Mobil-apartheid

Det här kan vara det mest korkade jag sett sen ankracet på Vattenfestivalen.

Mobilfria zoner liksom. Hej 1800-talet, jag trodde du var död.

Alltså hela grejen känns så otroligt småborgerligt svensk tvättstugelappsgnällande mellanfil så jag blir alldeles trött.
Det är 2006 och allmänheten i Sverige har haft mobiltelefon i nästan tio års tid. Folk kan hantera dem. Bättre än vi kan hantera alkohol, svett och barn. Jag lovar.

Om det är nåt man VERKLIGEN stör sig på när man åker tåg så är det väl barn.
Jag kan inte ens förklara hur mycket jag hatar att sitta bakfull, trött och ensam hem på t-banan en förmiddag när ett helt jävla dagis kommer på och gastar som vore det krig.
Och då har jag ändå jobbat ett år på fritids, och har en mamma som är förskolelärare sen tjugofem år tillbaka. Jag vet alltså rätt bra själv hur svårt det är att få tyst på överenergiska, glada barn ibland. Men just därför vore det väl fantastiskt om de kunde få en helt egen vagn där de kan springa runt och skrika precis hur mycket de vill?
Barnfria vagnar vore underbart. För alla.
Eller varför inte vagnar fria från folk som ätit vitlök? Eller deo-fria vagnar för folk som inte duschat? Eller CP-fria vagnar för folk som inte gillar mongon? Eller varför inte slänga alla svartskallar i mittenvagnen så man blir av med det där packet på en gång...

Det känns som en väl investerad halvmiljon om året av SL. Höj gärna priset på månadskortet en smula till också så får ni ännu mer respekt av alla lådvinsgubbar som gnäller på trängselskatten.

4 smågrejer

1. Läs Natalias briljanta krönika idag!
Och gå ut och fira med att supa ner dig ikväll, kom inte hem före fem på morgonen!

2. Läs också lite nya bloggar, jag har lagt till massvis med grymma i min länklista!
Är det förresten inte lite märkligt att jag och massvis med andra gratisbloggare skriver tio gånger mer och intressant om Fotbolls-VM än de som får betalt för att göra det, men som mest bloggar om sina egna jippo-/divison fem-matcher eller har långledigt istället?

3. Stort grattis till i tur och ordning Quetxzala (22 idag!), Martin Kumlin (39 idag!), Noel Gallagher (39 igår!), Andres Lokko (38 idag!) och Topper Headon (51 idag!).  

4. Det är mindre än en månad kvar till Roskilde och jag måste skicka in ackrediteringsansökan nu, för imorrn är sista dagen. Trist att både Cissi och Elin bangar, liksom Jonas verkar det som. Men vi blir nog ett bra gäng ändå. Vilka andra jag känner ska åka dit egentligen?



Supporterns rädsla för straffspark

Jag måste säga att jag är lite oroad. Lite rädd rentav. Ja, det ska handla om något så trivialt som fotboll här nu igen. Jag vet att många av er inte gillar det, och klagar på mig när jag skriver för mycket om 22 män på gräs som jagar en boll in i mål. Men lite av anledningen till att jag har en blogg är ju faktiskt att jag här kan skriva exakt vad fan jag vill, utan att nån lägger sig i.
Och just nu är det bara tio dygn kvar till Fotbolls-VM, då är fotboll en stor del i mitt liv. Precis som det är timmarna innan ett Bajenderby, eller veckorna innan Allsvenska premiären i början av april varje år. Man går och spänner sig lite, har svårt att slappna av ordentligt. Spelar upp en massa olika drömscenarier i huvudet, på sant Borderline-manér både överdrivet positiva och nästan löjligt negativa. Det växlar från dag till dag, minut till minut.
Just nu är jag alltså oroad. Just nu är det tolv dar kvar tills Sverige springer in på plan i Dortmund för att möta det där blåbärslaget från Söderhavet, och allt känns mest bara obekvämt och ångestframkallande. Det sägs i reportagen att stämningen är harmonisk i laget. Det skrivs löpsedlar om att Zlatan äntligen ler igen. Det berättas om att fyra tusen gotlänningar går man ur huse för att se en träning med Teddy Lucic, som är van vid att spela tävlingsmatcher inför runt en tredjedel av den publiken på hemmaplan. Och jag tycker hela den här överslätande svenska klappa-händerna-när-du-är-riktigt-glad-attityden känns jätteläskig.
Så, ska jag berätta varför nu då? Tala ur skägget?
Jo, såhär är det.
- Fredrik Ljungberg är skadad. Alla säger att det inte är så farligt, att han ju alltid är det och är van vid att spela på smärstillande sprutor. Jag tycker det är katastrof, och värderar Ljungberg som kanske viktigaste spelaren för att Sveriges spel överhuvudtaget ska fungera så perfekt som det måste göra om vi ens ska våga drömma om att ha en chans mot länder som England, Tyskland, Argentina, Brasilien, Mexico eller Spanien.
- Vi har ingen högerback. Folk i både media och allmänhet verkar så nöjda och glada över att äntligen ha petat Östlund att de glömt bort att det vore bra med ett vettigt alternativ också. Lite som att stänga alla kärnkraftverk innan man börjat bygga ut vindkraften ens. Och upptäcka det först när vintern kommer och elementen inte funkar som de ska. Alexandersson håller inte som back, det bevisade han tydligt mot Finland i torsdags. Och Micke Nilsson känns knappast som tryggheten själv direkt. Jag ser det här som ett jätteproblem, som det borde skrivas kolsvarta krisrubriker om likt de Bajen får varje gång vi förlorat två matcher i sträck.
- Vad händer om Isaksson går sönder? Han är sliten och har varit lite småskadad en tid, det vore inte ett fullständigt otänkbart scenario att någon överenergisk Trinidian trampar rätt på en tumme - och så vips var Sverige utan målvakt i VM. Ett VM där flera av spelarna självsäkert gått ut och snackat om seriösa guldchanser.
- Vad händer om Zlatans måltorka är ihållande? Om Henke inte levererar? Om Kongo-Kim inte klarar av att leva upp till de allt högre förväntningarna nu när han blivit vår fjärde "Super-Swede" i media? Om Mellberg får blackout och gör en Fjörtoftare i straffområdet igen? Om Tobbe Linderoth går in för hårt i en tackling och blir utvisad efter en kvart mot Paraguay?

Visst, man kan ställa lika många hypotetiska frågor och hitta massvis med brister hos exakt alla andra lagen också (möjligen inte Brasilien). Men min (i och för sig högst opålitliga) intuition säger mig att jag ska vara orolig. Så låt mig få vara det nu då!

Med elva dagar kvar...

Det känns som det är dags för lite VM-pepp här nu va!
Fotbolls-VM är trots allt bland det största som kan hända i livet. Det här blir den sjätte VM-turneringen jag får uppleva, och jag tänkte gå igenom mina personliga minnen från varje VM hittills i mitt liv.

Eftersom jag bara var sex år vid VM -82 kommer mina första riktiga VM-minnen från Mexico -86 då jag satt uppe på nätterna och kollade på rafflande matcher som Sydkorea-Bulgarien, Belgien-Irak och Kanada-Sovjet. De tydligaste minnena därifrån är den osannolikt spännande kvartsfinalen mellan Frankrike och det stjärnfyllda Brasilien med Zico, Careca, Junior och inte minst Socrates med tremeters-ansatsen till straffen. Och jag minns fotbollsalbumet med bilderna på Karl Marx-skäggige ungerska målisen Peter Disztl och sydkoreraner med roliga namn. Och Maradona såklart. Diego Armando Maradona var och lär för alltid vara världens bästa fotbollsspelare för min generation. Guds hand. Det enorma dribblingsmålet mot England. Hur osannolikt stark han var trots sin litenhet. Maradona var ofattbart bra då, och alla på skolgården slogs om att vara honom när man spelade på rasterna i flera år efteråt.
maradona86
Och nu har han en egen ekonomitidning här i Sverige

Från VM-90 minns jag desto mer. Mamma hade fått en stor (för vår familj i alla fall) summa pengar från morfars försäljning av skog så vi åkte ner på nästan en månads bilsemester till Italien. Såg Sverige-Skottland och Sverige-Costa Rica på plats i Genua. Om nån har Costa Rica-matchen på nån gammal videokassett så kan man faktiskt se mig, brorsan (på hans tolvårsdag för övrigt!) och kompisen Jonathan lyckligt springandes med svenska flaggan i händerna längs med övre kortsidan av Stadio Luigi Ferraris när Johnny "Bråttom" Ekström gjort 1-0 för Sverige.
Men sen gick det ju bekant som det gick. 1-2 x 3 och Sveriges största VM-fiasko i modern tid var ett faktum. Trots det minns jag Italien-VM som något positivt. Vi var ju där, på lång utlandssemester genom Europa. Vi satt på en jättecamping i Florens med tusentals tyskar när Tyskland spöade Tjeckoslovakien i kvarten. Vi var i Rimini bara någon dag innan tusentals engelsmän gick bärsärkargång i hela stan. Och vi fick uppleva landssorgen när Italien blev utslagna i semifinalen mot Argentina nere i Maradonas Neapel. Och då menar jag verkligen landssorg. Bara i den lilla turistorten vi befann oss i för tillfället ryktades det om en handfull självmord den natten, och jag såg gamla tanter gråta öppet på gatorna.
Jag minns också givna spelarprofiler som Salvatore "Toto" Schillachi, Rudi Völler, Gary Lineker och Kameruns Roger Milla.
totoschillachi
Toto Schillachi
När Tyskland till slut vann var vi passande nog på väg hem och jag tror det var Heidelberg som vi åkte genom sent den kvällen och såg bland det värsta trafikkaos jag upplevt vid sidan av Paris 14 juli 1989 (ni som kan er franska historia förstår varför det var lite kaotiskt där då).

Sen kom det VM som för alltid skrivit in sig i den svenska folksjälen. Som till och med lyckats få en hel Popaganda-förfest av indiekids att tolv år senare sjunga med i en låt som Anders Glenmark och Niklas Strömstedt varit med och skrivit.
kenneth94
Japp, Kennet kunde sträcka armarna åt sidan också!

1994. USA. Brolin-snurren. Martin Dahlins språngnickar. Kennet Anderssons cowboy-målgest. Ravellis galenhoppande på ett ben. Tommy Svensson reciterande av Karin Boye-dikter i omklädninsrummet. Henke Larssons rastafätor. Ingessons älgkliv. Den helt okände Teddy Lucic som kallades in som reserv. Och sommarnätterna när vi satt uppe med burköl och grillade. Midsommarnatten när vi intagit en villafest i Älvsjö och hälften hade däckat långt innan Sverige-Ryssland började. Sverige-Brasilien i gruppspelet på en lyxkrog i Köpenhamn med Linköpings-gänget. Sverige-Saudi-Arabien i åttondelen på en svartvit fyratums-TV i ett militätält i Roskilde, och den enorma festen under Levellers-konserten efteråt.
Kvartsfinalen mot Rumänien, som kan vara den bästa svenska fotbollsmatch jag sett nånsin. Såg Brolins frispark igår igen, för kanske tvåhundrade gången, och jag får fortfarande gåshud av den.
Bronset bärgades i en rätt trist match mot Bulgarien och sen stod vi där nån dag senare i Rålambshovsparken med trettio-förtiotusen andra svenskar och sjöng ihop med Brolin.

1998 var ett mellan-VM för mig. Under ett par år i mitten-slutet av 90-talet hade mitt fotbollsintresse dalat ganska mycket. Jag hade en sån svacka att jag knappt gick och såg Bajen ens en kort period, och då är ju landslaget naturligtvis ännu mer ointressant. Att Sverige dessutom misslyckades med att kvalificera sig till VM (på bekostnad av fucking Österrike!) gjorde ju inte direkt att mitt intresse ökade.
zidane98
En gång i tiden hade han faktiskt lite hår också

Men jag minns såklart Zidane och den enorma franska glädjen när de slog brassarna i finalen hemma i Paris. Och jag minns att alla hyllade kultlaget Jamaica med sin gladfotboll och ständiga leenden. Jag kommer också ihåg att jag återigen var på Roskilde under VM och lyckades hamna backstage framför en Englandsmatch ihop med självaste bröderna Reid från Jesus & Mary Chain samt delar av Primal Scream med entourage. Som jag kommer ihåg det (men det kan vara en efterhandskonstruktion av mitt minne) så förlorade England matchen vilket naturligtvis gladde de skotska rockfarbröderna.

Senaste VM, 2002 i Japan & Sydkorea, och Sverige hamnade i vad som kom att kallas "Dödens grupp". Antagligen så har väl alla som läst ända hit den turneringen i hyfsat färskt minne så jag behöver väl inte rabbla massa minnen, mer än Rivaldos legendariska fimning. Och kanske Ronaldos alla mål. Och att det lite otippade paret Turkiet-Sydkorea skulle mötas i bronsmatchen.
Det jag minns främst är dock Anders Svenssons underbara frispark som sänkte Argentina och tog Sverige vidare till slutspel, som vi kollade på i baren på Fabriken/Bombenkontoret minuterna innan vi drog ner med minibussen till Hultsfred.
henkeanders02
Henke & Anders gapar efter mycket i Japan

Och sista natten i Hultsfred några dagar senare efterfestade jag så länge i Z-TVs hus att jag försov mig och vaknade exakt i samma sekund som slutsignalen gick i åttondelen mot Senegal. Jag har sett matchen efteråt och man kan nog kalla det oflyt att vi inte vann. Men som alla vet har ett bra lag alltid turen med sig, och jag tror faktiskt att Lagerbäck och hans gubbar kan ha den turen i år.
Så vi får minnas tillbaka till ljumma sommarkvällar på barerna runt stan även från Tyskland 2006

Helgens småförvirrade dagboksinlägg

popaganda
En ståuppkomiker, två skivbolagsmanagers och en Gurkbasurk på duggregnsfestival. Jimmy har fotat.

Ja, det blev en sån där stenhård, dekadent och galen helg nu igen. Jag är oförbätterlig, men det är ju faktiskt så himla roligt att dricka öl, träffa människor, lyssna på musik, dansa på bardiskar, hångla med vackra flickor, efterfesta och allt det där andra som hör festlivet till...

Folk tjatar på vad jag ska skriva om här. Det känns lite märkligt. Som när världens bästa
Margret sa igår att hon uppdaterat min blogg hela dagen för hon ville läsa vad jag skulle skriva om den på alla sätt storslagna efterfesten i torsdags. Eller när Johan Mattsson kräver att jag ska hypa gnagaren Mats Rubarths som DJ efter hans set med Fireside-Frans i Vita Baren igår. Jag stod med en vit lilja innanför tröjryggen så den stack upp precis vid ansiktet och när de drog av britpophitsparaden kunde jag bara inte hålla mig från att klättra upp på bardisken igen. Fast Karin blev skitsur, fast bartender-Andreas gav mig onda ögat och fast jag visste att jag skulle bli utslängd.
Vakten var riktigt arg där ett tag faktiskt. Och jag kan väl förstå honom, även om jag ärligt talat inte förstår vad som är så fruktansvärt hemskt med lite stilla bardisksdansande. På Regnbågsrummet bjöd de på champagne när de inoljade bögarna hoppade upp och dansade endast iförda tangakalsonger.
Men det är andra tider nu antar jag. Tillståndsmyndigheter och civilpoliser har tagit över makten från klubbarrangörer och partydjur.

Popaganda då?
Ja, det var som vanligt. Det duggregnade, vi satt utanför kanske 80% av tiden. Vi missade systemet alla tre dagarna och drack följdaktligen nästan uteslutande folköl och köp-cider på området, vilket nog var rätt klokt såhär i efterhand.
Såg trots allt några grejer:
* Alexander Salzberger - som faktiskt var helt grym, och detta trots att jag stått ut med säkert hälften av alla skämt och imitationer på ett femtiotal efterfester genom åren. Och så nämnde han mig på scen i en Alban-imitation!
* I'm From Barcelona - som var lite väl kristet storband, men ändå svängde rätt bra, under "We're From Barcelona" kändes det som att festivalsommaren hade börjat på allvar.
* Henrik Berggren - som var gåshudsframkallande underbart bra såklart! "When We Were Winning" säger fortfarande exakt allt. Träffade övriga BD direkt efter konserten också.
* Mr Suitcase - som var jättebra, med gäster som Le Sport-Örjan, Sanna Fischer och Makelberge. Billy hade även fixat ett grymt snyggt bildspel som rullade bakom scen hela tiden. Mycket bilder med anknytning till fabriker, radioaktivitet, rymden och skyskrapor. Vackert med andra ord.

Torsdagkvällen fortsatte sedan på Centro där Tough Alliance gjorde en fullständigt kaotisk konsert, samt givetvis på Spyan, där TTA-Henning blev utkastad och ja, sen blev det ju efterfest till långt in på småtimmarna dårå...

På fredagen såg jag faktiskt inte ett enda dugg. Hade verkligen velat se David & The Citizens eftersom det var över ett år sen jag såg dem senast, men jag pallade inte gå in utan satt utanför och lyssnade/dansade istället, och åkte sen iväg för att spela skivor på Republique/fd Saline.

Popaganda-lördagen ägnades åt häng i gräset ovanför T-banan. Solen sken, alla var rejält slitna och vi lyssnade på Andreas Mattson och Whitest Boy Alive. Såg en stund på Josh Ritter som var riktigt bra, har aldrig lyssnat på honom tidigare. Kollade på Sophie Rimheden som var fint i vårkylan. Bollade ballong en stund och kollade sen på Shout Out Louds som nog hade festivalens största publik och var toppen som alltid.
Sen lånade jag ett backstagearmband, träffade Goesta  och tog mig in på Allhuset för att tigga ölbiljetter och dansa indierave med Emelie, Margret, Virto och company.
Och ja, sen blev det alltså Spyan, och det var väl det. Helgens småförvirrade dagboksinlägg i bloggen.


Regn hos mig

Jaha, nu är det festivalsäsong igen då. Och givetvis regnar det här. Fem minuters gångväg ner till Popaganda. Min käre efterfestvän Alexander Salzberger aka Afro-Alex ska köra sin standup-show om en kvart och jag tror vi skippar slutet av den här rätt kassa träningsmatchen med usla Johan Elmander på topp och glider ner och dricker folle i det blöta gräset nu istället.

Igår var galet. Baba var fantastiskt. Knökfullt dansgolv och bärs o järn, bärs o järn, bärs o järn!
Och Solidaritet var galet. De har typ byggt om Halvrappa helt totalt. Det känns som en piazza i Spanien eller nåt. Lite väl svennigt kanske, men grymt att ha ett femställesalternativ om man blir utkastad från Spyan typ. Haha!

Ikväll är det Henke Berggren! Och Mr Suitcase! Och sen TTA på Centro!

Love it.


Bakfylla, Politikermusik, TTA, Stureplan och så fest igen!

1. Jag är bakis idag. Det känns rätt bra faktiskt. Efter middag hos mamma blev det en helkväll på Tranan igår. Fan vad jag älskar Tranan alltså. Jag är där på tok för sällan nuförtiden, ärligt talat tror jag inte jag varit där sen julfesten. Hursomhelst så satt vi där i typ fem timmar igår kväll och pratade, om allt och inget. Jag hade grymt trevligt. Sen blev det en sväng förbi East också. Putte spelade. Alla från SLS-releasen på Annakhan kom dit och var fulla.
Det var en bra kväll.

2. Igår fick moderatledaren och vårt lands kanske nästa statsminister Fredrik Reinfeldt välja sina fem favoritskivor i "Studio Virtanen". Det här är vad han valde, på allvar: 
1. Magnus Uggla - Den ljusnande framtid är vår
2. Kristina från Duvemåla
3. Alphaville - Forever Young
4. Abba - The album
5. Da Buzz - More than alive

Och hans allianskompanjoner är inte mycket bättre de. I DNs stora partiledarintervjuer senaste veckorna har ju alla bl a fått svara på vad de lyssnar på. Centerledaren Maud Olofsson svarade Andrea Bocelli. Kristdemokraten Göran Hägglund lyssnar på klassiskt, Rebecka Törnqvist och Rolling Stones (sympati för djävulen?) när han är ute och joggar.

Vänsterns Lars Ohly däremot lyssnar på Danko Jones och Marit Bergman, och berättade att han grät när han fick reda på att Joe Strummer var död.
Det säger väl allt liksom.

3. Nya Tough Alliance-EPn är fantastisk. Såklart. Pet Shop Boys-aktiga "Mine Was Real" med bongotrummor och vocodersång är alldeles bedrånde vacker. Men allra bäst är ändå housebloppiga "25 years and running" som kommer knäcka vartenda indiedansgolv hela sommaren. Spelas med all säkerhet ett par gånger på Baba redan ikväll. Och "live" imorrn på Centro som sagt! Älska TTA!

4. Läser boken "Stureplan - Det vackra folket och de dolda makthavarna". Den är sådär. Ganska intressant, men rätt menlös och populistisk. "Jaha, Kristoffer Ahlbom får hundra SMS om dagen från folk som vill komma in på Sture", var det verkligen allt ni ville säga liksom?
Det är ingen djupare analys direkt. Bara de gamla vanliga "bakom kulisserna"-reportagen med "framtidens makthavare" som "lever sina liv i barerna runt Stureplan".
Men trots allt, rätt kul läsning bitvis.

5. Ikväll är det fest.
Nöjesguiden har smygis på Hard Rock Café med käk, öl och mediamingel.
F12-terrassen öppnar med Melker Andersson-grillmat, drinkar, modellflickor och housepojkar.
Och Solidaritet öppnar "på riktigt" ikväll också. Ska försöka hinna förbi en kort stund för att se hur lokalen ser ut och så.
Sen är det såklart Baba Sonic som gäller. 5-årsfest på båda våningarna med mig, Daniel Öhrn, Robbie Kruus, Jakob Grandin, Niklas Lundell samt givetvis Peter själv i DJ-båset. Kan nog bli galet. Vore kul om det kom lite folk från det gamla gardet. Alla de där småtjejerna som var nitton när Baba öppnade är ju trots allt 24 nu, och hänger på Riche/Pet Sounds Bar/Nada/Landet/Debaser/Marie Laveau/Spy Bar numera.
Men en kväll kan de väl komma förbi åtminstone, och fira en klubb som gett oss glädje, indiehits, ölindränkta kläder och tjogvis med hångel genom åren.


Punkrocker

bb_jessica

Det är så lätt att klaga på dokusåpor som Big Brother. Att kalla dem ytliga, fördummande och fullständigt hjärndöda. Det gör ju jag med, ständigt och jämt. Eller rättare sagt så har jag för länge länge sedan slutat att ens ägna en tanke åt att bry mig om alla menlösa programformat som egentligen bara har två mål - att visa naken hud och att para ihop folk (företrädelsevis män och kvinnor, företdrädelsvis solbrända, vältränade och i åldern 18-35).
Jag föraktar dem och allt de står för. Jag hatar deras svanktatueringar, deras tequila-race, deras analsex, deras bröstförstoringar, deras musiksmak (den hatar jag mest av allt!), deras totala brist på humor och intelligens, deras förakt för allt som går djupare än en serietidning, deras påklistrade crazyness, och hela deras fullständigt vidriga människosyn.

Men samtidigt går det faktiskt inte att tycka illa om en person som Jessica Lindgren, som nyss alltså vann årets skandalartade upplaga av Big Brother.
Hon är på alla sätt och vis exakt lika svennig och silikorkad som de flesta andra deltagarna, men hon har ändå något speciellt som nästan alla andra saknat. Hon har en karaktär och en personlighet där hon inte försöker spela någon roll eller vara nån till lags. Hon har varit jobbig, strulig och galen. Hon har slagits och sparkats, förlovat sig, knullat runt, sprungit barbröstad mest hela tiden, bråkat, gråtit, bränt norska flaggan, skrikit, spytt, kastat saker, svurit, blivit kär och gjort slut. Hon har varit ett klassiskt dampbarn, och det har varit fantastiskt underhållande att se henne stundtals.
Jag inser såklart också att en bra kvinnlig förebild kanske inte ska säga att hon ska förstora brösten det första hon gör efter att just ha vunnit en miljon kronor. Men det är ju just det som gör att vi gillar henne. Den där underbara "I don't give a fuck"-attityden.
Och sen vet jag ärligt talat inte om en Botox-opererad frireligiös homofobtant är så värst mycket bättre som kvinnlig förebild direkt...

Hoppas bara Jessica klarar att hålla sig ifrån det värsta Brinkenstierna-barturné-utviknings-drevet nu när hon kommer ut i verkligheten, och istället gör en Kitty och startar electropunkband med typ Kornél och Makode. Vore inte det helt fantastiskt!
Så ses vi på Spy Bar sen
och har öldrickartävling!

I come to wish You an unhappy birthday

moz3

Grattis Moz, 47 år idag!

Här finns min gamla hyllningstext från 40-årsdagen.

Jag tror dock jag skippar Berns ikväll tyvärr.

Promised Land

Alltså igår..
Paradise var HELT fantastiskt.
Jag var spiknykter, drack lättöl och alkoholfria drinkar hela kvällen, men dansade som en tok ändå.
Sista timmen kokade Marie Laveau över av kärlek, svett, housemusik och laser.
Paradise la ner igår, och efter bara lite drygt ett års tid på Stockholms klubbhimmel så tror jag ändå de hann med att sätta sin prägel på den här stan rätt mycket. Höja ribban en bit, visa folk att det faktiskt går att göra en riktigt bra klubb som sätter musiken, glamouren, kärleken och dekadensen i centrum. En klubb där bögar, indietjejer och introverta deephousetalibaner faktiskt kan dansa sida vid sida utan att det på något sätt känns krystat eller konstlat.
Jag gick alldeles för sällan på Paradise. Så blir det dessvärre ibland med andra lördagsklubbar när man själv är DJ och klubbarrangör. Jag tror inte jag var där totalt mer än kanske sju-åtta gånger max, men jag vågar nog ändå säga att det är den bästa klubb jag varit på i Stockholm nånsin, vid sidan av Metropolis (vilket dock är som att jämföra äpplen med bananer) samt kanske Various och nån annan gammal Tuben-klubb från 90-talet.

Avslutningen igår med först "Most Precious Love" i typ en kvart och den totala euforin på dansgolvet, för att sen fem i tre övergå till världens bästa houselåt någonsin - Joe Smooth "Promised Land". Då dog jag en smula när jag stod där med isbitar i händerna i ett tafatt försök att kyla ner kroppen, och sträckte armarna mot skyn likt duvor som öppnar sina vingar. Hand i hand till det förlovade landet.
Tack Paradise för allt!

Döda kompromissen!

Döda kompromissen!

På torsdag är det inte bara festivalpremiär i och med att bästa Popaganda sätter igång, det är även releasefest för nya EPn från 2000-talets bästa svenska liveband The Tough Alliance.
Jag har inte ens hört låtarna, och eftersom TTA är lika hemliga som de alltid varit så verkar inget ha läckt på nätet heller ännu, så om någon (mot förmodan) sitter och trycker på nån eller flera av låtarna vore det ju underbart om ni kunde maila den/dem till mig!
Annars får jag väl hålla mig till på torsdag som alla andra då...

Ikväll blir det Paradise. Nyktert. Ska bli en upplevelse.

...och nu står de snart där vid röda repet och trängs allihop

Det är fredagkväll och jag är hemma. Ensam sitter jag här med en kopp te och läser Fredik Eklunds "Bananflugornas Herre" medan folk ringer från Stockholmsnatten och undrar var jag är någonstans.
"Vi har bokat karaokerum, du måste komma hit nu!", sa Elin.
"Jag tänkte vi skulle gå ut och spåra ur lite ikväll", sa David.
"Vi är på Carmen och saknar dig", sa Freja.
"Gurkan, nu är jag i Stockholm och då vill jag ju festa med dig såklart!", sa Max.
"Missat samtal", sa Veronica.
Vänner och bekanta. Jag saknar dem, såklart.
Men jag stannar hemma ikväll, som hela den här veckan alltså. Ingen Adidas-fest med gratisbärs. Inget tiggande och bejdande för att få Putte att bjuda på öl när Emelie spelar på Vickan. Inget Spy Bar-minglande eller bardiskhoppande.
Bara en kopp te, en vemodigt Hagmansk bok om bögporr som faktiskt är bättre än jag väntat mig (boken alltså, heh), och så lite gubbrock på stereon för att jämna ut manligheten en smula. Willard Grant Conspiracy, Flaming Lips, Primal Scream-ballader, Band of Horses (sjukt bra!), Morrissey och så Mary Lou Lords underbara version av "Thunder Road". Den sistnämda får mig förresten att få lite ångest över att jag inte ska se Springsteen på söndag.
Men han kommer nog tillbaka snart.
Liksom jag själv.

Wow, you guys talk like grown-ups!

alicia_clueless

Haha, nu går "Clueless" på TV4 igen och jag var precis på väg att skriva ett inlägg här om hur fantastisk den är.
Men så upptäckte jag att jag gjorde det
redan för fyra månader sen när den gick senast.


Eurovison - the drug of the nation

Just nu pågår kvalet till Eurovison Song Contest, eller Eurovisionschlagern som jag tror den brukar kallas på svenska.
Jag försökte kolla en stund. Det gick sådär. Känns som att varken Göta Lejon-musikaler sjungna av 1700-talsklädda polacker, isländsk falsksjungade påfågel-eurodisco eller Andorras svar på Anna Book är något som jag har lust att lägga ner speciellt mycket tid och energi på direkt.
Som jag sa till en kompis nyss:
Du har väl skivor att lyssna på, filmer att titta på, böcker att läsa, vänner att prata med, pojkvän att ligga med, vägar att promenera på... Vad som helst är ju bättre än att sitta och titta på usla 80-talsförsök till pophits från Andorra och Bulgarien iallafall. Närhörde du senast en bra artist från Andorra, Grekland eller Schweiz liksom?

Jag tror jag fortsätter lyssna på nya Primal Scream och läsa om Crystal Meth och kroppskonst i nya Bon istället. Det känns som det ger mig lite mer än Carola. Men det kanske bara är jag?

Krognytt

Slick
Sebastian svettas, jag spelar skivor - bara på Slick

Det händer saker i Stockholms uteliv. En del trist, en del kul.

* Stockholms kanske allra bästa, svettigaste, bögigaste, galnaste och roligaste sommarklubb kommer tillbaks igen!
Slick slår upp sina portar den 1 juli och sen ser Asynja & Daniel till att vi smakar salt varje lördagnatt fram till slutet av augusti. På Kägelbanan som vanligt.

* Nästan exakt lika svettigt, bögigt, galet och ännu mera houseigt och glammigt har det varit på Paradise under det gågna året. Men nu på lördag är det slut. The End. Finito. Adjöken fröken!
Det är dock knappast otänkbart att vi får se något mer snart från Elin, Jakob, Kornél, Bernskort, Mika, Lady-O, RWB-Henke, Anna, Sofia och alla de andra som på ett eller annat sätt varit med och skapat stans bästa klubb på evigheter.

* Trädgården har börjat bomba upp sina affischer för sommaren. Det är citat av diverse personligheter i olika ämbeten från stället, som t ex Vakt-Skåne, Barchefs-Oscar och DJ Kornél. 
Sommarportarna slås upp fredag 9 juni och de bjuder på ett liknande koncept som förra sommaren. Det innebär alltså massvis med liveband, två inomhusgolv och en gigantisk uteservering samt en hel del roliga upptåg och lekar. Patsy Soundsystem sköter popfredagarna medan Don tar hand om danslördagarna. Några av resident-jocksen heter Konstruktion, YBY, Märta, Ben Gottlieb, Peter Ryckert, Niklas Lundell, Yxa, K-Gun, Kornél, RWB-Henke och Eric Shüldt. På premiärkvällen spelar Kissing Mirrors live, och dagen efter kör bl a Suburban Kids och Montt Mardié.

* Vad som eventuellt kommer hända med Bomben (XL) under sommaren återstår än så länge att se...

* Att klassiska baren och restaurangen Victoria återöppnade i ny stilig regi häromveckan har jag ju redan berättat. Det verkar gå bra för baren. Än så länge har de bara smygit igång, men i mitten av juni brassar de på ordentligt och öppnar mastodontstor uteservering på hela den öppna ytan till vänster om stället.

* Republique heter stället som tagit över i gamla Salines lokaler på Tulegatan. Öppningsfesten var i tisdags och jag var inte där, men tydligen hade de inte gjort så värst mycket med lokalen. Utegården är kvar och där ska DJs som Lång-Kalle, Papa Dee och Kalle Tollmar hålla hov under sommaren.

* Igår smygöppnade Café Operas uteservering för sommaren, imorrn öppnar den officiellt.

* På lördag öppnar så det länge omtalade Solidaritet, Abbe Ibrahims nya ställe ihop med Familjen Ahlbom. Lokalerna är alltså Halvtrappas gamla, men enligt Jesper Ahlbom (som jag intervjuade till nya Pause om detta) har de byggt om och byggt ut en hel del. Bland annat har man öppnat upp delen till vänster runt gården där det tidigare var omklädningsrum och kontor, samt öppnat upp källarbaren ännu mer. Ska bli spännande att se hur det går...
f12
Ska du bara snubbla i en trappa denna sommar så är det denna...

*  24 maj öppnar vad som förr i tiden allmänt brukade betraktas som det säkraste sommartecknet i stan: Fredsgatan 12s terrass. På senare år har dock inte F12 känts varken oumbärligt eller allenarådande, även om man självklart fortfarande har en del ljuvliga kvällar i den där trappen. I sommar lär jag nog hittas där främst på måndags- och onsdagskvällar, med efterföljande bad vid Stadshuset såklart.

Veckoschemat för sommaren ser ut som följer:
Måndagar – electro med Klubb Neat.
Tisdagar – hiphop med B-Line.
Onsdagar – Cross-over med Rollerboys (Johannes Wikström och Måns Ericsson) med feta gäster som Uffie & Feadz, Lindström och Trickski bland annat.
Torsdag – House med Mattias Hedlund från Cocktail Club och utländska gäst-djs var tredje vecka.
Fredag – Disco och After Work Grill
Lördag – House igen
Söndag – "Special events" med bland andra Raw Fusion en gång i månaden samt större utländska bokningar då och då.

* 24 maj fyller även stans yngsta indieklubb fem år. Baba Sonic firar på båda våningarna och jag spelar skivor, precis som jag gjorde på premiärkvällen våren 2001. STORT GRATTIS till Peter och Baba-folket!

baba
Hembränd Baba-affisch

* Spy Bar öppnar sin uteservering "nån gång i slutet av maj" i det där huset som tidigare varit ett rätt sunkigt och menlöst café precis i sydöstra hörnet av Humlegården (mellan Lydmar och Anglais typ). Tisdagar till lördagar kommer det vara bar-DJs fram till 02, och sen kan man gå direkt från efterfesten och tillbaka på förmiddagen för att dricka billiga bloody marys. Lär ju bli ett av sommarens häng för min del.

* Riddarkällaren ryktas ha saker på gång efter den sega våren med alltför tomma indiekvällar...

* Debaser tar som bekant över Mondo och döper det till keffa namnet Debaser Medis. Jag hade tyckt det varit roligare om de fortsatt på Pixies-temat och köpt loss namnet "Gigantic" från Lovisa & Emma istället.
Men de verkar inte öppna förrän efter sommaren.

* Gulddrakenvinnande Marie Laveaus bar (vi snackar övervåningen nu alltså) satsar på längre öppettider och bra bar-djs hela sommaren. Onsdag till lördag är det öppet ända till 03 med DJs som Eye-N-I, Magnus & Robert, Johan Ressle med flera.

* Världens bästa Riche kör vidare på sina sommarklubbar. I år kommer fredagarna vara vikta åt grymma klubben Pom Pom (Agge & Stefski med massa tuffa gäster) medan lördagarna styrs av Riche finaste stamgästduo Emelie & Quetzala och ska gå under namnet Milky. Vardagskvällarna är det följande som gäller: Tisdagar: Rebecka Lewis & Caesar Vidal (Nightlife). Onsdagar: Playboy-Marse. Torsdagar: Gustav Bendt.

* Riche-klubben Romeo flyttar däremot tvåhundra meter i sydvästlig riktning och kanske tio meter uppåt i luften för att varje onsdag i sommar ta över Berns Terrass. Tom Pyl hälsar att "det kommer sitta som en smäck att kunna röka cigg till gubbrocken och yachtrocken". Andra Romeo-halvan Fredrik Virtanen kan knappast annat än instämma.

* Och så har ju nästan alla bra barer och klubbar öppet som vanligt i sommar dessutom. Från Ace till Pet Sounds Bar via Carmen, Spy Bar och Centro.



************** Fredag eftermiddag ******************
Uppdaterade en massa nu!

Bloken, Draken och Henken

Var iväg på Riche en kort sväng och hälsade på Fredrik. Fick hans bok "Olyckligt kär i ingen speciell", som är jättefin verkligen (precis som dedikationen till mig på försättsbladet).
Det är nog däremot knappast en sån bok man sträckläser från pärm till pärm. Inget mästerverk till romandebut direkt heller. Det är kort och gott en bloggbok, eller "blok" som Virto själv lite skämtsamt kallar det. En bok med ett års samlade och till viss del redigerade blogg-inlägg från en av Sveriges populäraste och bästa bloggskribenter, varken mer eller mindre.
Och liggandes på kaffebordet eller i handväskan för lite ströläsning då och då när man har behov av några fina rader om musik, kärlek eller mediaskvaller så är den säkert alldeles perfekt.
Jag är nämnd ett par gånger, vilket ju alltid känns lite stort. Inte många böcker man är det i, kanske nån Per Hagman sådär lite i förbifarten, och så diverse serier då såklart.

Drog sen förbi DN På Stans Gulddraken-gala på Södra Teatern en kortis. Drack ett litet glas skumpa, i övrigt gjorde jag faktiskt inte ens av med drinkbiljetterna (!), och åt lite buffé (pyttipanna).
Prisutdelning var lagom stiff, men kul att några vänner och bekanta vann.
Nitty Gritty tog hem cafépriset, vilket såklart var roligt. Snackade med Peter och Hugo efteråt och de höll med om att de nog vunnit i stort sett alla möjliga priser som går att vinna i Sverige nu. Fattas bara att starta restaurang och en ordentlig klubb också!
Bästa bar blev Marie Laveau, i hård konkurrens med Centro och Pet Sounds Bar.
Budgetkrog vann Caffé Nero. Mellanpriskrog blev Döden i Grytan. Lyxkrog blev Esperanto. Och Årets Person blev Södra Teaterns chef.
Det var allt.
Dessutom spelade Nouvelle Vague tre låtar live (bland andra "Ever Fallen in Love"). Och så var Peter Wolodarski där och minglade. Det kändes aningen bisarrt. 

Gick hem precis när CL-finalen började och missade följdaktligen första 20-25 minuterna, men av sammandraget att döma tycker jag det är trist med den där utvisningen på Lehmann.
Måste vara rusktigt skönt för Arsenalfansen (bl a mina polare Calle och Totte som är på plats i Paris) att de fick revansch såpass fort med Campbells nick på Henrys perfekt avvägda frispark.

Nu börjar andra halvlek!

***
Update 22:32:
Bilden är borta på TVn och Barca har vänt och leder nu med 2-1 med åtta minuter kvar. Henke har assisterat till båda målen. Enorm fotbollsmatch just nu.
Sjukt att få tilfälligt avbrott mitt i slutminuterna av en Champions League-final!
Frågan är om det beror på ovädret där i Paris eller här i Sverige... :)

Nu kom bilden tillbaks igen.

***
Och där var det slut. Grattis Barcelona, ni ÄR världens bästa fotbollslag, och ni är absolut välförtjänta av vinsten! Och Grattis Henke, om nästan exakt tre månader får du tampas med Max von Schlebrügge och Sulan Sleyman på Olympia, det blir ännu värre!

Sometimes I Feel So Lonely

Okej att Bobby G och Co gjort sin bästa skiva på länge nu när de äntligen lämnat det kritvita elektroniska oljudet bakom sig för att istället gå tillbaks till Detroit-rocknroll-countryn, men varför varför varför kan de inte bara släppa ett helt album fyllt av gospelballader?!
Tänk dig en samlingsskiva med Primal Screams bästa ballader. Den skulle ju utklassa varenda "Absolute Love Songs" och nästan vara i klass med Scott Walker eller Righteous Brothers, eller ja, åtminstone med Weeping Willows när de var coverband.

Men tänk dig en samling med följande låtordning:

1. I'm Losing More Than I'll Ever Have
2. Damaged
3. Shine Like Stars
4. Keep Your Dreams
5. Everybody Needs Somebody
6. Big Jet Plane
7. Cry Myself Blind
8. Love You
9. Star
10. Stone My Soul
11. Sometimes I Feel So Lonely
12. Higher Than The Sun (a dub symphony in two parts)

Det skulle vara magiskt.


Och såhär ser alltså nya omslaget ut:
riotcityblues


Fi - inte fienden

När jag var i femtonårsåldern läste jag Jan Guillos böcker om Hamilton. Där beskrevs fienden (ryssarna/araberna) ibland som "fi", och på många sätt skulle nog Guillo och hans Fagerhultsgrabbar fortfarande kalla (fi) för fienden.
Jag gillade historierna i böckerna, spänningen och politiken, men minns att jag tyckte det var på tok för mycket ordbajseri om en massa vapendelar och annat militäriskt dravel.
Något år senare blev jag politiskt aktiv och under några år hette en av mina äldre ledare Birger Östberg. Han var, om jag inte minns fel, ordförande för Ung Vänster Stockholm, och jag gillade honom väldigt mycket precis som hans kollega Jenny Lindahl (som senare blev både förbundsordförande och riksdagsledamot). Jag engagerade mig främst i frågor som gällde antirasism, miljön och det stundande EG-medlemsskapet. Affischerade, demonstrerade och diskuterade en massa. Sen tog musiken, fanzinemakandet och klubbandet över all min tid.
Nyss såg jag Birger Östberg på SVTs "Debatt" där han företrädde Feministiskt Initiativ i en lagom förvirrad diskussion om vad feminismen egentligen står för i dagens Sverige.
Moståndarsidan bestod av:
En High Chaparall-gubbe från nåt som hette typ Antifeministiskt Samfund och jämförde feministerna med nazisterna i 30-talets Tyskland.
KDUs ordförande Ella Bohlin som faktiskt var ovanligt vettig för att vara KDU-tjej, men inte verkade tycka det var nåt större problem det här med att män och kvinnor tjänar radikalt olika.
Och så en tjej från näringslivsförlaget Timbro som - likt de flesta från näringslivet - mest ville diskutera skattelättnader för småföretag, och mer eller mindre hånlog när hon fick frågan om hon var feminist.

Feminstsidan bestod förutom Birger Östberg av en kvinnlig jämställdhetskonsult samt Gringos Zanyar Adami (som fö inte pratade ett ord "miljonsvenska" på hela debatten vad jag kunde höra, men det var bara en småhumoristisk liten parentes, len).

Behöver jag säga att feministsidan körde över moståndarna?

Jag tror Fi kan gå hela vägen till Riksdagen, men då krävs det precis den lugna, sakliga approachen som de tre i debatten hade ikväll och inte någon 70-talsflummande hennafärgad vänsterextremism.

För tyvärr handlar väl politik numera ganska mycket om framtoning och stil och ganska lite om ideologier.

vad är väl en bal på slottet?

Just nu är det Cat5-releasefest ihop med Clitspit på Södran. Det blir säkert skitkul. Precis som att öppningen av nya baren Republique på Tulegatan i samarrangemang med releasen för Pontus & Patrics nya speedwaysite (!) om ett par timmar också säkert kan bli lajbans.
Men jag orkar ärligt talat inte. Behöver bara vara hemma och ta det väldigt lugnt. Oavsett om spriten är gratis och vinet flödar. Om vännerna skockas i drivor runt den dignande gratisbuffén. Om musiken och stämningen får dig att studsa, och om Stockholmstjejerna är snyggare och mer somrigt underbara än de någonsin varit förr.
Oavsett det så stannar jag hemma ikväll.
Även jag måste ta det lugnt ibland liksom.

Imorrn händer det också en massa roligt.
Det är releasefest på Riche för Virtanens bok, som jag ser mycket fram emot att läsa (även om man väl läst det mesta i bloggen redan).
Och det är DN På Stans "Gulddraken"-fest som alltid brukar vara rolig, med prisutdelningar till stans bästa krogar, barer, caféer och personer.
Samtidigt är det inte mindre än två grymma fotbollsmatcher. Först Hammarby TFF som möter Halmstad BK i cupen nere på Kanalplan klockan sex, och sen halv nio är det ju naturligtvis CL-finalen. Drömfinalen mellan Arsenal och Barcelona. Mellan Henry och Ronaldinho. Mellan Freddie och Henke. Det kan jag bara inte missa.
Som om inte det var nog så firar mina kompisar Putte Ponsbach & Stefan Wendin sina födelsedagar på Victoria imorrn kväll också.

Jag får se hur det blir. Just nu känns det bra att vara hemma med Familjen Simpsons och dåliga romcoms som enda sällskap.
Och bara för det så är det naturligtvis Simpsons-avsnittet när Bart får hjärtproblem och åker på fat camp just nu...


Grattis Internet på 10-årsdagen!

Ungefär nu är det 10 år sen som jag var ute på Internet första gången.
Då var det Happymandays gästbok,
Various hemsida (som Calle Sundevall var redaktör för!) och typ inget mer som man "hängde" på, om man nu kan kalla typ ett besök i veckan för att hänga.
Linus hade modem, liksom min dåvarande flickvän Sandra. Och morfar nere i skogen i Småland.

Kommer ihåg att jag tyckte det var en ball grej, men kunde knappast ana att det skulle förändra och påverka mitt liv radikalt.

Internet. Kanske det finaste som finns efter kärlek, musik och Bajen.


Fotboll, Stureplansindie och läsning

1. Igår.
Grymt bra kväll igår. Först två timmars rock'n'roll-fotboll på Söderstadion där de tre P-killarna PFO, Paulinho och Petter körde över ett darrigt Gais med hockeysiffrorna 5-2. Ruskigt skönt.
Kändes nästan lite vemodigt att lämna Söderstadion och veta att man inte får komma tillbaks förrän om över två månader nu. Men redan på söndag bär det av upp till Gävle i alla fall. Vinst där så ligger vi nästan oroväckande bra till.
Sen bar det av till Pet Sounds Bar där [ingenting] hade releasefest för sin sommar-EP (som är helt underbar förresten!). Båda våningarna var smockfulla av massor med vänner och bekanta.
Hängde på Oscar, Talib och Elin till Riche. Och så gick jag och Oscar fram och tillbaks mellan Riche och Spyan och hann på ungefär en timmes tid se inte mindre än tre olika och riktigt bra popkonserter. Först slutet av Blood Music i Lilla Baren, kan inte uttala mig så mycket om det dock eftersom jag inte kollade ordentligt. Sen "supergruppen" Hets på Spyans nya onsdagslivesatsning. Grymt bra! Svensk 83-punk. Laakso-Markus har sån jävla utstrålning på scen och en röst som är långtifrån vacken men desto mer egensinnig och eh... punkig. 
Tillbaks till Riche igen där Peter, Bjorn and John spelade i stora baren. De har verkligen blivit bättre och bätre för varje gång jag ser dem. Klassiska popmelodier i McCartney/Simon-land med nästan löjligt kompetenta musiker.

2. Bra läsning
Här är några länkar till några bra intervjuer och texter som man kan läsa om man vill spendera varma sommardagar inomhus:

* Min gamle journalistidol Jan Gradvalls långa och djupgående intervju med min gamla kompis Ebba von Sydow, som nog är den första riktigt bra text jag läst om henne: 
http://www.gradvall.se/artiklar.asp?entry_id=100

* Min vän Alice Eggers långa och djupgående intervju med min vän Billy "Mr Suitcase" Rimgard, vars EP äntligen släpps officiellt om en vecka, och vars omslagsbild jag numera har som kylskåpsmagnet!
http://applicantalice.blogspot.com/2006/04/mr-suitcased-uncovered.html

* DN fortsätter gräva i hemlighetsmakeriet och elitismen hos den kulturella och ekonomiska överklassen, men den här gången gjorde de det åtminstone med lite korrekta fakta och intervjuer med de inblandade.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=625&a=543824&previousRenderType=6
Sanna Björlings bok ska bli intressant att läsa förresten.

3. Ikväll öppnar nya Victoria i Kungsan. Ett klassisk gammalt 80/90-talshak som bland annat beskrivs bitterljuvt i Per Hagmans "Volt" (eller är det "Cigarett"? Nu blev jag osäker...). Det har nog potential att bli ett av sommarens hängställen för mig. Jag spelar skivor där redan på lördag förresten.

Max en överraskning i truppen

maximus
Ja, du Maxen, ikväll kommer du vara precis såhär glad, för snart ska du till Tyskland!

Jag är citerad i Offside-medarbetaren Herman Dills
fotbollsblogg idag. Det känns lite stort faktiskt.

Apropå fotboll så tar ju Lars-Roland ut VM-truppen ikväll (18.20 på TV4 för att vara exakt) och vi har naturligtvis tippat den.

Min trupp ser ut såhär:

Målvakter:
Andreas Isaksson
Eddie Gustafsson
Bengt Andersson

Försvararare:
Olof Mellberg
Alexander Östlund
Teddy Lucic
Erik Edman
Max von Schlebrügge
Mikael Nilsson
Petter Hansson
Fredrik Stenman

Mittfältare:
Fredrik Ljungberg
Christian Wilhelmsson
Tobias Linderoth
Kim Källström
Anders Svensson
Mattias Jonsson
Niclas Alexandersson
Daniel Andersson

Anfallare:
Zlatan Ibrahimovic
Henrik Larsson
Marcus Allbäck
Markus Rosenberg

Nu är ju det här den trupp jag gissar att förbundskaptenerna tar ut, och alltså inte nödvändigtvis den trupp jag personligen vill se.
Själv skulle jag nog till exempel hellre göra några föryngringar och ta in Johan Elmander istället för Allbäck och kanske Tobias Hysén eller Petter Andersson istället för Jonsson/Alexandersson. Det sista kommer jag såklart få den sedvanliga grönvitblinda kritiken för dock.
Precis som jag lär få för Max (och säkert Salle också för den delen). Max är nog fö den enda som kan kallas nån överraskning i min trupp.
Vore på ett sätt lite roligt om Lagerbäck gjorde en Svennis och chockade med att ta ut typ Goran Slavkovski, 17-åringen som debuterade för Inter på San Siro i förrgår. Men det kommer såklart aldrig att hända. 

Och - som de flesta experter med lite vett i huvudet redan påpekat - det är egentligen ganska oväsentligt vilka som blir nummer 22 och 23 i truppen. Det viktiga är att ta ut den rätta startelvan och ha en handfull bänknötare som håller för att möta Lampard, Beckham, Terry och Gerrard.
Startelvan väntar jag med att ta ut till kvällen innan match, mycket kan hända till dess.

I'm alive!

Ja, på något märkligt sätt överlevde jag faktiskt min kaotiska vecka med resor Stockholm-Budapest-Stockholm-Linköping-Jönköping-Växjö-Kalmar-Stockholm på åtta dygn.

Det har varit roligt, såklart, och det finns väl en hel drös med små anekdoter att berätta.
Jag tar det stad för stad, dag för dag...

Budapest
Jag har ju redan berättat en del här, men ska väl tillägga att vi badade på det anrika Széchenyibadet. Att vi åkte lååångt ut genom Budapests miljonprogramsförorter och till en idyllisk villaförort för att besöka Statue Park, som kan vara något av det märkligaste jag sett. Mitt ute i förortsidyllen bland designade villor, syrenbuskar och olivträd reser sig ett trettiotal enorma statyer i brons, koppar och sten av gamla kommunistledare som Lenin och Marx, samt en massa ryska soldater och annat. De allra största statyerna var uppåt tio meter höga.
Och mitt i statyparken hade man planterat röda blommor formade som en stjärna.
I entrén såldes kommunist-kitschiga souvenirer som "Marx Park"-tees efter South Park-modell, eller Best of Socialism-CDs med ryska nationalsången och diverse kampsånger.
Vi förstod inte helt om det hela var byggt av bakåtsträvare för att hylla den gamla Sovjet-kommunismen eller om det var ett minnesmonument av en mörk era av Ungerns och Östeuropas historia...
Hursomhelst var det intressant att se.
Och Budapest var en av de vackraste städer jag varit i nånsin. Vi besökte även Slottet, St Stefans Basilikan, Hotell Gellert, Ungerska Vinernas Hus och några andra turistattraktioner, men mest så promenerade vi runt i stan och åt och drack på diverse trevliga restauranger.

Stockholm-Linköping
Kom hem på onsdagskvällen och åkte alltså direkt till Centro och mötte några vänner. Sen blev det veckans enda Spy Bar-besök. På torsdageftermiddagen begav jag mig så iväg igen. Var sekunder från att missa bussen på Cityterminalen, som alltid, fattar inte varför jag aldrig kan lära mig att åka några minuter tidigare nån gång?!
Swebus till Linköping med nya Offside som läsesällskap. Lokalbussen ut till Ryd och in på Herrgårn. Träffade Jonas, Samuel, Nina, Johan Mohlin, Micke och massa fler. Såg Radio Dept göra en riktigt bra spelning, har dock tyvärr inte lyssnat in mig ordentligt på nya skivan ännu, men enligt Jonas ska den låta väldigt mycket "Behaviour" så jag borde verkligen gilla den.
Har sällan sett så mycket folk på Herrgårn, så vi hade inga problem att fylla dansgolvet rätt omedelbart efter att de roddat bort instrument och sladdar. Smockat dansgolv och indiedans fram till två.
Minns ärligt talat inte alls vad vi spelade mer än att vi avslutade med Jumper "När hela världen står utanför" med grym allsång!
Skippade efterfesten (!) och tog istället en taxi hem till Jonas o käkade Grandiosa-pizza medan vi kollade på gamla bob hund-filmen. Den är så underbar. Jag älskar verkligen bob hund, både som band och som privatpersoner. De är sex (eller egentligen åtta med Markus och Daniel också) fullständigt sanslösa personligheter.
Somnade på Jonas soffa, vaknade bakis och drack kaffe i solen på balkongen. Skrev klart en Bajenkrönika, och framåt eftermiddagen gick vi ner till en park där vi tog årets första parköl (förutom den där efterfest-efterfesten borta vid Norrtull för ett par veckor sen, men den räknas inte riktigt).

Jönköping
Vid sextiden tog vi nästa Swebus (jag borde fan kolla upp Swebus-kort snart, så mycket som jag reser med dem) och ankom Jönköping två timmar senare. Vårt "vanliga" hotell var fullt så vi fick bo på Scandic, vilket nog var snäppet bättre till och med.
På Bongo Bar åt jag en Tiefschwarzschnitzel medan Jonas tog en Morrisseys Falafel.  Bongo hade jättestor uteterrass, vilket i kombination med det härliga sommarvädret gjorde att i stort sett ingen satt inne hos oss till en början. Men musiken hördes ut också så det kändes inte helt lönlöst att spela, och dessutom sas det att ungefär halva I'm From Barcelona satt på terrassen, inte för att jag kände igen någon men det är ju lite stort ändå. Haha.
Sista två timmarna var det kaosdans igen. Folk kom fram och sa att vi var de bästa som spelat där, gav oss slängkyssar och sjöng allsång. Jag körde allt från "Vi har bara varandra" till "Sweet Harmony" med Beloved och så mitt vanliga indie-electro-set, och det var fullständigt underbart. Avslutade med "There is a light that never goes out", köpte loss några öl och drog på efterfest på vårt hotellrum med bartender-killarna och ett par tjejer. Jag somnade mitt i nån diskussion tror jag, med Jonas hade försök köpa mer öl och ringt roomservice, med enda resultatet att han betalat sextio spänn för fyra Lättöl.
Upp halv tio för frukostbuffé. Sen sov vi ett par timmar till innan vi gick hem till morfar och hälsade på. Åt lite lunch, drack kaffe på balkongen och pratade om GPRS-anslutningar. Sen skulle morfar köra bil. Det var kanske inte det mest lyckade direkt. Han är trots allt snart 88 år gammal och då har man inte reaktionsförmågan och det fokus i sinnena som nog krävs för bilkörning alltid. Men men, det gick bra ändå när vi långsamt cruisade runt på höjderna uppe i Cardigans och Göran Hägglunds hemvist Bankeryd.
Efter det behövde man en öl i sig, och så fick det bli på uterserveringen till Twin City.

