Lite om media-ankdammen och briljanta gamla Bomben-vänner

Sitter och lyssnar på P3 Pop. Honeydrips, en lång Concretes-special och massa annan bra ny pop. Sara Martinsson sköter sig jättebra som efterträdare till Hanna Fahl, som i sin tur gör alldeles lysande svensson-dagradio med P3 Populär varje dag mellan 10 och 13.
Tänker på att det är roligt att både Sara och Hanna började på Christian Hylses pyttelilla nätfanzine
RubberSoulInSpace (eller ja, möjligen började väl Sara aningen tidigare på fanzinet eTer som hon hade ihop med Jenny Damberg, väl?).
Något år senare plockade vi upp såväl Hylse som Sara och Hanna, samt även en viss Sebastian Suarez-Golborne och draftade över dem alla till Bomben, om man ska snacka hockeyspråk.
Bomben var en enorm plantskola, och RSIS var i sin tur en plantskola för oss. Men det är väl så det funkar kanske, vissa kretsar drar med sig varandra medan vissa andra tynar bort från mediaträsket och satsar på mer normala karriärer istället.
Det är väl precis sånt som också leder till att alla känner alla i den svenska media/musik-ankdammen, och visst kan man - precis som Kristoffer Poppius gjort nu senast - tycka ganska illa om det. Och Poppius har ju väldigt rätt i att det inte bara kan skada den journalistiska trovärdigheten ibland utan även - och kanske framförallt - så kan det göra den mycket tråkigare, gråare, lagomsnällare och menlösare.
Om jag till exempel skulle tycka att Sara var dålig som ny P3 Pop-programledare så skulle jag nog inte skriva det här (eller nånannanstans för den delen). Jag skulle givetvis inte ljuga, men jag skulle däremot sannolikt låta bli att kommentera det helt och hållet. Inte för att jag inte skulle våga dissa en kompis eller gammal kollega, utan för att jag skulle tycka det kändes onödigt.

Samtidigt så är ju det ironiska, åtminstone för mig, att jag personligen tycker bra om nästan samtliga av de journalister eller musiker jag lärt känna lite mer privat genom åren.
Kanske är det så, eller ganska troligen, att jag väljer att umgås med mediafolk som jag tycker mig dela åsikter med eller skriver intelligent och roligt.
Kanske också är därför jag inte blivit polare med varken Ronnie Sandahl (hej öppna dörren!) eller Anders Nunstedt trots att jag sett dem ute på krogar och tillställningar i många år.

Men jag är också en sån där larvig hippiejävel som alltid har tyckt att det är mycket roligare, viktigare och på alla sätt bättre att hylla än att dissa. Att tala om vad som är bra istället för vad som är dåligt, oavsett vad det må handla om.
En annan gammal media-ankdamskompis som jag vill kredda lite just nu är därför Märta Myrstener, för att hennes blogg är bästa läsningen just nu.
Roligt också att Lisa och Maria i Concretes-intervjun på radio precis medan jag skriver om media-ankdammen börjar prata om precis det. Allt går bara runtruntrunt...

Kommentarer:
Postat av: ida

Gustav, gå in på kids och kolla min fråga om klubblokal vid kth. Jag sätter all min tilltro till att du är den som kan svaret. Annars är det kört. Då kanske det bara var en dröm.

Postat av: billy r

host host, du länkar "hennes blogg" till Poppius blogg...

2007-03-27 @ 11:32:25
Postat av: gustav

ida: Done! Klinik Blå som sagt! Klassiska fester där alltså...

billy: Ojsan, åtgärdat nu!

/g

2007-03-27 @ 11:36:42
URL: http://gurkbasurken.blogg.se
Postat av: Carmilla

Märtas blogg är faktiskt den enda blogg jag någonsin tagit bort från RSS-flödet, i webläsaren. Inte bra alls. Och ja, som du säger, man är anonym i saker som dessa, med folk man känner.

2007-03-27 @ 14:45:05
Postat av: T

billy ocean, billy ojsan.

2007-03-29 @ 10:53:57

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits