En variant av en Bajenkrönika...

Skrev en krönika till Bajens officiella tidigare idag inför kvällens match mot MFF.
För dem som eventuellt är intresserade kommer här en lite annan, längre, tidigare, mer oredigerad och mindre familjevänlig, variant på den:

---
Allsvenskan är återigen sämre än någonsin enligt alla så kallade förståsigpåare. Och att det just nu inte skiljer mer än tre poäng mellan första och sista lag i serien är väl kanske någon form av bevis på det.
Vad vet jag, och  vad bryr vi oss om det egentligen?
Skulle vi sluta intressera oss för en klubb vi älskat passionerat och förbehållslöst i hela våra liv bara  för att det varje dag numera går att se oändligt mycket mer högkvalitativ fotbollsunderhållning på någon av alla sportkanalerna på TV? Skulle vi bry oss mindre om Bajen för att de spelar något som i jämförelsen med Barca, Man United eller Inter mest liknar korpfotboll?

I såna fall är vi ju endast intresserade av fotboll som ren underhållning, och då kan vi ju lika gärna åka nya bergochdalbanan på Grönan som att sitta på Söderstadion och huttra när ännu en tjongboll letar sig upp på det där fula kontorshuset vid Västra. Men det känns som att media <I>vill</I> såga Allsvenskan. Som att de bestämt sig redan innan för att "nu jäklar ska vi förstöra den svenska fotbollen, det är ju mycket godare mazariner på hockey".

Massor av journalister och krönikörer i de stora tidningarna, med den en gång i tiden så briljante Mats Olsson i spetsen, försöker driva nån sorts hetskampanj om "den våldsamma fotbollen" sen en tid tillbaka.
Givetvis hör inte våld under några som helst former hemma på en fotbollsarena, lika lite som eldar eller inkastade föremål gör det. Det är så självklart för nittiofem procent av oss att det knappt behövs påpekas.

Men att som Mats Olsson sitta vecka efter vecka i morgonsofforna på TV och på allvar fantisera om att Allsvenskan ska bli mer som i England (eller som NHL för den delen) är ju faktiskt ännu mer skrämmande än nån enstaka bengal eller inslängd tändare nån gång per säsong. I mina ögon är det så,  men jag antar att många av er kanske inte delar den uppfattningen.

En polare som har följt Arsenal i många många år och ofta åkt över till
London för att se dem skrev en dyster rapport från senaste besöket, det  första på nya, storslagna Emirates Stadium. Det var Disneyfiering, svindyra biljetter och nästan lika dyra chokladmunkar, och sämre stämning än på vilken försäsongsmatch som helst på Skytteholm i februari. Detta alltså trots att det var fullsatt, i världens bästa liga med ett av världens allra bästa fotbollslag. Det var sista gången min polare  kommer besöka London för att se Arsenal live, berättade han uppgivet. I fortsättningen skulle han nöja sig med att följa dem på TV, och vid nästa London-tripp besöka någon match i de lägre divisionerna, där fotbollen fortfarande har själ och hjärta.

För är det verkligen den brittiska utvecklingen vi vill att fotbollen ska få här i Sverige? Lugnt, tryggt och familjevänligt, men samtidigt också fullständigt  befriat från passion, hjärta och engagemang.

Jag vill naturligtvis att barn ska kunna gå på fotboll utan att behöva vara oroliga för att något ska hända. Men jag tycker också att ett visst mått av aggressivitet tillhör en fotbollsmatch. Att spärrarna för vad man får och inte får göra eller säga förskjuts lite när man ställer sig i en fotbollsklack - det hör liksom lite till spelets regler. Om jag vräker ur mig något illa valt könsord om en spelare i Gnaget när han filmat till sig en frispark mot oss, då betyder ju inte det nödvändigtvis att jag verkligen tycker att killen är en idiot på allvar. Ännu mindre att jag kommer slå honom på käften.

Ikväll möter vi MFF nere i grytan vid Pildammsparken. Barnfamiljer och kepshuliganer kommer än en gång vara på samma stadion, med allra största säkerhet kommer det skrikas opassande ord, kanske kastas det också in lite grejer på plan. Men det kommer ändå knappast vara värre för den stora majoriteten av publiken än vad det var på åttio- och nittiotalet när det var fotbollsbråk på läktarna stup i kvarten och Mats Olsson satt lyckligt ovetande på nån bar i New York.

Majoriteten av publiken kommer istället dit för att uppleva en fotbollsfest med Allsvenskans antagligen två bästa lag för tillfället.
Två klassiska fotbollslag som båda kommer från varsin 4-0-seger, och vars möten nästan alltid brukar  betyda tuffa kamper och roliga bataljer. På planen såväl som på klacksektionerna. Men förhoppningsvis delas inga större smällar ut än  nån klockren glidtackling av Kung Eguren eller Sulan på det läskigt effektiva himmelsblå anfallsparet.
Lyckas vi bara samla vårt försvarsspel igen så kan det nog gå vägen, och skulle det inte göra det så är det ändå MFF som bär favoritskapet, med krävande hemmapublik och allt.

Kommentarer:
Postat av: sara

AMEN!

2007-05-08 @ 21:43:15
Postat av: Jerk

word..

Postat av: ...grönvita sidan upp!

"Givetvis hör inte våld under några som helst former hemma på en fotbollsarena, lika lite som eldar eller inkastade föremål gör det."

Bara du står för det nästa gång det vankas banandebatt, så.

/Den där jävla moralisten

2007-05-08 @ 23:43:13
URL: http://gronvitasidanupp.blogspot.com
Postat av: gustav

gvsu: Javisst, men banandebatten har ju inte i första hand handlat om huruvida man får kasta in saker på plan, utan att det är just bananer som kastats in. Det är den av media påhittade rasiststämpeln jag upprörs över.

Dessutom, for the record, så tycker jag det är skillnad på att kasta in nåt relativt ofarligt på plan innan match, jämfört med att kasta brinnande, hårda eller vassa föremål på spelare mitt under match.

/g

2007-05-09 @ 11:32:59
URL: http://gurkbasurken.blogg.se
Postat av: Resurrection

Bra skrivet. Synd att den inte fick plats(?) på officiella. Blir väldigt irriterad på jornalist-mobben som ropar på "Englandsmodellen" för att komma till rätta med våldet på våra arenor. Hallå!? Vilket våld? Har ju inte varit lugnare nu än på mycket länge, trots vissa isolerade händelser. Och tro mig, England har fortfarande större problem än oss på läktarna, trots sina rent fascistiska lagar och regler.

Och beträffande nyrekryteringen till bäbisfirmor så har media ett stort ansvar. Med tanke på den fascination för och haussandet av casualkulturen i fotbollstidningar, kvälls-och morgonpress och "livsstilsmagasin" är det inte konstigt att tonåringar dras till fotbollsfirmorna.

När media, SvFF och klubbarna sitter i samma båt gäller det att vara på sin vakt. Artikelförfattaren i länken slår huvudet på spiken, en av få röster i media som går emot drevet.

Postat av: E.G.

Är det verkligen samma krönika ... hm. "Fick plats", haha.

Den här var bättre.

2007-05-14 @ 02:14:14

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits