Strandsatt i Bolanche

På grund av bristande kommunikationer, lite överdrivet lång sömn och fullsatta tåg blir jag visst kvar här i Borlänge ikväll också. Så ingen Spyan-spelning alltså, bokade in Alex Salzberger & Christian Hillborg där istället nyss. Själv ska jag kolla på Waterboys och Iggy & The Stooges inatt!
Såg nyss en grym konsert med Elias & The Wizzkids i duggregnet precis här bredvid hotellet. Igår var det Alice Cooper i en rättså underhållande show, orkade bara med första fyrtio minuterna dock, vilket såklart är ruskigt orutinerat. När det är stora band och artister som man inte har stenkoll på men ändå vill se på festivaler, för att pricka av dem i konsert-registret lite, så ska man givetvis alltid hellre se sista halvtimmen än första. Det är då hitsen och galenskaperna händer, det extravaganta och roliga.
I övrigt, såg lite på DiLeva, satt på mitt rum och lyssnade på allsången på "Vi har bara varandra" och "Vem ska jag tro på". Kollade lite på Marit i studsande popregn. Hängde på Bolanche, aka Baslägret, hängde i "Backstagebaren" nere på Wasabryggeriet o spelade ett par låtar med Johan Mattsson och Sebastian.
Lärde Those Dancing Days-tjejerna hur en riktig mastodont-frukostbuffé ska se ut. De bor på campingen, men kommer hit o käkar gratisfrulle varje dag ändå.

Imorrn blir det bil hem med Erik Dellgren, sen lite tvätta, packa, sova, och så bär det iväg till Roskilde på måndag eftermiddag. Tågbiljetterna finns kvar fortfarande. Typ 300 spänn tur och retur med X2000. Bara höra av er!

Pratade med Kringlan nyss. De var snart i Köpenhamn. Regnet hängde i luften. Hon rådde mig att ta med gummistövlar, det har jag inte ägt några sen 80-talet tror jag. Går nog bra ändå.

Ta hand om er.

Dalarocken

Borlänge alltså. "Välkommen till Sveriges fulaste stad", sa Anders Ljung när han mötte mig på hotellet igår eftermiddags.
Ljungen guidade mig runt stan och stannade varannan minut för att hälsa på gamla dalarockers och snacka replokalsminnen från skolor vid Dalälven nån gång på 1900-talets mitt.  Det var rätt fint.

Sen drack jag bärs med Bjurman och Brages ordförande. Kollade Those Dancing Days, Plura & Carla samt ännu en sån där kaotisk Tough Alliance-spelning där ljudet la av i en kvart. Frågade Henning efteråt vad som hände, hans svar: "TTA hände".

Vid kvart över två började vi spela skivor i nån form av VIP/efterfest/backstage-bar. Efter 40 minuter frågade TTA-Erik om han fick spela lite. Sen körde han till halv sju imorse. Konstant med rökmaskinen på.
På deras hotell åkte vi hiss med Plura. Han visste vilka TTA var, men hade inte hört dem.
Kort men intensiv efterfest. När Ultimathules cover på "Be My Baby" började så fick det vara nog.

So long kids...

Nu drar jag till Borlänge!



Roskilde-tågbiljett säljes billigt!

Nån som vill köpa en tågbiljett t&r Stockholm-Köpenhamn, avresa mån em, hemresa mån em veckan efter, X2000, med sittplats bredvid mig?

Hör av er isåfall.
Jonas bangar ur.

Mvh

/Två välplanerade kusiner kring 30.

Mina kommande tolv dygn

Onsdag: Fixa klart allt i nedanstående inlägg, gå på Bajen-Blåvitt. Nykter. Försöka somna hyfsat tidigt.

Torsdag: Åka till Borlänge, antingen med bil (Frederic Grahn mfl) eller med tåg (billig biljett genom snälla Carolyna). Spela skivor backstage med Anders Ljung. Kolla massa svenska band. Dricka bärs! Bo på hotell.

Fredag: Bakisfrulle på hotell. Bakisdegande backstage med andra likasinnade (en av mina favoritsysselsättningar på festivaler). Kolla fler konserter, hänga runt, antagligen dricka mera bärs. Ev åka hem till Sthlm om jag får skjuts med nån. Antagligen sova kvar på hotellet en natt till, i en extrasäng.

Lördag: Antagligen samma procedur som fredagen. Fram till eftermiddagen då jag tar en billig buss alternativt liftar med nån hem till Sthlm. Softar några timmar. Vid midnatt spelar jag skivor på Spy Bar, i Engelbrektsrummet för allra första gången!

Söndag: Soooover. Packar. Städar. Softar. Kollar på TV. Sover igen.

Måndag: Sover länge. Fixar det sista som ska fixas. Tar tåget ner till Köpenhamn vid två-tiden. Äter pizzabuffé och röker cigg inomhus på det där sunkstället ner mot horkvarteren bakom Centralen. Kommer till Roskilde kanske vid åtta-nio-tiden nånting. Åker taxi till Media Check-in. Checkar in, hoppas att skiten funkar. Släpar väskorna sjukt långt bort till Bajen Camp, möter upp alla underbara vänner! Dricker billig, solvarm Tuborg! Skrattar med Svajis, hälsar på moroten, samlar lite småsten. Däckar i ett gammalt tält som snälla Kringlan satt upp redan på söndag morgon.

Tisdag: Vaknar med ryggvärk, nackspärr och smärta i halva kroppen. Dricker bort skiten. Hänger runt på åkern.

Onsdag: Se ovan. Framåt eftermiddagen rör vi oss in mot Roskilde Stad. Tar pendeln upp till Helsingör och båten över till Helsingborg. Hittar nån pub, möter upp hundratals nedresta Bajenvänner och går sen till Olympia. Ser Gunnarsson klippa Henke Larsson och Charlie Davies sänka Heif med ett snabbt hat-trick i första halvlek. Firar hela vägen tillbaka till Roskan igen.

Torsdag: Vaknar sliten halv åtta på morgonen. Snor Svajens regnjacka. Kollar Arcade Fire, LCD Soundsystem, Killers, Björk och massa mer. Somnar på husvagnsampet med några tyska rockers vid sjusnåret på morgonen.

Fredag: Vaknar sliten. Missar Camera Obscura. Masar iväg mig till Roky Erickson, Beastie Boys och Klaxons. Bestämmer mig för att det är roligare att vissla till PBJ än dunka huvet till Booka Shade. Somnar utanför reggaetältet med The Congos gubbgung i märgen.

Lördag: Vaknar med en fullständigt okänd, men ganska söt, norska på 21 år i mitt tält. Fattar ingenting, men vågar inte riktigt fråga vad som hänt. Vi springer till Buffalo Tom och blir toknostalgisk till "Taillights Fade". Festar sen hela dan till tio på kvällen då vi tokröjer till Bonde Do Role, Buraka Son Sistema och Diplo.

Söndag: Sitter i solen på förmiddagen och lyssnar på allas gnäll om hur skönt det är att det snart är slut. Är själv helt utpumpad, men separationsångesten tar ändå överhanden. Kollar The Ark, blir lite sentimental, en känsla som håller i sig hela vägen över Wilco och Spiritualized. Men klockan åtta har vi hällt i oss så mycket billigt tetravin att vi bara vill hoppa upp och ner till Timbuk, för att sen dra oss iväg till Basement Jaxx och skrika "Frejson, Hejson!" hela natten innan världens bästa Justice tar över vid två på natten och vi alla stupar tillsammans i den torkade leran bland eldarna på campingen.

Måndag: Vaknar och halva festivalen är borta. Grav ångest. Samlar lite tombackar för att ha råd med bussen tillbaka till stan. Sover några timmar på Köpenhamns Central. Kommer till Stockholm rätt sent på kvällen. Det är rent, tyst, ensamt och ångestfyllt.

Om att göra menlösa saker man inte alls har tid med

Jag har egentligen inte alls tid just nu.
Jag har så inihelvete mycket som ska göras och fixas och ordnas just nu.
Roskilde-bestyr som bara måste fixas idag, Flyktsoda-bokningar som ska bokas, Utflyktsoda-grejer som ska ordnas och dealas och skrivas och ringas runt, pressmeddelande som ska skrivas, Djungeltrumman-klubbguide som ska uppdateras ordentligt, tvätt som ska tvättas, packning som ska packas, Bajenmatch som ska varas nervös för och ses på Söderstadion och ha ångest för, Borlänge-resa som ska styras upp, skivor som ska brännas, viktiga mail som ska skickas, tält som ska fixas/lånas/köpas?, telefonsamtal som måste ringas...
Och ändå tar jag mig tid att både kolla på och uppröras över Pernilla Wahlgren och hennes fullständigt vidrigt perfekt ariska jävla artistsläkt med lillgamle sonen, 70-årsfirande pappan och världens-falskaste-leende-Christina-Schollin-mamman när de sjunger "Sudda sudda bort din sura min" på überfolklighetens nationalprogram nummer 1 "Allsång på Skansen".

Det är så jag skäms över mig själv.

Veckans Spy Bar-utskick (lite o-korrat)

Veckans sommarskribent

Gustav Gelin


Det var inget vanligt fem-i-tre-ragg, inte ens ett fem-i-fem-ragg. Det var ett helt legalt fem-i-halv-sex-ragg. Det var den där kvällen i höstas när vi i Sverige har något så fint som höstdagjämnig och mitt i natten bara hux flux flyttar klockan bakåt, för att på så sätt kunna göra festen ännu en timme längre. Vi som aldrig har velat gå hem, aldrig har kunnat gå hem i tid. Vi som älskade nya Spy Bar något så fruktansvärt mycket de första månaderna bara för att det äntligen fanns ett plejs för såna som oss som var öppet till fem så vi slapp alla jävla patetnätter på pinsamma hak som Labbet, Alis, Casinot eller Remmen. Den där natten i höstas var en av de allra bästa någonsin inne i Vita Baren. Tro mig när jag säger det, jag har nämligen varit där ett par gånger. Som Johan Mattsson sa när de skålade vid vinnarbordet på Stockholmsprisfesten i vintras: "Det här är för Gustav som varit på Spy Bar tre fjärdedelar av alla kvällar, och blivit utslängd den sista fjärdedelen".

Den där natten i vintras var magisk. Jag minns inte exakt vilka som spelade, men kommer klart och tydligt ihåg ett fullständigt kaotiskt virrvarr av en inomhusrökande liten skånsk rappare som just kommit från sin spelning på ett fullsatt Berns. Jag minns Johanna B, Johanna O och säkert några till Johannor också. Jag minns Agnes-Lo och med all säkerhet också Mapei där nånstans. Jag har ingen aning såhär långt efteråt, men enligt all logik borde väl även Kleerup-bröderna, Adam, Bäcklin, Monique, Amadeusz, Karin, Lina, Stellan och alla de andra bofasta varit där. Det jag minns allra tydligast är dock hur Calle Sundevall stod med nån sorts huvudbonad, svettig och Fernet-full, men lyckligt gastandes i en mick inkopplad i DJ-mixern. Då, i de där sekunderna, kändes Spy Bar som världens bästa klubb. Precis så galet som jag älskar att det ibland kan tillåtas vara i den här allt mer regelstyrda stan. Precis den där perfekta blandningen av hiphop och indie, media och förortssunk, olagligt och vackert.

Och sen, fem i halv sex, när lamporna tändes och publiken gick ut, och jag vägrade kalla kvällen slut redan. Då gick jag fram till en tjej som stod ensam vid fönsterkarmen bortanför den där lilla rundeln jag ibland brukar låtsas är en scen. Hon var söt, och jag var nog om möjligt ännu mindre diskret än vanlig i mitt fylleraggande. Men jag fick henne att skratta i alla fall. Och vi promenerade tillsammans bort till Dramaten ungefär. Det var kallt, men klart och fint ute. Vi stod där i över en timme och pratade. Sen fick jag en kyss på munnen och så skiljdes våra vägar åt. För den kvällen.

 
 


 
  

Fred och Kärlek

Blev tillfrågad av Anders Ljung att spela skivor i backstagebaren på Peace & Love på torsdag, och eftersom jag är sämre än Håkan Hellström på att tacka nej till saker så blir det alltså lite mer spontanfestivalande, såhär några dar innan Roskilde bara.
Vet inte riktigt hur jag ska åka upp ännu, om nån har nån plats över i bil/buss eller en väldigt billig tåg/buss-biljett upp till Borlänge på torsdag förmiddag så får ni hemskt gärna höra av er!
Får bo på hotell i alla fall, men ska nog försöka åka hem redan på fredagen dock. Inte ens jag pallar flera dygn på festival bara dagar innan en hel vecka i Roskilde.
Synd dock att det överlägset bästa programmet är på lördag, med bland andra Iggy & The Stooges och Waterboys!
Men torsdag är i alla fall en hel del bra svenska grejer, typ Those Dancing Days, Tough Alliance, Plura & Carla, Shout Out Louds, Laakso och Lasse Lindh.

Har aldrig varit där förut, men alla säger att det är en bra festival, lagom stort och mysigt.

Piskeflöde!

Jag sitter här och är lite lycklig just nu. För att det händer bra saker. För att Roskilde-ackros har löst sig och det är bara en vecka kvar. För att jag lyssnar på fantastiska nya Jens Lekman-singeln, och ännu ett nytt BCQ/BD-projekt i form av grymma punkbandet Hästpojken. För att jag har ett helt tjockt underbart Offside-nummer, och en massa sannolikt lysande romaner att klämma som kanske kan hålla mig hemma ett par kvällar i veckan den här sommaren i alla fall.
För att solen skiner och trots all jävla skit i livet så tillåter jag mig ändå att vara lite lycklig just nu.

Det firar vi med en bild på mig och Tom Pyl under Morrissey-konserten i Roskan förra året:
tomjagmozroskan

Om en minifestival i Västerhaninge, och en något större i Danmark.

Det blev som så att jag stannade kvar ute i den stora Västerhaninge-villan hos Östermalm-Richards päron även på midsommar.
Totalt var vi faktiskt där i över två hela dygn, från torsdag tidig kväll till lördag kväll. Med ganska konstant festande och en uppslutning, feststämning och dårskap som mest kan liknas vid en festival.
Det var livespelningar med trumset, full backline och mickar med allt från östermalm till TwoPointEight till något gammalt bluesrockjamband till en viss Gurkbasurken som gick loss på "Staten och Kapitalet".
Det var stolkrossande, medicinbollsfotbollspelande (med självaste Filip Bergmans brorsa!), blomsterkransknytande, sillätande, magiskt god köttbuffé, Mr Vegas-disco, blåmärken, myggbett, ölkastning, patetraggning, Kosken-svepning, Gröna Gudinnan, fallosfigurer, Singstar-tävling, studentmössesånger (tolv år försenat) och extrempubertalgrabbiga sånger om folks pungar.
Det var en alldeles strålande, lysande, underbar midsommarfest helt enkelt.

Och så var det helt sjukt mycket Roskildepeppande. Vi satt i timmar och bara snackade gamla festivalanekdoter, och vi ringde t o m självaste Svajballen framåt kvällningen. Då kom peppen igång rejält.
Om exakt en vecka sitter jag på tåget ner. Det blir bästa veckan på året, igen och igen och för alltid.

Svarta Damen, F12, Sulan, midsommar...

Gårdagskvällen:
Kom till La Dame Noir vid halv sju med Tanja. Satte mig med Aaron, Buster, Carro, Martini, Vera Juntunen, Dake mfl. Efter en stund dyker ägarparet Jocke Heineman och Ramon upp med sammetskavajer och dyra solglasögon. Vi konstaterar att de ser ut som tvättäkta krogmaffiosos. Jocke bara garvar, som vanligt, som alltid. Grymt snygg bar. Grymt frikostigt i baren. Lite snittar. Rosévin, drinkar och öl.
Tom Pyl, Anders Ljung, Jonas Kleerup, Kalle Rosander, Johan Kinde, Frederic Grahn, Kringlan, Danne, Luciano, Ola Borgström, Nåid-Martin och massa massa fler av de kära krogalkisvännerna dyker upp. Vi hänger mest på innergården. Pratar fotboll, festivaler, fyllor och midsommarfirande.
Det är en ganska perfekt onsdagskväll i sommarstockholm helt enkelt.

Vid niotiden tar gratisdrickat slut, vilket får den samlade flocken att röra sig upp till AG istället - där ODD har hejdå-fest med sjukt mycket folk och billig bärs i baren. Vi sätter oss inne i restaurangdelen bakom ett rep, för att komma ifrån litegrann. Träffar Goesta-Eric mfl som påpekar att jag är ganska ordentligt packad, vilket han såklart har helt rätt i.
Strax efter tolv drar vi iväg till F12. Vakten kommer fram till taxin och frågar hur många vi är, och vinkar sen in oss direkt under repet. Sjukt VIP, haha!
Ger Bad Cash-Jonas en puss på huvet, men hinner bara se sista låten tyvärr. Skandal att missa Jonas Game när jag varit så jäkla peppad. Jonas M fick en sjukt snygg vinylsjua (sen drog han iväg på spontan-kryssning till Finland imorse, jävla dårar alltså). Träffar TTA-killarna och Maria och Victoria och Holiday-boysen och tusen andra. Dricker en öl, går sen till Donken o nattkäkar innan jag rumlar hemåt vid tvåsnåret typ.

Sov rätt länge idag. Drack en Bakis och nu har jag just pratat med Sulan Sleyman inför stormatchen på lördag (midsommardagen, på Råsunda, hmm...) mot KÍ Klaksvik från Färöarna i Intertoto-cupen.
Sulan är en äkta Bajenlegend, och en alltid och vältalig trevlig sådan. Kan för övrigt meddela att han svarar "Suleyman" i telefon, och därmed kanske inte är helt tillfreds med sitt smeknamn trots allt.

Nu bär det snart av ut långtbortistan/på landet/till Västerhaninge nånstans. Ska inhandla lite drycker först bara.

Glad midsommar folks!

Det är den tiden på året nu

Det är sommar nu. 20 juni. För exakt 17 år sen var vi i Italien och stod på läktaren där i Genua för att se Sverige bli utslagna ur VM mot Costa jävla Rica. Det var min brorsas tolvårsdag.
Säg grattis till honom nu, och passa även på att gratulera Stefan Kragh, Maria Taubert, Elin Alvemark, Cicatriz-Bobba och min vän Davids flickvän Hedda som också passar på att fylla år just idag.
Som jag sa nyss så verkar det ha varit livat i sänghalmen i hipster-Sverige runt 20 oktober några år i slutet av 70-talet.

Jag åt jordgubbar häromdagen. Himlen är sådär Simpsons-blå, och t o m Alex Schulman skriver om kärlek. Då vet man att det är sommar på riktigt.
Men också när det är fester konstant, hela tiden och överallt.
Den här veckan är ju faktiskt helt galen på den fronten:
I måndags spelade jag på Berlin och drog sen vidare till Ficks på F12. Igår var det några bärs på Jägarn, nån lättöl på Råttsunda, några stövelpilsner på Berlin och nån öl på Kvarnen.

Och ikväll är det invigningskalas på La Dame Noir - underbara galningen Jocke Heinemans nya krog på Scheelegatan 3. Han sa häromkvällen att det skulle vara "svart, lackat och horigt". Jag tror jag kommer gilla det. Brukar alltid gilla Jockes ställen - från Trash Bar och Snaps/Rangus Tangus till Metró och Isolée.

Efter det är det releasefest och livespelning för Jonas Game på F12. Jonas Game är alltså världens bästa Bad Cash-Jonas nya band. Han är sångare och det låter alldeles jättefint! Har fått singeln "New City Love" och nästan spelat sönder den.
Hoppas på att kanske få lite fler låtar ikväll. Efteråt spelar de där tokarna i en ganska vild Götlabårjsduo lite skivor. Det brukar också vara fint.

Imorrn då, dan innan midsommar, då kan det väl knappast hända så mycket tänker ni. Men jorå, då har nämligen Östermalm-Richard fixat sin 30-årsfest sisådär ett halvår försenat och dessutom parat ihop med sin ca tolv år försenade studentfest, eftersom han äntligen pluggat ihop riktiga betyg så han kan gå och bli arkitekt i höst.
Det ska alltså firas ute i Haninge där hans föräldrar har hus och där vi ska dricka oss fulla för kärlekens skull på lådvin och Grolsch (årets Sofiero, tveklöst).

Och så är det alltså midsommar på fredag. Jag ska ut till Karin Ströms familjs hus ute på Ingarö, där jag var på kräftskiva förra sommaren. Fick mail av Karin om att jag och Adam gärna får ta med några fler killpolare ut eftersom det var ett överskott på tjejer. Jag tror bestämt vi skippar det...

Sen får man se om man hinner/orkar/vill ta sig ut till Solna igen på midsommardagen för att se en jäkla Intertoto-match mot en ögrupp från Nordpolen. Det känns inte riktigt lika somrigt, fast ganska mysigt om man inte är alltför bakis. Som om det kunde hända liksom...


Det finns bara en...

eguren3

Det första jag hörde när jag kom in på Kvarnen vid ett igår natt var att Eguren var på väg dit. Ryktet spred sig snabbt mellan alla hundratals härligt överförfriskade fans som, precis som vanligt efter en derbyvinst, stod på stolar och bord och sjöng "Det finns bara en Sebastián Eguren!".
Efteråt tänkte jag att det var nog ganska bra att Jackie Nylander och hans kollegor inte kom på inspektion just den kvällen.

Det var underbart igår. Ångesten och nervositeten hela dagen, som lättades en liten aning när man fick i sig ett par öl, och kanske mest tack vare att man fick sällskap av vänner och grönvita bröder och systrar.
Jag hamnade bredvid självaste Sparven på läktaren förresten. Och vi såg Ronnie Hellström på t-banan hem till civilisationen i huvudstadskommunen igen.

Matchen då? Ja, det var kanske inte århundradets bästa fotbollsmatch rent spelmässigt. Men vem fan bryr sig om det när vi kämpar oss till en 2-0-seger som var så enormt jäkla viktig för Bajens fortsatta säsong. Både poängmässigt och mentalt. En mycket stabil laginsats skulle jag kunna kalla det. Bäst var, förutom Eguren såklart, mittlåset med Traoré och Sulan, samt givetvis Lolo som nu känns helt given i startelvan även med en skadefri Mikkel Jensen i toppform. Ett angenämt problem, som det brukar heta. 

Den där kvällstidningen som hade krigsrubriker igår om ett gammalt höstderby som endast just kvällstidningsjournalister kommer ihåg nu, de skriver idag att Petter Andersson är på väg till Herenveen. Jag blir inte förvånad om så vore fallet, men jag måste ändå säga att jag inte orkar bry mig om vad de skriver alls längre. 

Enligt tidningarna skulle Bajen tappa halva laget, och den halva vi faktiskt tappade i vintras skulle vara oersättbar. Joråsatte. Jag säger bara - titta på bilden här nere och fråga om vi är ett lag för bottenskiktet sen...

eguren
Jag står nånstans strax ovanför Haris ungefär.

Tack Bajen!

Med fyra timmar kvar...

charlied
Snälla, låt mig slippa den här skiten ikväll. Jag pallar inte mer.

Nu går jag och möter Richard, snart blir det bärs. Sen kaoståget ut till Norrland för en hemmamatch mot aporna. Jag orkar inte. Faaan.


Några saker jag vill veta lite mer om...

* Vad blev följderna av Alex Schulmans bråk med dörrvakten på Spy Bar i helgen? Har Alex fått en ursäkt? Har Calle tagit ett seriöst snack med vakten?

* Vem var fullast i Hultan nu när varken jag eller Terry var där?

* Finns det någon som var i Hultsfred som har nåt positivt att berätta? (Det känns som värsta likvakan nu ju).

* Vilka band och DJs vill ni att jag ska boka till Flyktsoda framöver?

* Vad ska folk göra på midsommar?

* Det här med
Metrobloggen, är det nåt att satsa på eller? Om man, som jag, har typ 4000 träffar i veckan så blir det ju ändå bara 120 spänn liksom. Ingen jätteinkomst direkt.

* Varför tror exakt alla att Kvarnen kommer stänga? Kan ingen - inte ens journalister som trots allt arbetar med det -  ha såpass mycket vett och sans att 1. Tala med någon på Kvarnen och 2. Tänka efter på hur det brukar vara när andra klassiska ställen riskerat tillståndet. För att då komma fram till att Kvarnen, OM de nu verkligen skulle bli av med serveringstillståndet, bara kommer skriva över ägandet på någon annan och fortsätta som vanligt. Ryktet på stan säger att de t o m redan har gjort det, vilket jag dock totalt glömde fråga igårkväll när vi var där för några söndagsöl. För inte fan stänger Kvarnen liksom. Det vore som att stänga Dramaten eller Skansen ju. En institution och ett snart hudraårigt imperium.
Johan Åkesson skrev dock en väldigt fin och förstående krönika i ämnet i föra veckans PåStan. (Hittar inte på nätet).

Egentligen försöker jag bara göra allt för att få tankarna att vandra iväg från det där jävla derbyt imorrn. Fy faaaan!

Lyckliga Måndagar på Berlin!

Hux flux har jag kanske startat nån sorts liten måndagsklubb över sommaren!

Lyckliga Måndagar fick den heta. Därför att det är en trist direktöversättning av dels ett av världens bästa partyband nånsin, och dels en av världens bästa Sthlms-klubbar nånsin - samt för att det är just vad det är.
Lyckliga måndagkvällar med grym popmusik som tar dig till en annan värld, och några öl därtill som gör sitt bästa för att hjälpa till.

Berlin är platsen, och då menar jag dessvärre inte staden (som jag faktiskt av nån märklig anledning inte ens besökt ännu i livet!) utan den något mindre, men antagligen minst lika gemytliga krogen på Skånegatan 71.
Jag spelar från typ åtta-nio--tiden till 01.02 ungefär. Då kommer Richard Stumm, den gamle syntgalningen, att säga åt mig att stänga av, och så drar vi ett sista järn ihop innan vi rullar vidare i natten.

Lyckliga måndagar. Berlin. Skånegatan 71. 21-01. Fri entré. DU. ÄR. DÄR.

Kärlek!

Och ja, det startar alltså redan ikväll.
Fast först ska jag nog förbi en sväng på Åsa Petersens bokreleasefest.


Och nu: Fotbollssnack

Har varit nere på liten pressträff på Årsta IP och intervjuat Bajens tränare Tony Gustavsson inför tisdagens derby.
Första gången jag snackar med honom ordentligt, otroligt trevlig verkligen och minst sagt vältalig.
Jag fick mig några välförtjänta hugg när jag försökte få honom att besvara varför målproduktionen inte riktigt funkat i år, men gav honom också nån slags beröm för att han verkar klara av den extrema pressen från fans och media som chefstränare för Hammarby.

Bland övriga som var där såg jag exempelvis Sulan Sleyman samt många iklädda Djurgårdsoveraller, däribland Toni Kuivasto och Johan Arneng (tror jag).
Mediamässigt var det få tungviktare där, kände faktiskt bara igen David Tanentsapft från Punkt.Se, samt nån långhårig snubbe från Radio Sthlm.

Lite stort att kock-Yvonne (tillika fru till gamle legenden Matte Werner) har börjat hälsa igenkännande på mig.

Börjar bli lite nervös för derbyt redan faktiskt. Det känns lite som en vinna-eller-försvinna-match för Bajen, och det vore så fruktansvärt skönt att kunna piska upp de kaxiga jävlarna från Skansen en gång för alla.

Om någon som läser här är intresserad av att köpa en biljett så har jag en över på riktigt bra plats. Östra Övre, till inköpspris (450:-, eh, ja, det kostar så mycket).
Det är alltså den som ingår i mitt säsongskort, men jag vill hellre stå i klacken när det vankas derby.

***
Ikväll blir det kanske nån söndagsöl på söder. Och kanske lite sällskapsspel hos Alice & Isac först också, vi får se!
Måste givetvis försöka se upplösningen av La Liga också.
Hoppas stenhårt att Barca tar hem det, men det är ju dessvärre fördel Real ändå. Bara för att de har den regeln att inbördes möten går före målskillnad där, vet inte om jag gillar det. Egentligen är det ju mer logiskt att det lag som vunnit mot övriga topplag får fördel jämfört med om ett lag "råkat" krossa ett avhängt skitlag med sju mål nån gång.

Ikväll blev det varken PSB på Skånegatan eller i Hultan...

Klockan närmar sig ett på natten, och trots att det är lördagkväll i mitten av juni är jag inte ute och ränner någonstans. Varken på Trädgården, F12, Debban, Pet Sounds Bar eller Spyan, och ännu mindre nere i Hultsfred, där alltså Pet Shop Boys går upp på Hawaii-scenen om en halvtimme ungefär.
Där en massa vänner och andra mediaclowner står och gratis-super sig snygga och varma i Smålandskylan backstage just nu. Där fjortispunkarna på campingen precis börjat däcka i de sunkiga sovsäckarna efter fem dygns hårt HB-dunksupande.


Har läst igenom en massa bloggar och recensioner om Hultan, och inte fan verkar det vara något höjdarår man har skippat i år direkt. Exakt alla gnäller om hur kallt det är, hur folktomt det är (23.339 pers istället för 30-32 000 som det varit de senaste åren), hur oförskämt tyst (Socialstyrelsens order) och sent alla band spelar (hur man nu kan åka på festival och tycka att fyra på natten är så hemskt, men tolv på dagen helt naturligt), och alla stora konserter sågas till fotknölarna (vad folk nu hade väntat sig av Farbror Ozzy egentligen?).

Det jag verkligen verkligen hade velat sett idag var faktiskt Säkert! Alla skriver att det var hennes debutspelning, men hon körde ju faktiskt live på Kafé 44 i torsdags också (då jag alltså stod på Söderstadion och led istället). 
Men där går det ju såklart fler tåg, ganska många och ganska mycket kortare än de dryga fyrtio milen ner till regntunga Småland.


Äsch, klart jag är lite avundsjuk ändå. Hade jag haft all tid och alla pengar i världen så hade jag nog knappt gjort nåt annat än åkt runt på festivaler hela somrarna.
Längtar nåt sjukt till Roskilde redan. Eller redan förresten, det har jag gjort sen några veckor efter vi kommit hem förra sommaren.


***
Här finns förresten ett ganska intressant blogginlägg från en öron-, näsa-, hals-läkare som åkte ner till Hultan med den enda arbetsuppgiften att undersöka Ozzy, vilket - om han nu hade gjort det - kanske kunnat rädda rösten från den allra värsta katastrofen i alla fall.

***
Uppdatering 01.19: Nu ringde Sebastian S-G från PSB-konserten. Hörde inte vilken låt det var i bakgrunden, men det kan ha varit "Suburbia". Faaaan, jag vill vara där ju!

***
Uppdatering 01.57: Och nu ringde Aaron med "Always on My Mind" i bakgrunden.


Jag går på glödande kol

Ärligt talat så har jag knappt gått och lagt mig än. Sovit kanske tre-fyra timmar på en efterfest, och ska nog sova några timmar till nu, lite mer ordentligt.
Flyktsoda var sjukt bra igår. Typ 650 pers totalt och helt fantastiskt bra stämning. Både Örnsberg och Mary Onettes knäckte som fan, och dansgolvet kokade stundtals bland palmer och soffor på nya somriga Debban Medis.
Jag är grymt nöjd verkligen. Tack alla som var med och bidrog på ett eller annat sätt!

Nästa gång är den 6 juli och då missar jag det själv eftersom jag befinner mig på en gräsplätt i Danmark med allehanda galningar och några ton fulvin.

Just nu hade jag kunnat sitta i en bil på väg söderut mot de småländska skogarna vid sjön Hulingen förresten. Igår eftermiddags fick jag ett erbjudande om en ledig plats i några polares bil ner till Hultan, och hade jag bara orkat tjafsa lite mer för att fixa en fri ackreditering med en dags varsel så hade jag nog dragit ner. Blev sjukt peppad där i ett par timmar, och började till och med lägga upp ett spelschema med Säkert!, Clipse, Turbonegro, Roky Erickson, Shout Out Lods, Pet Shop Boys, Sebastian och Dizzee Rascal. Kände Hultsfreds-peppen på allvar för första gången på flera år.
Men sen hade jag klubb, saker kom emelllan, ingen kunde ordna nån ackro sådär på studs, och så var det helt plötsligt natt och jag stod i DJ-båset och taktade electromixar på Killers och PBJ med flera hundra pers på dansgolvet. Inomhus, i Stockholm, världens finaste stad ibland ändå.
Då kändes Hulsfred ganska avlägset. Hade kanske varit fint, men vaffan, man klarar sig bra ändå. Roskilde får räcka. Och Way Out West. Och kanske kanske Emmaboda. För Spiritualizeds skull. Och Dinosaur Jrs. Och mysighetens. Och Christian Hylses.

Björns Trädgård - Kafé 44 - F12 - Spymlan - Anglais - China - Spyan - Edenborg - Gröne Jägaren - Söderstadion

Onsdagkvällen var fin. Började med ett par öl på sant A-lagsmanér i självaste Björnsan ihop med Kringlan, Jonas och Felix. Vi orkade inte gå upp till Vitan. Sen två grymma konserter med [ingenting] och Florence Valentin på Kafé 44 följt av releasekalas för de sistnämndas nya platta "Pokerkväll i Vårby Gård", där alla under 18 fick gå hem, och vi övriga köpa bärs för 20:- i baren. Delar av Florence spelade easy listening/calypso-medleys av typ "Seven Nation Army" och "Young Folks", och sen kom Uje Brandelius ner och spelade den där gamla disslåten som Doktor Kosmos gjorde efter att Love snackat en massa skit om dem i DN för några år sen. Jätteroligt faktiskt.

Efter det blev det en jäkla Stureplansrunda. Först direkt till F12 där sommarens kanske bästa klubb Holiday körde med en lagom stressad Alexander Kovacevic som suckande kom fram till mig och frågade: "Gustav, är det såhär jobbigt jämt att driva klubb eller?". Jag sa att han sköter sig galant, vilket ju faktiskt var helt sant också. Fick en massa rosévin och skumpa, dansade till Cicatriz-housen och såg en extremt kort men intensiv Kalle J-spelning. En cover på R Kellys "The World's Greatest" följt av underbara "Vingslag" och så var det slut. Fem minuter. Två låtar. Fantastiskt bra!

Alla vännerna drog hem och jag gick ensam i regnet bort till Spymlan. Kommer dit fem i ett och Lovisa säger att de precis ska stänga för att det regnar och inte är nåt folk. Jag fyllesvamlar lite till Annika Norlin om hur bra hon är. Sen knatar vi över till Anglais en stund. Kul att träffa Peter Hedlund, han drog till Vegas bara några timmar senare förresten.
Tar sista kvarten och ett par surfare på O-Baren medan Lorenzo snabbstädar för att han vill hinna gå vidare. Mot China Teatern med ett kvarglömt Hotel Diplomat-paraply i hand. Serious Party kör disco och det är halvtomt i lokalen. Minns inte alls vad vi pratade om, men det är alltid kul att hänga med Lorre och Co.
Efter nån bärs där slutar vi givetvis på Spyan till slut. Anders Ljung i sin snygga vita kavaj och Tom Pyl i sin kritstrecksrandiga Duffer-dito spelar gubbrocken i Vita. Jag gillar det och hänger med Cirran & Theo en stund innan jag ramlar hemåt i sommarregnet genom natten.

En jäkligt bra klubbhopparkväll ändå. Och detta alltså trots att jag lyckades missa Leila Ks första livespelning på sisådär åtta år eller nåt, när hon alltså körde "Ca Plane Pour Moi" och "Electric" på "Bögjävlar"-releasen på Marie Laveau, som jag inte ens blivit inbjuden till.

Igår hade jag lite möte kombinerat med långhäng med David, Mårten och Johan på Edenborg, följt av ett par snabba öl på Gröne Jägaren med Richard, Patrik, Pontus och några till av Bajenbröderna.
Och så Bajen-Norrköping på Söderstadion dårå. Inte så mycket att säga om matchen. Vi förde spelet, skapade en hel radda med bra chanser, men Charlie misslyckades återigen i det avslutande skedet. I övrigt kändes det verkligen som att vara tillbaks på 90-talet igår. Skrev en liten
krönika om det nyss.

Och Buffalo Tom (!) och Justice är klara för Roskilde nu! Har fortfarande inte fått mina ackrediteringar dock, börjar bli aningen nervös nu...

Ikväll är det Flyktsoda som sagt, peppen är på topp!
Jag hoppas vi ses där!

Ta mig i land, sätt mig i brand!

På fredag är det Flyktsoda igen!
Jag hoppas det blir minst lika bra som förra gången, och att exakt alla roliga som inte är nere i Hultan kommer dit!

flyktsoda2

Det är dans i folkets park

Nyss tillkännagavs vilka årets Sommar-värdar blev. Inga jätteöverraskningar, och ganska få vänner och bekanta (typ bara 4-5 stycken).
Ska framförallt försöka lyssna på Lundell, Jessica Gedin, Filip & Fredrik, Plura, Åsa Linderborg, Erland Josephsson, Kellerman, Paolo Roberto och Howlin'-Pelle (vars ex-flickvän Sahara-Maria jag såg sjunga Peter Jöbacks "roll" i den fantastiska duetten med Laakso-Markus på ett översvettigt Kafé 44 igårkväll, för övrigt...).

JUNI

23 Ulf Lundell - musiker, författare, konstnär
24 Mark Levengood - programledare, skriftställare
25 Anna-Karin Gauding - arbetar med bistånd i Sydamerika, bor i Chile
26 Alessandro Catenacci - vd Nobiskoncernen
27 Helle Klein - politisk chefredaktör, prästseminarie-studerande
28 Göran Lambertz - justitiekansler
29 Jessika Gedin ? skribent, spanare i P1
30 Barbro Dahlbom-Hall - ledarskapskonsult, föreläsare

JULI

Thore Skogman - sångare, kompositör, textförfattare
2 Zinat Pirzadeh - ståuppkomiker, skådespelerska
3 Lina Sjöberg - teolog, författare, kulturskribent
Filip Hammar ? programledare, journalistoch
Fredrik Wikingsson - programledare, journalist
Jan Egeland - FN-diplomat
Per ?Plura? Jonsson - artist, musiker, bloggare
Anja Pärson - alpin skidåkare
8 Michael Treschow - företagsledare, industriman
Lars-Åke ?Babsan? Wilhelmsson - klädskapare, artist
10 Åsa Linderborg - historiker, kulturskribent, författare
11 Sture Linnér - diplomat, professor, författare
12 Lena Nevander Friström - leg. psykoterapeut, föreläsare
13 Gustav Fridolin ? journalist, f.d. riksdagsledamot (mp)
14 Michael Nyqvist - skådespelare
15 Margareta Strömstedt - författare, journalist
16 Peter Martinsson - administratör, ?Lyssnarnas sommarvärd?
17 Camilla Läckberg - deckarförfattare
18 Göran Zachrisson - golfexpert, tv-kommentator
19 Rigmor Gustafsson - jazzsångerska
20 Gunilla von Platen ? entreprenör, vd kundserviceföretaget Xzakt
21 Peter Settman - programledare, producent
22 Erland Josephson - skådespelare, författare
23 Mia Törnblom ? föreläsare, författare
24 Martin Kellerman ? serietecknare, skapare av ?Rocky?
25 Barbara Bonney ? amerikansk operasångerska
26 Salem Al Fakir - musiker
27 Magdalena Graaf ? föreläsare, författare
28 Ingvar Lundberg - professor i psykologi, hedersdoktor
29 Lena Olin ? skådespelerska, bosatt i USA
30 Peter Rost - läkare, f.d. vice vd Pfizer, bosatt i USA
31 Gustaf Skarsgård - skådespelare

AUGUSTI

Sophie Dow - journalist, chef Mindroom, bosatt i Skottland
Mehmet Gürs ? krögare, tv-programledare i Turkiet
Mona Sahlin ? partiordförande (s)
Paolo Roberto ? f.d proffsboxare, föreläsare, programledare
Maud Adams ? skådespelerska, företagare
Lars Fredriksson - sinolog, bibliotekarie
Renata Chlumska - professionell äventyrare, föreläsare
Knut Knutson ? auktionsförrättare, programledare Antikrundan SVT
Magdi Abdelhadi ? utrikeskommentator BBC
10 Filippa Reinfeldt - sjukvårdslandstingsråd Stockholms län (m)
11 Pernilla Wahlgren - artist
12 Christer Fuglesang - astronaut
13 Susanna Alakoski - författare
14 Bicky Chakraborty - vd och ägare, Elite Hotels of Sweden
15 Sliva Cigerxwin - rådgivare Kurdistans regionala regering
16 Ingvar Oldsberg ? programledare, journalist
17 Howlin? Pelle Almqvist - artist
18 Lena Endre - skådespelerska
19 ?Sommar i backspegeln?


Bullar och pop

När jag var ung hängde jag mycket på Kafé 44. I en period runt 16-17-årsåldern nånting tror jag nog att jag var där åtminstone en gång i veckan och åt bullar, drack Cuba Cola, spelade flipper och hängde runt bland alla andra flummare, punkare, anarkister, Fältbiologer, EG-motståndare och helt vanliga förtappade ungdomar. Det var mycket svarta skinnjackor, nitar och tuppkammar där på den tiden. Banden man såg hette saker som Radikala Träben och Ölkrök (fö två band med goda vänner till mig från Nacka Gymnasium under tidigt 90-tal).

1993-94 hade jag fyllt arton och börjat ränna på indieklubbar. Och under nåt drygt halvår där så körde min kompis Jacke svartklubben Fluff på 44:an första lördagen varje månad. Eggstone, Happydeadmen ochRed Sleeping Beauty var några av de band som spelade, och en kväll i maj 1994 gjorde jag en av mina första DJ-spelningar däruppe ihop med min brorsa och Pet Sounds Micke Theorin. Westside-rockarna Mufflon 5 spelade live. Klubben öppnade vid midnatt och stängde "när det börjar bli tråkigt och folk börjar gå hem", vilket brukade betyda vid åttasnåret på morgonen ungefär.
Jacke var mäkta stolt den gången Momus kom dit efter sin spelning på Pet Sounds Bar på Tre Backar, och jag minns även att han varje kväll satte upp Morrissey +10 överst på gästlistan med den högst logiska förklaringen "Om han skulle råka hamna i Stockholm så ska han fan inte behöva ha nåt problem att komma in här åtminstone".

På senare tid har jag nog bara varit på 44:an nån gång om året. Ofta på någon stödfest, efterfest eller den årliga Kapsylen-festen, där alla band och föreningar som funnits och finns i lokalerna bjuder in vänner, bekanta och alla som vill för att festa. Och för att kolla på band som Club Killers, Weeping Willows, Kent eller bob hund som alla har eller har haft replokal där genom åren.
tompaeken
Tompa Ekengren lämnar Tjärhovsgatan ibland för att åka ut till Haninge och rodda festivaler.

Tompa Eken som driver Kafé 44 har fått många priser och utmärkelser, men han är ändå en sån där snubbe som aldrig någonsin kan få för mycket beröm för det han gör. En eldsjäl i ordet verkliga bemärkelse. En snubbe som bokat vartenda band som någonsin varit värda att se i det här landet, och en jäkla massa fler utöver det.
Och han är en sån där snubbe som oavsett om han vinner fina stipendium eller börjar bli lite till åren så kommer han aldrig nånsin bli för fin eller för gammal att stå där själv i entrén och säga "äh vaffan, haru ba sjutton spänn så ere klart du kommer in endå", fast det egentligen råkar kosta hutlösa trettio kronor den kvällen.

Den här veckan är det en nästan makalöst fin lineup på 44:an.
Ikväll spelar Laakso, imorrn kör Florence Valentin och [ingenting] och på torsdag ingen mindre än Säkert!
Tror konserterna börjar runt åttatiden, gissar att det kostar typ 40:- eller möjligen 50:- (men som sagt, är du snorpank så kan du nog bli insläppt ändå), och det är naturligtvis ingen åldersgräns alls.
Däremot kan man räkna med att det lär vara smockfullt, för den lilla nerklottrade stenkällaren rymmer inte mer än kanske 150 pers. Se till att vara en av dem ikväll, imorrn och på torsdag!


Solsting, sommarklubbar och stress

Jag blir helt paj av den här värmen. Klagar på kylan hela jävla året och drömmer om sommaren, och så när den väl kommer så stänger jag in mig med en bok och gömmer mig från solen. Spending warm summerdays indoors i år igen.
Fast jag har varit ute en del också. En hel jäkla del faktiskt. Har hunnit med en eller flera svängar på samtliga måste-ställen i min personliga sommar-stockholms-värld. F12, Trädgården, Spymlan, Debasers uteservering, Ivar Los park... Fint alltihop såklart. Bäst hittills känns faktiskt Fredsgatan i år, lite otippat sådär, man hade ju nästan räknat ut dem för några år sen.
Sportar alla mina nya New York-inköpta tröjor mest hela tiden. Känner mig bra i lite nya kläder för en gångs skull.

Svettas och dricker litervis med vatten oavbrutet. Det var nästan så det där regnet igårkväll var lite förlösande trots allt.
Nu måste jag fortsätta jobba, har tusen saker att fixa med.
Flyktsoda, Djungeltrumman, Hammarby, Pause...

Släggan!

Whoa!
Erik Strömbäck - aka
DJ Sledge aka Mannen som myntade ordet Bomben en gång för nästan tio år sen - har skaffat blogg! 
En mycket välskriven och bra sådan dessutom. Den förtjänar därför lite mer läsning nu på studs!


För övrigt så hoppas jag som sagt att alla kommer ut och festar med mig ikväll. Baba Sonic fyller sex år och jag spelar där till halv två nånting, sen kör jag på Neu fram till fem för att fira min namnsdag imorrn med idel svensk musik.
Maila/MySpace-messa för gästlista! Jag får skriva upp rätt många, på Neu iallafall.

Samtidigt i en inte lika intressant del av världen...

...så dog tolv personer på väg ut från en fotbollsmatch i Zambia i förrgår.
Det är tydligen inte värt mer än några rader i samma tidningar som ger "Skandalmatchen" åtta-tio sidor per dag nu.
http://www.sportal.nu/sport/fotboll/ovrigfotboll/55036

Tidningsdöden

Samtidigt som tidningarna ännu en gång (den typ tionde bara det senaste året) basunerar ut att fotbollen är död, och på allvar jämför ett inspringande fyllo med riktiga katastrofer som Hillsborough, Heyselstadion eller Skottet i Sarajevo 1914 (!), så har ju många skribenter på sistone också försökt komma med egna storslagna teorier om att bloggen som fenomen är på fallrepet.
Detta baserar de välresearchat och djupt grävande journalistiskt på att några få av deras "blogg-kändisar" har valt att lägga ner sina bloggar efter ett par år härute. Och visst är det lite trist att Virtanen slutar, Linda Skugge däremot har jag personligen knappt läst sen hon hette Norrman, hängde med Janne Kask och skrev i Expressen Fredag.
Men att kalla det ett fenomen är ju faktiskt helt patetiskt.

Jag rensade upp lite bland mina egna länkar här för ett tag sen. Tog bort ett par gamla, döda eller inaktiva bloggar och la till några nya. Då upptäckte jag att det ju kommit en hel drös med nya mediabloggare - bara senaste veckorna har t ex Calle Sundevall, Hugo Rehnberg och min käre broder Martin Gelin startat nya bloggar.

Lägg till världens bästa Plura Jonsson samt ert gäng andra mediapersonligheter som börjat blogga senaste halvåret/året som t ex fyra av mina absoluta favoriter Emelie Thorén, Märta Myrstener, Karolina Ramqvist och Hanna Fridén och det är väl snarare en ny bloggexplosion vi ser tecken på.

Sanningen är nog snarast att dagstidningarna är så rädda för att självdö att de hela tiden tvingar sig själva att låta döda en massa fenomen mest hela tiden. Det är helt enkelt den klassiska gamla brittiska popjournalistiken som hittat hit, med obeskrivlig hype ena månaden följt av tung backlash nästa.

Som vanligt förstår
Martin Jönsson dock det mesta.


Stockholmsnatten är ganska fin ändå

Har ju glömt att snacka om Flyktsoda här!
Det var alldeles underbart fint. Fullsatt, festligt och folkligt. Heaviness och Pascal ägde på scen. Dansgolven kokade. Palmerna, sofforna och gräset förvandlade Debaser Medis från skolmatsal till intimt och mysigt klubbhäng.
Nästa gång kommer bli ännu bättre!

Sitter och uppdaterar klubbguiden för fulla muggar nu. Har kommit efter en del, men håller på och rättar till allt nu. Det händer en hel del i stan trots allt. Sommaren kommer bli fin på klubbfronten.

Som den här veckan bara till exempel:

Måndag: Ficks på F12! Kornél & Makodes succéklubb med naken-tema och techno. Med all säkerhet helt fantastiskt.

Tisdag: Baba Sonic har äntligen sin 6-årsfest och firar med dunder och brak på båda våningarna. Jag spelar skivor, och vid strax före två drar jag iväg mot Stureplan och Neu som tjuvstartar med nationaldagsfirandet och sitt Grattis Sverige-tema. Jag kör med Putte Ponsbach och Adam Holmberg uppe på Neu2 och nere på ettan spelar Gustaf Wallnerström & Noah Gibson från Ohmygosh! (Har rätt stor gästlista, så hör gärna av er om ni vill komma dit!)
Ja, och så är det ju förstås Ess på F12 också.

Onsdag: Holiday på  F12. Lavida Locash på Debban Medis. Bland mycket mycket annat. 

Torsdag: Fick just en supersnygg inbjudan på posten för Krull Wahléns nya klubbsatsning ute på Djurgårdsbrunn. Ett pass (alltså ett "riktigt" pass) från Republiken Långtbortistan, och en inbjudan utformad exakt som en flygbiljett. Har tyvärr inte nån kamera här och nu, men den är grymt ambitiöst gjord. Så det kan nog bli Republiken Långtbortistan på torsdag. Och så kör ju Terry premiär på Debban också förstås.


Fredag/Lördag: Trädgården med Pacific, Sju Sorters Apa, Linus & Märta, Wriggle med mera. Spymlan med Julia. Spyan som vanligt. Debbans uteservering. F12. Riche. Södra Teatern/Mosebacke. Berns/Chinateatern. Street. Marie Laveau.... Det tar aldrig slut...


New York-bilder del 2

Japp, här är då resten av mina bilder från New York. Lördag kväll till tisdag eftermiddag typ.

nyc29
Vi gick på omtalade indieklubben MisShapes.

nyc30
Bella med kompis rockar loss.

nyc31
En kompis sa att MisShapes skulle vara "som Mettan fast mer sex och droger", det stämde väl rättså bra.

nyc32
Dekadens.

nyc33
New York Times-sporten, de skrev totalt fyra rader om fotboll på lika många dagar - och det handlade om att Juventus gått upp till Serie A.

nyc34
Tre svenskar och 54 000 jänkare på Yankee Stadium.

nyc35
Varmkorv och läskeblask.

nyc36
God Bless America! Bakom arenan ligger South Bronx - Birthplace of hiphop!

nyc37
Efter två timmar tröttnade Martin och pappa på baseballmatchen och återgick till att läsa New York Times.

nyc38
En långpromenad genom The Bronx, och jag lyckades nog fånga exakt de enda vita i hela området på just detta kort.

nyc39
Chinatown-brothers.

nyc40
Handlade lite kläder här.

nyc41
...här också.

nyc42
På Staten Island-färjan har man grym utsikt över världens kändaste skyline.

nyc43
Gurkbasurken & Frihetsgudinnan.

nyc44
Manhattan Skyline i dimman.

nyc45
Middag på en riktigt bra argentisk restaurang.

nyc46
Portugisisk öl med Emil på en utservering i Tribeca.

nyc47
Indiehörnet!

nyc48
Uppe i Empire State Building, med Chrysler Building i bakgrunden.

nyc49
86 våningar upp in the city that never sleeps.

nyc50
Den obligatoriska "fota alla böcker man köpt"-bilden.

nyc51
På Martins trappa i Brooklyn, i väntan på taxin.

Olika straff för samma brott

Jag var på Parken i Köpenhamn i vintras. Det var februari och vi var 7139 personer på plats som såg Hammarby förnedras mot FCK i en ganska meningslös Royal League-match. Av dessa var väl uppskattningsvis 150 stycken tillresta Bajenfans.
Vakterna var lugnare än den tidigare gången i Köpenhamn, när vi spelade mot Bröndby, men ändå minst sagt aktiva. Gissar att det var åtminstone 20-30 publikvärdar och säkert ett tiotal poliser också på plats bara för att bevaka oss - en lugn och dryckesglad Bajenklack utan några värre huliganer alls närvarande.

Igår spelade Danmark mot Sverige på samma arena. Det var superviktig EM-kvalmatch och den mäktiga arenan var fullsatt, dryga 42 000 personer på plats. Men uppenbarligen tyckte Danska Fotbollsförbundet att vakterna kunde ta fikapaus.

När ett gäng Bajensupportrar stormade Söderstadions plan och avbröt matchen i det så kallade skandalderbyt mot Djurgårn i höstas fick ju Bajen inte bara en 0-3-förlust i matchen utan även tre poängs avdrag i serien.
Detta trots att Svenska Fotbollförbundet godkänt Söderstadion ur säkerhetssynpunkt, och trots att ett halvt kompani med vakter och matchvärdar jagade efter tokarna, och grep flera av dem omedelbart. 

Domen - poängavdraget - från SvFF kom samma dag som megastjärnorna i Brasilien var och träningsspelade på Råsunda. En match där det var betydligt fler än 22 man och tre domare inne samtidigt på plan, om man säger så.
Media skrev att det var pinsamt, men i övrigt hände egentligen ingenting. Ingen blev straffad, fick betala böter eller fick några avdragna poäng.

Och när hundratals upprörda AIK-fans hösten 2004 försökte storma plan i derbyt mot Bajen så avbröts matchen under nästan en timme. Men istället för att avbryta matchen helt, och ge Bajen den rättmätiga 3-0 vinsten samt AIK tre poängs avdrag så återupptas den efter 45 minuter bara så att Gnaget kan kvittera och alltså en poäng till skänks.


Det jag försöker säga med de ovanstående historierna är att det finns en jäkla dubbelmoral och en stor juridisk svajighet i fotbollsvärlden. Vissa lag kan komma undan med det mesta, vissa bestraffas lite väl hårt...

Att folk som kutar in på plan är idioter är liksom ganska underförstått. Men att man ska kunna garantera säkerheten är det intressanta. På vilket sätt skiljde sig Bajens säkerhet i DIF-derbyt så mycket jämfört med den vid Brasiliens Råsunda-match, AIKs planstormingsförsök eller Danmarks Terror-Tommy-aktiviteter igår? (Där väl fö inte DIF heller fick nåt poängavdrag vad jag kan minnas?).

Enligt all rimlig logik borde alltså Danmark inte bara förlora matchen utan även bestraffas med höga böter samt tre poängs avdrag i EM-kvalserien.

Fö var det skandal att inte Max fick spela igår.

New York-bilder del 1

Här är ett gäng bilder från New York-resan. Lägger upp en massa fler imorrn, måste dra iväg till FLYKTSODA nu. Hoppas vi ses där!
nyc1
Två bröder och en far på en trappa i Brooklyn.

nyc2
Bröderna Gelin på Brooklyn Bridge


nyc3
Martin & Pappa vid Ground Zero

nyc4
En framtida Babe Ruth lirar baseball i en liten park i finanskvarteren.

nyc5
Cross the river to the Jersey side...

nyc6
Några mumier och en Gurkbasurk på Metropolitan.

nyc7
Bror och far på Mettans takterrass


nyc8
En iskall Corona ovanför Central Park.

nyc9
Klyschturism.

nyc10
Vi tog en cykeltaxi från Central Park till West Village...

nyc11
...det var inte helt billigt, men jäkligt fränt.

nyc12
Vinspritzers med Emil & Marit på deras bakgård i West Village.

nyc13
Martin och Emil hänger runt i Meatpacking District

nyc14
Drinkar på hippa baren Pastis.

nyc15
En grym middag på den lokala italienaren.

nyc16
Marie's Bar är plejset för avdankade Broadway-stjärnor som vill sjunga allsång till Sound of Music-sånger.

nyc17
Det ser mer ut som Mallorca-semester än New York.

nyc18
Ri-Fi-Fi, East Villages svar på Baba Sonic.

nyc19
Två hårt arbetande svenska New York-korrar.


nyc20
Farsgubben käkar amerikansk frukost på en spansk diner i Brooklyn.

nyc21
En av många skyskrapsbilder.

nyc22
På MOMA framför en hyfsat känd Piet Mondrian-målning.

nyc23
Andy Warhol och Gurkbasurken

nyc24
Middag på en trendig korean.

nyc24
Funderade lite på att gå med i marinkåren.

nyc25
Where 7th Avenue meets Broadway!

nyc26
Vi var på en grym teaterpjäs på Broadway.

nyc27
Ett glas rött uppe på 48e våningen i Marriot Hotels snurrande bar.

nyc28
Min kompis Bella och hennes amerikanske kompis på en soft bar i Tribeca som heter Ear.

hits