Hombres

hombres

Såg just andra avsnittet av Kanal 5s stora dramasatsning "Hombres". Måste säga att jag tycker den fått oförtjänt dålig kritik. Åtminstone det mesta jag har läst på såväl bloggar som i dagstidningskrönikor har ju om inte sågat, så åtminstone varit långt ifrån att hylla serien.
Visst har den sina brister. Skådespelarinsatserna är ojämna, men de fyra Hombresarna (sorry, kunde inte hålla mig) tycker jag definitivt håller måttet allihop. Allra bäst är Emil Forselius som storebrorsan, men min polare Christian Hillborg, i rollen som den äckligt stekige braten, gör absolut inte bort sig han heller.
Manuset är det sämre med. Det har ofantliga luckor och känns bitvis ungefär lika trovärdigt som ett avsnitt av Star Trek eller Family Guy. Att göra en flerahundramiljonerskupp kräver gissningsvis aningen mer disciplin, lite mer arbete och framförallt väldigt mycket mer förtroende för dem man ska utföra arbetet tillsammans med.

Men vaffan, jag kan köpa det trots allt.
Vi är inte direkt bortskämda med välregisserade, snygga, spännande, annorlunda, nyskapande och aktuella dramaserier i det här landet. Tänk efter på serier som "Medicinmannen" eller "Kommissionen" till exempel så inser ni vilken usel nivå vi brukar hamna på.
På rak arm kan jag bara komma på två svenska produktion det senaste året som är bättre, "Tusenbröder", samt givetvis "Lasermannen", som spelar i en helt egen liga.

"Hombres" håller måttet. Det jag inte fattar är hur de kan lägga det klockan nio en lördagskväll, när målgruppen rimligtvis borde vara unga vuxna i storstäder som har andrasaker för sig på lördagskvällarna än att sitta framför TVn.
Utom jag dårå, som valt att ta det lugnt ikväll. Det ska bli riktigt skönt. Pizza, cola light, cigg och TV hela natten lång.


En bild

babafloating

Jag crowdsurfar på sista Baba. Galet är bara förnamnet.

En artikel

Nu har nya Nöjesguiden kommit med mitt (och Daniels och Annies) knäck om Stockholms nattlivshistoriska skrönor och annat skvallrigt.
Blev rätt kul tror jag. Har alltid svårt att bedöma mina egna grejer, och är nästan alltid grymt osäker och ångestfylld när jag skickar iväg texter.
Här är den hursomhelst, för er som inte orkar eller har möjlighet att gå iväg till nåt hippt place och hämta upp en tidning själva:
http://www.nojesguiden.se/klubb/article.asp?aID=13381

Om några veckor kommer nästa Pause där jag har en rolig text också, måste förresten göra några ändringar och fila klart på den exakt i detta nu!

Vad händer för roligt i helgen folks? Jag vill ha roligt, men är i vanlig ordning inte så stadd i kassan direkt. Funderar faktiskt lite på att gå på Undicis after work-premiär, bara för att jag fått inbjudningar av dem i flera år utan att gå mer än en gång, och för att det skulle vara ganska eh... annorlunda. Och gratis dårå.

Annars vore Neats 1-årsfest med I-F på Grodan riktigt kul. Kanske Paris och Streetwaves på Debban Meddan imorrn. Kanske lite Carmen-häng också. Definitivt lite Spyan-häng framåt nattkröken.
Jag tror knappt jag nämnt Spy Bar här på jättelänge. Det betyder inte på något sätt att jag slutat gå dit eller att det blivit sämre, snarare tvärtom. Eller jo, en sak har varit lite sämre. Några av vakterna där har börjat kasta ut folk på löpande band, trots att de inte ens är särskilt fulla eller misskött sig på annat sätt.
Det kan finnas ett samband med att Calle Sundevall varit på semester ett tag. Han borde vara tillbaks nu dock.
Är även spänd av förväntan inför Spyan-gängets nya satsning på gamla Stacy (utan "s", det är ett konstigt missförsstånd bara). Det viskas om techno, och det kan nog bli toppen tror jag.


Lycka och vemod

Imorse vaknade jag i en soffa i Hammarbyhöjden.
Jag var bakfull, sliten och allmänt nedbruten i kroppen.
Men själen var lycklig.
Bajen spelade ut gnaget igår.
Jag fick SMS av kompisar som satt hemma framför TVn och trodde att det var La Liga de kollade på. Så bra var vi igår. Eguren, Pétur, Stoor, PFO, Pablo, Jeff, Max...allihop, läktaren, Linderoth, ja exakt hela underbara Hammarby IF.
Jag har inte sett Bajen så bra på flera år. Så taggade, så ofantligt viljestarka och outröttliga att jag på fullt allvar fick gåshud och ståpäls efter en halvtimme däruppe på Råsundas Södra Mellan-läktare.

Sen blev det allsång på Carmen, allsång på Kvarnen och allsång på efterfest hela natten lång.
DET ÄR VI - SOM ÄR - HAMMARBY!

Nu ska man snart ut på upptåg i Stockholmsnatten igen. Min kompis med den glassiga sommartoppshitten har releasekalas på Hotel Reisen, och mina vänner i Sveriges bästa jazzgrupp har en dito på Spyan.
Det är förfesten.
Sen händer det på riktigt.
Baba Sonic.
Sista gången någonsin.
Baba, underbara underbara underbara lilla Baba. Så mycket att svara för.
Fem och ett halvt år av ölspillande, högerarmsviftande, tonårsraggande, vakttjafsande, shotsdrickande, efterfestande, galenskapande, kaotisk och fullständigt jävla vacker indiekärlek.

Jag har fått den stora äran att spela skivor ikväll ihop med Peter, Daniel Öhrn och Robert Kruus. Järngänget, vi fyra som spelat mest på Baba nånsin. Det kommer bli en fin kväll. Men lite sorgligt och vemodigt. Tror vi kommer sakna Baba-onsdagarna i höst.



9-1

Jaha, så var det match ikväll igen då. Den så kallade peppen har sällan varit längre bort.
Det kommer eka tomt på Nationalarenans södra läktare i Såålna vid åttatiden, men vi blir trots allt fler än de dryga femtonhundra gnagetfansen som orkade ta sig till Söderstadion i våras.
Givetvis lyckades jag ju missa den matchen. När alla mina grönvita vänner firade derbysegern då landade jag precis på Arlanda efter några dar i Budapest.
Jag har sett samtliga hemmamatcher utom den, samt varit i såväl Kalmar, Solna, Göteborg och Södertälje för att se Bajen spela i år, men jag lyckas naturligtvis missa matchen som antagligen kom att bli säsongens höjdpunkt i Hammarbyvärlden. Så typiskt mig.

Kvällens returmöte har jag som sagt låga förväntningar inför. Så låga att ett ord som "obefintliga" är en grov underdrift.
Jag tror, nej jag är fullt övertygad om, att AIK kommer köra över oss ikväll. Och jag är ganska övertygad om att det blir nån form av kravaller/publikskandal, samt självklart något bortdömt mål och tveksamma domarinsatser i övrigt.

Men trots att min magkänsla är tvärsäker på en förlust så kommer det inte hindra mig från att sjunga, stötta och göra det mesta jag kan för att hjälpa fram det Bajen jag brunnit för och älskat av hela mitt hjärta i 23 långa år.
Under de åren har vi som min bloggrubrik bekräftar varit ännu längre ner i de djupaste förnedringsträsken.

***
Två till fotbollsrelaterade saker att uppmärksamma idag:
1. En ny fotbollsblogg har startats med många intressanta skribenter som exempelvis Offside-killarna Jesper Högström, Magnus Hagström och Ulf Roosvald samt bästa Isobel.
http://trehornorstraff.blogspot.com/

2. Kjelle blev petad till slut och ska enligt säkra källor hos några av Djurgårdens finare grabbar fortsätta inom klubben med den nya posten som Järnkanin.



Vila i frid

kalle

Hejdå Kalle, nu får du vila.


Sally Cinnamon

1. Ikväll är det dags att gå på Söderstadion. Lida sig igenom två knappa timmar av förnedring när Bajen dominerar matchen, äger bollen, anfaller, skapar chanser, får tolv hörnor och arton avslut på mål, men när Blåvitt givetvis kontrar in en boll i sjuttioförsta minuten och vinner på den.
Antagligen får vi väl ett fullt regelrätt mål bortdömt för offside också, som vanligt med andra ord, samt troligen ett par skador på nyckelspelare. Ska vi säga Paulinho och Stoor kanske?

I och med Kalmars och Helsingborgs vinster igår ligger Bajen numera på undre halvan av serietabellen. Betänk då att vi låg i topp under hela långa sommaren. Det känns onekligen att hösten är här, och det var onekligen ett bra tag sen hösten var Hammarbys årstid.

För övrigt är det ganska intressant att flera tidningar idag har valt att illustrera gårdagens "derbyfest" på Råsunda med bilder på bengaler på läktarna. Samma bengaler som för ett par veckor sen "dödade fotbollen" i exakt samma tidningar. Såg precis att bäste herr Rickmer också hade uppmärksammat det.

2. Och direkt efter matchen åker jag till Centro för att ha premiär på min och min käre kusin Jonas Markbäcks lilla barklubb SALLY. Det blir britpop, indie, electro och lite annat roligt. Rabatterad öl till alla vänner, inget inträde, öppet 21-01, kom dit!

3. Jag har lite ont i knät idag, det gick lite vilt till igår. Nytta och nöje förenade i en alldeles underbart utflippad kombination...


1461 kalla dygn i landet Sverige

Det har gått ett och ett halvt dygn sen vi bytte regering här i landet.
Ett och ett halv dygn har högerns kyliga vindar blåst över de mest utsatta. Det är exakt 1459 dygn kvar. Man kan undra hur mycket de hinner rasera på den tiden egentligen. Med största sannolikhet kommer bara de negativa konsekvenserna av borgarnas politik att märkas för gemene man på fyra år. De positiva effekterna - ja, det finns faktiskt såna också - lär väl dröja innan de syns ordentligt. Det brukar vara så. Och då blir det nog inte mer än fyra år med Täby-Fredde vid rodret.
Jag är övertygad om att många valde att rösta mot Göran i söndags, snarare än att primärt rösta för en allians de kanske inte tror på. Massor av mina vänner och bekanta har dragit den där eviga floskeln om att "det är viktigt att röra om i grytan".
Ja, visst är det väl kanske det, men om man tillsätter råvaror som är ruttna så spelar väl knappast några omrörningar någon roll.
Jag kan inte fatta hur man kan rösta mot sin ideologi, mot sina grundtankar och åsikter, bara för att man tycker att en enskild person är lite bufflig och dryg.

Frågan är vem som bäst kan ta tillvara på alla de potentiella socialdemokrater som finns därute i landet. Jag tror att Carin Jämtin skulle bli ganska bra, liksom Pär Nuder och Mona Sahlin. Vanja Lundby-Wedin skulle säkert också bli bra, även om hon känns aningen intetsägande, och Margot Wallström har jag av nån anledning lite svårt att få förtroende för. Vem som helst lär nog kunna få med sig folket mer än GP gjort de senaste åren i alla fall.
Bara det inte blir Bodström så.. 

Life is a pigsty

Det har varit en splittrad helg.
"Äntligen!", säger Maud Olofsson på TV, "äntligen! vad vi har väntat på det här!". Och jag skäms nästan för att jag inte har tagit tillfället i akt att faktiskt utnyttja den pyttelilla makt jag kanske ändå har i och med flera tusen läsare i veckan här.
Vi börjar i fredags... Jag hade jobbat häcken av mig hela veckan, låg efter med massa knäck till typ alla tidningar, skrev klart i alla fall det mesta innan jag drog vid ett i fredags. Röstade på Centralstation, som alltid på Vänstern. Kryssade Ali Esbati.
Sen tåg med Terry, byte och långpromenad i Falköping, Sov ett par välbehövliga timmar på hotelllet i Jönköping sen innan vi började spela vid nio. Sjukt bra, som alltid på Bongo Bar.
Efterfest med vin och öl och diskussioner, och givetvis försov jag mig och kom inte fram till Göteborg förrän tio i tre.
Gamla Ullevi fem över, skitmatch, ångest, desperation.
Hammarby kan inte vinna.
Jag hade svårt att dela glädje-orgien efter Pållens kvittering i nittioförsta, vi kan fanimej inte nöja oss med oavgjort mot fucking jävla Gais liksom.
Efter matchen - tjafs, Stone Island-tröjor och supporterpoliser. Som vanligt på bortaresor med andra ord... Hänger med Daniel på Sjuans ölcafé. Möter upp Hermann Dill och käkar grymma kötbullar på Smaka. Snackar Sjöberg/Nylander-anekdoter, Barcelonas holländare, Gais, huliganism, klubbkultur och racketsporter...
Halv tio, helt fruktansvärt bakis, börjar jag på Uppåt Framåt. Inte helt peppad från början, men galet bra tids nog.
Möter säkert tio-femton kompisar, varav ett stort gäng från Stockholm. Emma, söt som alltid. Bad Cash-Kalle x2. Shots. House. Madcehster. Electro. Indie. Britpop...Galendans, nävar i luften och allsång. Avslutar med Walker Brothers version av "You'll Never Walk Alone".

Efter en sista shot tar vi svarttaxi till Röda Sten för Service-svartklubb. Grymt ställe. Drömmer om nåt liknande i vår stad, men vet dessvärre att det aldrig kommer hända så länge vi har kvar vår kära krogkomission.
Casual-Gaisare blänger som att de vet vem jag är, och hade jag bara varit aningen fullare så hade jag säkert dragit upp min Bajen-halsduk bara på ren trots.

Halv fem drog vi hem. Majorna, my Majorna. Alltid. Det är nästan bisarrt att exakt alla som har efterfest, alternativt bortamatch, bor i just Majorna.

Vaknar, får ett mess av Hermann, Drar och äter nån sorts brunch på Sky Baren, på 23:e våningent av Gothia Towers hotell. Räkmackan för 140 spänn är typ den fetaste jäkla macka jag någonsin sett.

Buss hem. Gratis med 25 modelltjejer. Kan ju bli sämre...
Dumpar väskorna, åker till Carmen. Sharif är ledsen, allt går åt helvete. Kollar valvakan. Sjunger INTERNATIONALEN och gråter nästan en skvätt.
Kvarnen. Möter vänsterbröder och systrar. Är så jävla upprörd att jag nästan vill slåss. Ångest.
Vi har fått en bilhandlargubbe som ny statsminister. Mina vänner har röstat på en allians som prioriterar en sänkt a-kassa, en restriktiv flyktingpolitik och en borttagen förmögenhetsskatt.
Jag mår dåligt.
Fyra år av misär väntar. Grattis till er som har bostad i innerstan, fast anställning och föräldrar med förmögenhet. Ni kommer säkert få det jättekul framöver. Men jag har svårt att se hur jag kan vara vän med er...



Turné + Rösta!

Nu drar jag iväg på lite DJ-turné igen. Jönköping (Bongo Bar!) ikväll med Terry, Göteborg (UppåtFramåt!) imorrn alldeles ensam. Lova att gå och rösta på söndag! Det är inte tufft att ligga på soffan, jag lovar. Ta hand om er!

11 september

För på dagen fem år sen skulle min brorsa flyttat till New York. Vi åt middag kvällen innan hemma hos mamma och jag vet att han sa att planet skulle lyfta vid åtta-tiden på morgonen ungefär.
Strax före tre på eftermiddagen kom så första mailet på vår mailinglista i bekantskapskretsen. Jag är inte helt säker, men jag tror faktiskt det var Kalle som skickade det. Innehållet var i alla fall glasklart, ett flygplan hade kraschat i en av World Trade Center-skraporna i New York.
Ett snabbt räknande på flygtider i huvudet fick mig att få kalla kårar, medan vi satte oss framför TVn på Fabriken och med gapande munnar såg det andra planet krascha i direktsändning på CNN.
Mailen fullkomligt haglade in, liksom alla rapporter och teorier om vad det var som pågick egentligen.

