ligger 11 mil ifrån Kalmar så tänkte jag avsluta min lilla turné och kompensera mitt missade derby med att gå på bortamatch på idylliska Fredrikskans på söndagen den sjunde maj, för att sen åka Bajen Fans-bussen hem till huvudstaden igen.

Det kan nog bli en galet rolig vecka.

Men redan nu på torsdag bär det som bekant iväg på Finlandskryssning med fyrahundra indiekids.
Finland-Ungern-Småland. Känns som bra resmål en vår som denna.

Långfredagsångest

Idag är det långfredagen. Dagen då man inte får ha roligt. Dagen då man bara ska sitta hemma och sörja på grund av den där sagoberättelsen Bibeln och dess huvudperson som de säger dog på ett kors för runt etttusenniohundrasjuttiofyra år sen.
Det passar mig bra att sitta hemma och sörja idag. Jag är en bruten man idag. (Oj, vilken Lundell-wannabee-rad jag just skrev där!)
Det var roligt igår.
Hela min kväll i punktform här dårå:
* Reservlagsmatch Hammarby-AIK på Kanalplan. Bajen vann med 3-1. Castro-Tello, Samba-Erik och en junior vid namn Alagie Sosseh (?) imponerade mest. Lite deppigt att se Pablo faktiskt, att han inte ens är på samma nivå som juniorspelarna längre. Kanske var 100 pers i publiken. Kallt, blåsigt och mot slutet även lite regn. Underbar anglofil-inramning med andra ord. Några öl blev det visst också där på stenläktaren.

* Carmen. Tinade upp fingrarna. Eken var lite på lyset. Björn40 var glad. Cissi berättade jobbiga saker. Jag drog.

* Hägersten. Det Ljuva Livet-Goesta hade fest i sin feta etagevåning. Jag var full och pratade på i hundraåttio som vanligt. Minns att jag hade deep-samtal med en tjej om att arbeta, och varför jag inte klarar av att göra det på ett normalt sett. Tror nog jag var lite jobbig mot slutet där...

* T-bana till Riche. Sista halvtimmen bara. Trångt som i en sardinburk. Jag tog en vatten och en cola. Jonas Kleerup avslutade med John Lennons "Woman" tre gånger i rad. Allsången. Riche-allsången. Den underbara. Jag kände mig som hemma.

* Spy Bar. Mötte min gamla Ormingekompis, Djurgårdskillen Stefan Friedman, och tog med honom in. Då bjöd han på bärs till mig och mina vänner. Vi dansade jazzen, jag gjorde ett lamt försök att komma upp på bardisken, mest för att jag kände att det var min plikt. Jag blev fotad av nån snubbe (Stueplan?) typ femtio pose-bilder. Jag träffade "Mags". Hon är rolig. Jag träffade Hugo vid pissoaren och pratade jobb, halv fyra på natten på Spy Bars toalett. Vettigt. Jag gick ut och rökte och vakt-Magnus ville kasta ut mig, men Calle fixade det. Jag drack några glas vatten. Jag fick öl och shots av Markus Mustonen. Jag hade en svart hatt på mig.  
Det var en bra, men lite för snurrig kväll.

* Svarttaxi hem, jävlar vilken cirkus det blev...

* Fykkemailande tio i sex på morgonen. Inget allvarligt dock vad jag vet.

Så som sagt, man förtjänar onekligen lite ångest idag.


Napster Bad


metallicanapster

Alltid lika briljante IT-debattören Oscar Swartz har i dagarna skrivit på sin blogg om ett känt rockband som genom en advokat försökt stoppa en hemsida reggad under domänen .st, vilken alltså Oscar var med och grundade på den lilla afrikanska ögruppen Sao Tomé och Principe i slutet av 90-talet.
Givetvis är rockbandet det handlar om Metallica.
Alla som är tillräckligt gamla för att minnas Napster, minns också med största sannolikhet den
den här lilla filmen.
Och det som gör det ännu roligare är att hemsidan de försöker stänga ägs av ett riskkapitalbolag till Metallarbetarförbundet.
Läs hela storyn här!

Galenskap

Galenskap

Jag kan bara inte sluta tänka på det
här.
Visst, det är ju kul att de vann, för konstnärskap ska alltid vinna mot profithunger.
Men ändå, är det inte lite roligt att det var just Galenskaparna After Shaves film "Hajen som visste för mycket" som gick upp i rätten för att TV4 hade kränkt filmen.
Och att de på fullt allvar jämför den med en Mozart-konsert.

Folket vs Eliten, part 319

arkitekthogskolan
I built this city for you

Det pratas ofta om klyftan mellan folket och makthavarna/kritikerna i vårt lilla land.
Inom populärmusiken till exempel är det ju folkets gunstligar Lasse Stefanz, Idol-Sebastian och The Poodles som säljer som smör i Sahara, medan de upplysta experternas favoriter Bear Quartet, El Perro del Mar och Midaircondo knappast säljer till mer folk än det kommer på en vanlig Häcken-match.
Eller kolla på genrer som teater, film och litteratur så blir det ännu tydligare. 
Säljer till folket:  Stefan & Krister, Jönssonligan, Liza Marklund.
Hyllas av eliten: Lars Norén, Stefan Jarl, Tomas Tranströmmer.

Men finns det någon kulturutryttning där klyftan är större mellan folkets smak och bessewissarnas än inom arkitekturen?

Idag publicerades en ganska rolig tävling i
Svenska Dagbladet. Deras läsare har fått rösta fram Stockholms fulaste hus eller plats.
På första plats kommer Arkitekthögskolan. Är inte det höjden av ironi så säg.
Arkitekthögskolan borde ju inom all rimlig logik vara Stockholms vackraste, tuffaste, häftigaste, mest nyskapande byggnad istället. Det ligger liksom i dess namn.
25 procent av rösterna hade Arkitekthögskolan fått, och då snackar vi ändå inte om den verkliga pöblen som chattar med Big Brother-medlemmar hos Aftonbladet, utan högstående SvD-läsare, som väl rimligen borde ha nåt litet behov av att i alla fall låtsas fatta nåt om arkitektur?

Andra fula platser i Stockholm enligt folket är Raol Wallenbergs Torg, Kulturhusets baksida och St:Görans Gymnasium. Byggnader och konstverk där med all säkerhet designern/arkitekterna fått fler miljoner i arvode än vad all klottersanering kostar på en vanlig SL-månad.
Så ge folket vad folket vill ha. Bygg ett par till Globar och inglasade Gallerior nu!

På fjärde plats kom för övrigt Atlasmuren under Sankt Eriksbron med 10 procent av rösterna och en motivering som löd ”ger en slumkänsla, och är absolut ingen plats man vill vandra på efter mörkrets inbrott”.
Själv har jag svårt att komma på en tuffare plats i hela Sverige. En av få platser (vid sidan av gamla Slakthusområdet och möjligen Klara-kvarteren) i hela stan som verkligen känns ruff, som utstrålar bakgata och urban utslagning.

atlasmuren
Jag tror de brukar kalla det Mentalitet


Nervositet

Ante
Såhär vill vi se Ante göra ikväll med...

Marken utanför mitt fönster är åter täckt av snö. Vi fick visst bara en handfull vårdagar innan vintern skulle ta tillbaka sitt grepp om oss.
Jag är nervös. Och det har absolut ingenting alls med vårens sena ankomst att göra.
Jag är nervös utav bara helvete för att om drygt nio timmar spelar Bajen årets första derby mot blåränderna från Skansen inför kanske 30 000 personer på nationalarenan uppe i kylslagna Solna.
Rimligen borde dock Djurgårdarna vara ännu mer nervösa. För dem är det ju inte bara derby utan även säsongspremiär...
Jag har gjort en liten checklista igen. Det här önskar jag mig av Påskharen ikväll:

1. Att Bajen vinner.
2. Att vi slipper skador och varningar.
3. Att våra anfallare får fortsätta göra mål.
4. Att Max fortsätter storspela och att han även kan få med sig mittbackskollegan Pétur till gammal storform.
5. Att Bajen vinner läktarmatchen, men det brukar vi ju alltid göra mot DIF, trots att de har hemmamatch.
6. Att Petter Andersson gör en till sån där genial passning till Paulinho som vid 2-0 målet mot Helsingborg.
7. Att vi får anledning att sjunga om Dubbel-Gurra ikväll med.
8. Att Ante får rädda en straff på Råsunda också, i sin hundrade allsvenska fotbollsmatch!  
9. Att inte Bajens yngre fans gör bort sig alltför mycket så vi tvingas flytta Gnaget-derbyt till Råsunda.
10. Att inte en enda sensationsjournalist skriver ett enda ord om rasism från Bajenklacken för att vi kastar bananer på aporna*. 
11. Att nya helvita matctröjan är lika snygg som den randiga.


* För er som eventuellt missat det så har Bajenklacken en lång tradition av att kasta bananer mot Djurgårdens målvakt när han ställer sig i målet framför vår kortsida. Det kanske är lite larvigt, pubertalt och rentav idiotiskt, men det är trots allt ingen som skadar sig, inget som brinner, inget allvarligt alls. Och det går faktiskt att städa undan på bara nån halvminut.  
För ett par år sen började dock mörkhyade Pa Dembo Tourray vakta Djurgårdens mål, vilket ledde till att vissa kvällstidningsjournalister drog upp rubriker om "RASIST-ATTACKER!" och liknande.
Det enda det bevisar är journalisternas historielöshet. Vi kastade precis lika många bananer på Oscar Wahlström, Andreas Isaksson eller Anders Almgren.
Så var det med den saken.

Min något flummiga DJ-filosofi

I natt efter att jag avslutat med eh... minns inte ens vad jag avslutade med nu, men hursomhelst...efter att jag avslutat mitt indiehits-set på bästa Velocity så höll jag föredrag för Hinke & Fisken.
De hade spelat techno i källaren inför ett halvfullt, men helt okej dansgolv. Jag hade spelat indiehits och syntpop för en fullständigt extatiskt hoppande publik, och jag försökte förklara skillnaden mellan oss. Jag var säkert helt enormt dryg när jag stod där i båset och spred min DJ-filosofi om att allt egentligen bara handlar om människokännedom. Visst, Konstruktion blir inte bokade för att spela Morrissey och Håkan, de gör sin grej, och de gör den svinbra, men bara för att göra en jämförelse ändå...
Det viktigaste för en blandklubbs-DJ är inte att taktmixa, att spela exakt rätt Kompakt-vinyler eller att svartlista låtar i minnet. Det viktigaste är att kunna läsa sin publik, att veta vad som funkar, att våga testa gränserna precis lagom mycket. En ny Kalle J-remix på Vapnet ska följas av en gammal Pet Shop Boys-klassiker. En "Doktor Pressure" följs av en Postal Service-mix på Feist och så vidare. Högt och lågt, smalt och brett, stort och smått. Allt det där. Det är ju så enkelt egentligen. Vissa förstår det där direkt, första gången de spelar. Som Cissi till exempel. Hon har spelat med mig ett antal gånger nu, överallt från Baba Sonic och Soundclash till Köket, Annakhan och Centro. Och hon har gjort det riktigt bra, just för att hon förstår precis vad som funkar vid rätt tillfälle. Hon har tajming helt enkelt, som jag skulle stava det om jag skrev på DN.
Vissa andra kan spela skivor i tio års tid utan att kunna hålla ett dansgolv ordentligt. Det är märkligt det där.
Ungefär det pratade jag om vid tvåsnåret inatt på Östgöta Nation. Det var antagligen ännu mer osammanhängade och rörigt då.
En fantastiskt bra kväll var det hursomhelst.


Back where we belong

uppsala

Nu drar jag till Uppsala. Min gamla hemstad, precis som följande musikprofilers: Koop-Oscar, Koop-Magnus, Will-Rock, Emil Arvidson, Sebastian Suarez-Golborne, Germund Stenhag, Skivsamlar-Lasse och givetvis min egen käre bror.

Om nån har vägarna förbi så spelar jag indiehits och postmodern eurodisko på Velocity, Östgöta Nation, ikväll 21-02.
Det brukar vara helt maniac.


Veckans Spy Bar-inlägg

teduffie
Olyckan & Uffie hänger på Spyan

Ja, som sagt så räknade jag alltså ut att jag var på Spy Bar sexton (16) gånger under mars månad. Med tanke på att de bara hade öppet nitton kvällar så är det väl ganska strongt jobbat av mig, eller sjukligt snarare, det beror nog på vem du frågar.
Jag kan bara skylla på att jag spelade skivor/hade klubb varje fredag och lördag, och då blir det ju per automatik så att man drar vidare efteråt.
Och torsdagarna vill man ju aldrig missa när bästa Karin Winther spelar mellankrigstidsjazzen och Stockholm får en aura av den internationella storstad som vi så ofta strävar efter att vara.

Men vad hände egentligen under månaden som gick?
Förutom allt det där med Persbrandt och min sittdans på bardisken som Stureplan så raskt snodde och skrev eftersnacksskvaller om.
Jag träffade vitt skilda människor - allt från tonåriga elektropopstjärnor  till tafatta fotbollsproffs till skådisalkisar till dokusåpamänniskor jag inte ens kände till tidigare.
Jag drack Averna och fick en flaska skumpa i baren bara för att bjuda min kompis Kringlan som fyllde år. Jag fick hundratals kramar av bartenders, tjejbekanta och gamla klasskompisar. Och jag fick både en och två örfilar och förolämpningar som jag med all säkerhet gjort mig förtjänt av, utan att förstå det själv ens. Det är sånt som händer och hör till på en nattklubb som blir ens vardagsrum.
Apropå det här med "vardagsrum" så har EMI-Camilla (fd "Virgin-Camilla") börjat kalla en av sofforna precis vid ingången i Vita Baren för min säng, eftersom hon menar att jag lika gärna skulle kunna bo på Spy Bar... Hon messade en kväll och frågade om det var okej att hon satt på min säng utan att jag var där.

Under april kommer ni slippa se mig riktigt lika ofta på Spyan dock. Jag kommer vara borta från stan några gånger, och jag har lovat mig själv att åka hem före tre åtminstone EN helgkväll den här månaden.
Men ikväll ska jag dit, såklart.

Två killar på glid i Sao Paolo

zlatan-persbrandt
Ibland går Zlatan och Micke runt på gatorna som två helt vanliga män

Egentligen tycker jag de kan få vara ifred, att kvällstidningarna ska ge fullständigt fan i att ta paparazzibilder och skriva rubriker om att Zlatan och Persbrandt blivit "bästa vänner" efter sin resa till Brasilien förra sommaren i Unicefs namn.
Men samtidigt så sätter det igång så många små skvallriga frågor i huvudet. 
Är de verkligen bra vänner på riktigt, eller är det bara en mediagrej? Kommer Zlatan börja supa nu? Eller kommer Zlatan rentav lära Persbrandt att leva hälsosamt? Blir de ännu drygare och kaxigare båda två nu?
Och hur kul kan det vara för en av världens kanske tio-femton bästa fotbollspelare att skjuta straffar med en halvalkad gammal polisskådis egentligen? 
Lite som att Erland Josephson skulle läsa manus mot Johnny Rödlund ungefär.


Vem fan e Henke Larsson?

halsdukshav

Det var en sån där premiär som man kommer minnas. En kväll som gav alla tvekare hoppet tillbaka. En match som rimligtvis borde locka flera tusen extra marginalsupportrar till framtidens bataljer.

Min checklista från igår:
1. Att Bajen vinner såklart. - CHECK!
Vi vann med bravur igår. Första halvlek var det stundtals propagandafotboll. 2-0 målet var underbart, hela anfallet var som taget från instruktionsboken. Med sånt här spel kan vi komma långt!

2. Att vi slipper skador. - CHECK!
Och bara en enda varning (Runström) dessutom, grymt skönt.

3. Att våra anfallare får göra mål, det behöver de för självförtroendet. - CHECK!
Två av Pållen, ett av Runaldinho.
Och det känns jäkligt skönt att läsa Paulinhos kommentar efteråt om att han inte var nöjd, trots två mål. Nu börjar han äntligen göra skäl för sina miljoner.

4. Att vårt senkomna nyförvärv med det sköna namnet Gunnar Thor Gunnarsson visar var skåpet ska stå. - CHECK!
Vilken debut! Killen skrev på kontraktet ett dygn innan matchstart. Han är van att spela i små hålor på Island inför 1500 pers. Han är 21 år gammal. Han känner ingen i laget och har bara varit i Stockholm typ fyra dygn. Och så gör han en i stort sett felfri debutmatch som vänsterback mot Helsingborg. Missade lite på ett av Heifs mål, när det var kakafoni i straffområdet, men gjorde i övrigt en mer än godkänd match.
Och han är redan en publikfavorit. Det dröjde nån halvtimme sen började vi sjunga på Söderstadion:
"Vem fan e Henke Larsson? Vem fan e Henke Larsson? Vem fan e Henke Laaaarsson? För vi har Gunnarsson!"
Vackert.
Han verkade smått skärrad av uppståndelsen efteråt...

5. Att Max och Pétur verkligen visar sig vara Allsvenskans bästa mittlås. - HALVCHECK!
Max gjorde en grym kämpa-insats igår. Slet och sprang, rensade och styrde, precis sådär som bara Max von Schlebrügge kan göra. Han var inte i sin allra bästa form, men trots det borde väl Lasse Lagerbäck som satt på läktaren inte ha blivit helt besviken av vad han såg i alla fall va?
Överlägset bäst på plan var dock Petter "Boffa" Andersson, hoppas du också såg det Lasse, om Freddie skulle bli skadad eller nåt!
Pétur hade det däremot tungt igår. Han kändes osäker och saknade lite tempo stundtals, plus att han slog bort några vanligtvis säkra passningar.


6. Att det kommer mycket folk, helst fullsatt såklart, men realistiskt gissar jag på kanske 12 500 pers. - NO CHECK!
12119 är inte godkänt på en allsvensk premiär. Jag fattar inte var alla är? Alla de där som säger sig brinna för Bajen och som alltid snackar fotboll på Carmen, varför går ni inte på matcherna då? Det kostar under hundringen på Östra.

7. Att det blir fint väder, jag är faktiskt trött på den där brittiska vinter-intensiteten nu. Gärna igen framåt hösten nån gång, men nu vill jag ha värme! - HALVCHECK.
Mulet och kanske två plusgrader, men ändå frös jag faktiskt inte nämnvärt på hela matchen. Fast det kan ju ha varit spelet som värmde dock. Söderstadions gräsmatta var dock sämre än någonsin (eller kanske inte, minns Bajen-Häcken för ett par år sen när det var stora pooler av vatten framför mål), och ibland kändes det lite som att kolla på typ Ipswich-Huddersfield en grå novemberkväll 1979.
 
Nu krossar vi Djurgårn på måndag också.
Mot det onämnbara!



Justa grabbar har grönvita hjärtan!

Justa grabbar har grönvita hjärtan!

Nu bär det iväg mot Björns Trädgård.
Om 1 timme och 47 minuter står hela Söderstadion upp och sjunger "Just Idag Är Jag Stark" tillsammans. Längtan är över.
Vi ses!

Något helt annat (för att slippa tänka på fotboll)

homerbrain
1. Inatt offentliggjordes det då definitivt när en 25-sekunders trailer visades i USA för den kommande långfilmen om världens bästa The Simpsons. 27 juli 2007 är det officiella öppningsdatumet.
Det här går att läsa på diverse nyhetssiter:
The animated 25-second clip opens on a giant superhero S. “Leaping his way onto the silver screen,” intones a narrator, “the greatest hero in American history!” Cut to Homer Simpson sitting on his couch in his tighty whities. “I forgot what I was supposed to say,” he says. The narrator continues, “ ’The Simpsons Movie,’ coming to the screen, July 27, 2007.” “Uh, uh,” says Homer, “we better get started.”

UPDATED!!!
Nu kan ni titta på Simpsons-trailern
här!!
(Tack till Hökdahl!)

2. Jag har ju alldeles glömt bort att säga att jag träffade självaste Uffie i fredags natt. Tyvärr, eftersom jag spelade på Street till 01 så missade jag konserten, men vi dök upp på Södran vid kvart över ett och precis när vi var på väg att dra vidare så såg jag henne vid DJ-båset. Pytteliten, iklädd nån sorts täckjacka i olika neonfärger, med svart hår och världens sötaste leende. Jag sa några ord om att jag tyckte hon var bra, att jag hade missat konserten, att jag hade spelat hennes låtar ute på klubbar. Hon log och gav mig en kram. Jag gav henne en flyktig puss på kinden och sa "vi ses!".
Vilket vi också gjorde bara någon halvtimme senare i Vita Baren på Spyan. Oj, vad Jonas Kleerup blev exalterad då!

3. Det är nästan lite pinsamt, men här är de helt ärliga resultaten av mitt utgående under den senaste månaden.
Stockholm - Mars, som jag brukar kalla det.

Antal Besök:

Spy Bar: 16 (ehum, men det är faktiskt helt sant!)
VInterträdgården: 4
Carmen: 3
Centro: 2
Pet Sounds Bar: 2
Street: 2
Södra Teatern: 2
Annakhan: 1
Baba Sonic: 1
54: 1
Landet: 1
Le Café: 1
Mango: 1
Marie Laveau: 1
Nada: 1
O-Baren: 1
Riche: 1
Rival: 1
Skeppsbar: 1


Nu börjar det bli nervöst

sös-träning
Söderstadion igår, ingen sommargrönska direkt

Klockan har passerat midnatt nu. Idag är det dags. Hammarby-Helsingborg. Drygt fem månaders väntan är äntligen över.
18.00 går jag och tusentals andra bajare från Björns Trädgård, längs med Götgatan, över Skanstullsbron, förbi Gullmarsplan och sen splittras vi upp på de olika läktare som ska vara våra hem under ett tjugotal timmar även detta år.
Det ska bli fint. Jag har längtat. Även om inte de där allsvenska premiärnerverna varit lika omtumlande i magen i år av någon anledning.
Hursomhelst så hoppas jag på följande, i prioritetsordning:
1. Att Bajen vinner såklart.
2. Att vi slipper skador.
3. Att våra anfallare får göra mål, det behöver de för självförtroendet.
4. Att vårt senkomna nyförvärv med det sköna namnet Gunnar Thor Gunnarsson visar var skåpet ska stå.
5. Att Max och Pétur verkligen visar sig vara Allsvenskans bästa mittlås.
6. Att det kommer mycket folk, helst fullsatt såklart, men realistiskt gissar jag på kanske 12 500 pers.
7. Att det blir fint väder, jag är faktiskt trött på den där brittiska vinter-intensiteten nu. Gärna igen framåt hösten nån gång, men nu vill jag ha värme!

dubbel-gurra
Dubbel-Gurra skrev på kontraktet idag och spelar från start imorrn.

Här finns förresten min gamla krönika inför säsongsstaren 2004, om nån vill ha något att läsa för att stilla abstinensen ett par minuter till.  

Vi ses på Söderstadion klockan sju. Köp gärna matchprogrammet för en tjuga!