Växjö
Tåget till Växjö gick bara till Värnamo, sen fick det bli buss igen på grund av banarbeten.
Och bussen hamnade bakom en hel cirkus-karavan så det gick ju inte direkt särskilt snabbt, men i gengäld fick man se alla nedblåsta träd från förra vinterns storm. Det ser verkligen sjukt ut på vissa ställen, som kalhyggen fast med lite för höga stubbar och några enstaka hela träd kvar mitt i ingentinget.
[ingenting] fanns också i hörlurarna på min MP3-spelare, precis som nya Pet Shop Boys, nya Phoenix och ett par låtar med nya stjärnskottet Yo-Nas!
Framme i Växjö blev det jättegod middag på Kafé De Luxe restaurang med trevlig personal, och sen gick vi till logen där vi skulle bo. Den bestod två våningssängar, en jättestor soffa, ett bord, en TV, en video och en massa halvkassa videofilmer. Samt en back med öl & läsk, och en vägg täckt av affischer på alla band som spelat/bott där (alla från The Sunshine till TTA, Concretes och Max Peezay).
Vi slökollade lite på "Independence Day", drack ett par öl och strax före tio gick vi ner i källaren och började spela. Soft ställe med vardagsrumsinredning och lågt i tak, men det dröjde tills en stund efter tolv innan vi fick igång dansgolvet ordentligt. Folk verkade gilla indierocken lite mer än annars, så det blev en del Strokes, White Stripes, Babyshambles, Libertines och sånt där, kryddat med "Musik ska byggas utav glädje" och "Dancing Queen" som Jonas lite överraskande drog på. Avslutningen med tok-allsång till först "Wonderwall" och sen "Bittersweet Symphony" var fin.
Blev en liten efterfest med folköl och ingen musik i vår loge med Fidde från Ester och två tjejer.
Jag vaknade tolv, drack några Ramlösa ur kylen och drog ner på stan med Jonas och Fidde för att köpa en väska och en Nokia-laddare (grymt orutinerat av mig att glömma laddaren hemma, speciellt som jag ALLTID brukar ha en i skivväskan).

Kalmar-Stockholm
Kvart i två gick tåget mot Kalmar. Mötte ett par killar med Bajentröjor på stationen och flera som tillkom från de små hålor vi passerade (bl a Hovmantorp där självaste Sara Martinsson väl är uppväxt om jag inte minns fel). Kändes lite stort att stanna i Emmaboda, se Hotel Amigo och allt.
Väl i Kalmar mötte jag upp med ett par hundra bajare på O'Learys uteservering i solen på torget. Ordnade hemreseplats i bussen som kommit från handbollsfinalen i Götet, drack bärs och sjöng sånger.
Kändes underbart att få vara med alla bajare efter en vecka i exil. Halv fem promenerade vi bort till Fredrikskans och jag kände onda aningar redan vid inträdet. Ännu en arena med usel bortasektion, vidriga löparbanor, hockeyfierad speaker, höjdhopssklappande sittplatspublik, patetisk hemmaklack, pissdålig sikt och inte ens folköl i kioskerna.
Och jag trodde måttet var rågat med Enköpings sponsrade hörnor förett par år sen, men ack nej, Kalmar ska såklart vara snäppet värre och sponsrar inte bara hörnorna utan även BYTENA! Vid varje byte dök texten "BYTE" upp på storbildsskärmen och så kom en reklam för Svensk Fastighetsförmedling om att byta bostad. Sjukt.
Vad ska man då säga om matchen?
Bajen var katastrofala. Visade ingen vilja eller inställning alls. Den enda som kämpade och kan få godkänt är Max. På allvar. Max gjorde två av sina berömda tjurrusningar igår. Han rensade bollar, vann nickdueller, behöll lugnet och slog bra passningar. Allt detta misslyckades tretton andra bajare totalt med igår.
Bajen var tvåa på varenda boll. Ingen krigade, inte ens Petur. Och Tråkiga Kalmar var faktiskt, tro det eller ej, inte alls så tråkiga igår. De spelade offensivt, rätt snabbt och höll boll väldigt mycket. Och de utklassade faktiskt Bajen. Vinsten var helt välförtjänt, det hade snarare kunnat bli 5-0 än 4-2.
Ännu värre blev det av att Sulan blev utvisad och Mikkel skadad.
Katastrof.
Fem timmars bussresa hem sen, med den andra Bajen Fans-bussen framför och en polispiket tätt efter hela vägen. Första gången på kanske tio år som jag åkt BF-buss (förutom Bara Bajare-bussen till Örebro 2001) och det var faktiskt helt okej. Bra turistbussar (förr var det SL-buss som gällde) och helt lugnt. Lite fylla, lite sång och så, men inget jobbigt alls. Jag satt längst fram, kollade på handbollsfinalen på video, snackade med några äldre fans, drack ett par öl och softade.
Direkt till Kvarnen där handbollslaget var och firade. Jag pallade en halvtimme, sen åkte jag hem och sov tolv timmar i sträck.

Köszönöm!

Nu är jag hemma en sväng och vänder.
Budapest var jättefint. Otroligt vackert, med der schönen grauer Donau som delade de båda städerna i mitten. Vi åt och drack på en massa trevliga restauranger. En tvårättersmiddag på en bra krog med vin, öl, aperitif och kaffe gick på knappa tvåhundringen. Vi gick säkert ett par mil om dagen, precis som man ska göra för att upptäcka en ny stad.
Ungerska är inte direkt ett lätt språk, och många kunde inte mer än enstaka ord på engelska eller tyska så det blev en hel del missförstånd, men vi klarade oss bra. Hade ganska roligt åt att tvärgatan till vårt hotell hette Baysa Utca. Och jag kunde i alla fall förklara för en taxichaufför att vi ville till en restaurang med ungersk mat genom att säga "Magyar etterem", och han fattade.  Såna småsaker kan man också ha roligt åt. Och vädret var underbart. Förutom att det regnade i måndags var det sommar i Ungern.
Igår var det uppåt 25 grader och stekande sol när vi satt och drack öl på Hemingways uteterrass.
Sen flög vi hem och jag satt, som den skogstokiga anarkist jag är, med mobilen på under hela flygresan och väntade oroligt på SMS från Söderstadion. Ingen täckning en endaste sekund, men knappt en minut efter att landningshjulen gått i Arlandas mark rann det in ett par meddelanden. Det första var från en gnagarkompis och löd "Ridå! Fan oxå :-(". Då sken jag upp. Sen fick jag kontakt med Andreas direkt från SöS och tog jublande av mig säkerhetsbältet.
Det skulle ju såklart firas så det blev lite utgång direkt igår. Centro och Spy Bar. Fint att se Stockholms nattliv och många vänner igen. Kändes som jag varit borta så mycket längre än tre dygn bara.

Men nu är jag alltså hemma och om nån timme sätter jag mig på Swebus mot Linköping. Radio Dept spelar live och jag och Jonas spelar skivor. Imorrn är det följdaktligen Jönköping och Bongo Bar som gäller för att på lördag avsluta DJ-turnén i Växjö på Café De Luxe.
Sen ska jag försöka ta mig till Kalmar på söndag och se allsvenska serieledarna.


hits