Det dröjde över två timmar innan man fick informationen om att det var inrikesplan som kraschat, men det dröjde ända till sen kväll innan jag kunde känna mig någorlunda trygg igen. När vi återigen satt hemma hos mamma och telefonen äntligen ringde. Martin var i Helsingfors, planet hade vänt ovan Kanada och han var mest arg för att han missat en massa jobb i NYC dagen efter.

Många av mina vänner och bekanta slängde ur sig saker om att USA minsann fick skylla sig själva, efter att ha lekt världspolis och kört över land efter land i vad vi kallat Tredje Världen under många decenniers tid.
Bara genom att ha en egen lillebror bara strax utanför händelsernas centrum förvandlades 11 september för mig från ett politiskt terrordåd det går att distansera sig för, till ett personligt minne.

Två år senare avled utrikesminister Anna Lindh efter knivmordet på NK. Något som jag, genom enorma mediaspekulationer och en bekant på löpsedlarna på ett perifert sett blev lite indragen i också.

Det är en märklig dag, elfte september.

Kalle

Kalle.
Det känns så sjukt overkligt allting. Vi hade våra duster, bråkade mycket genom åren, kanske mer än jag gjort med någon annan någonsin. Men vi hade otroligt mycket roligt tillsammans också. Åtta års vänskap. Bomben. Dina klackskor hårt mot stengolvet på kontoret. Dina "hallå"-mail. Våra eviga diskussioner, då du var envisare än någon annan jag nånsin träffat. Dina Sabres of Paradise-låtar varje gång du spelade skivor. Ditt kajalsmink för massa år sen, som jag försvarade mot skinheads och blev nitad för. Våra Roskilde-resor ihop när vi försökte spåra ur, och lyckades. Dina flickvänner som blivit mina vänner. Förfester hos dig med Lundell, The Cure och den finaste whiskeyn. Pokerkvällar. När du skjutsade mig på motorcykeln till Mettan en gång. Alla hundratals klubbkvällar ihop. Allt vi gjort tillsammans, och allt vi borde gjort. Vi tröstade varann många gånger när man inte trodde man kunde komma lägre ner, och vi skrattade ihop åt alla nya uttryck och vår egna lilla jargong, sådär som bara ett riktigt tight vänskapsgäng gör. Sist vi sågs var för två veckor sen på Debaser. Du såg så glad ut. Vi snackade om Dylans nya skiva, du berättade om Las Vegas och sommaren, och vi skulle iväg på nån gratisfest. Jag bangade, kom dit lite senare, men då hade du redan gått hem. Nu kommer vi aldrig mer att ses igen. Jag kan inte förstå det. Älskar dig mannen.

Marit remixad

maritbomben
Här är en gammal bild på när Marit Bergman och hennes vänner spelade lite akustiskt på Bomben XL för sisådär fyra år sen.
Och här är två fantastiska remixer på hennes nya singel "No Party"
http://www.zshare.net/audio/marit_bergman-no_partythe_field_remix-mp3-67k.html
http://www.zshare.net/audio/marit_bergman-no_partyisabel_y_decibel_yes_party_remix-mp3-5ky.html

Och här är några ställen som jag kommer spela dem på framöver:

Lör 2/9: Ace @ Mango, Sthlm.
Ons 6/9: Centro, Sthlm.
Fre 8/9: Trädgårdens avslutning, Sthlm.
Lör 9/9: Weakday-butiken, Götgatan, Sthlm.
Fre 15/9: Bongo Bar, Jönköping.
Lör 16/9: Uppåt Framåt, Göteborg.
Tor 21/9: Sally @ Centro, Sthlm.
Ons 27/9: SISTA BABA SONIC! @ Tivoli, Sthlm.
Tor 5/10: Sally @ Centro, Sthlm.
Fre 13/10: Back to Basics @ Mosebacke, Sthlm.
Tor 19/10: Sally @ Centro, Sthlm.
Lör 4/11: Kafé De Luxe, Växjö.

hits