Att sila mygg och svälja kameler

Dagens stora diskussionsämne har varit Jämställdehetsombudsmannen Claes Borgströms utspel om att Sverige bör bojkotta sommarens Fotbolls-VM. Anledningen är att prostitution är tillåtet i Tyskland och man räknar med en markant ökning av trafficking från Baltikum och andra forna öststater.
Fint så. Tanken är god. Trafficking är slavhandel som är fruktansvärt och ska naturligtivs bekämpas med alla tillgängliga medel.
Men det känns som att man silar mygg och sväljer kameler. Det är nämligen väldigt märkligt att det här utspelet kommer just nu, just mot Fotbolls-VM, just mot Tyskland.
Debatten om detta har ju pågått en tid nu, och visst håller jag med om att fotbollsförbunden FIFA (internationella) och SvFF (nationella) borde ställa tyska regeringen mot väggen lite hårdare i den här frågan. Att förbundsbasen Lagrell saknar guts och svarar "absolut ingenting" på frågan om vad han kan göra för att förhindra kvinnohandeln under VM är faktiskt lite pinsamt. Självklart kan han göra något.
Han kan till exempel kräva att några av hans världsspelare går ut i nån reklamkampanj och tar avstånd. Eller så kan han väl starta nån sån där Rosa Bandet-kampanj ihop med nån av de där moralvaktande tidningarna i vårt land, de skulle knappast säga nej.

Att däremot bojkotta Fotbolls-VM vore fullständigt befängt.
Fanns det nån som helst konsekvens i JämOs uttalande så skulle jag kunna ta det på allvar. Om han sagt nåt i stil med: "Sverige ska aldrig och under inga förusättningar beblanda sig, göra affärer eller förekomma på något sätt i länder där det förekommer statlig slavhandel, dödsstraff, tortyr, åsiktsregistrering eller annan form av grov diskriminering".

Vi ses på Sommar-OS i Peking om två år.

And my name is Gostaaf

moz

Det var fjärde gången jag såg Morrissey igår. Efter Solnahallen, Arenan och Hultsfred var det nu alltså dags att uppleva väckelsemötet på Hovet tillsammans med lite för många halvfans.
För vi kan ju börja med det dåliga igår.
Publiken.
Det sägs att Morrissey har trogna fans, att Han är en ikon som får folk att skriva versala begynnelsebokstäver. Men igår var vi inte speciellt många procent av publiken som ens kunde sjunga med i de där låtarna som inte är eller har varit Topp20-hits. När Mozzer t ex körde den fullständigt briljanta "Trouble Loves Me" från underskattade "Maladjusted"-skivan var det kanske var tionde person av de 5-6 000 på Hovet som verkade känna igen den.
Och publiken var faktiskt stel och tråkig. Ingen "MORRISSEY-MORRISSEY-MORRISSEY!"-hejarklackskör innan. Ingen som ens gjorde en antydan att försöka komma upp på scen. Kanske har vi blivit för gamla och distanserade? Jag själv satt ju t o m på sittplats och var spiknykter igår...

Men... Det roliga så:
Morrissey var på verkligt skämtarhumör igår. En crooner som hälsade publiken välkomna med att säga "Stockholm, my friend. Diggiloo, Diggiley" och sen hyllade Marabous choklad och berättade att favoriten var "Plopp". När han presenterade bandet en och en avslutade han med att säga "And my name is Gostaaf".
Han frågade också "Is it true you really play ice-hockey?" för att efter publikens unisona "Nooo" sen säga "I do".
Vissa klagade på låtvalet igår. Och visst, jag är den förste att hålla med om att det vore kul att höra "Vauxhall & I"-låtarna eller ett par till Smiths-hits. Men samtidigt hade det varit att göra det förväntade och sen när har Morrissey någonsin gjort det?
Och det var verkligen fantastiska versioner av såväl de äldre pärlorna ("How Soon is Now?", "Last Night I Dreamt That Somebody Loved Me", "Still Ill"....) som de nyare ("Life is a Pigsty" var fullständigt magisk igår till exempel). Överhuvudtaget visade de nya låtarna i sina liveversioner att "Ringleader of the Tormentors" är ett album som kommer fortsätta att växa länge till.
Och även om hans nya glada, folkliga approach kan tyckas lite fånig av vissa så är det alltid obetalbart att höra Moz i en sån här liten konversation:
"How are you?", frågade Morrissey en av pojkarna längst fram.
"I'm fine, how are you?"
"Oh, I'm ok. I struggle, but I'm ok."

Ikväll

moz


hits