Vertigo

Klockan är bara halv sju på morgonen här, men jag vaknade av solen. En underbart vacker Brooklyn-morgon, som också är den sista vi får uppleva här. För den här gången, ska tilläggas. Jag kommer garanterat tillbaka hit. Så ofta jag kan, har råd och möjlighet. New York är så självklart överlägset det bästa, koolaste, tuffaste, snyggaste, roligaste ställe jag varit på. Någonsin. Inget annat är ens värt att ställa upp i en tänkbar jämförelse.

Igår blev det lite klädshopping. Eller tröjshopping för att vara exakt. Handlade t-shirts och skjortor helt sjukt billigt. American Apparel, Ben Sherman, Polo Ralph Lauren, DKNY mm. Allt runt hundralappen. Hittade ett par schyssta second hand-butiker, några småställen samt Loehmanns, som är en tokbra discount store/outlet med exakt alla dyra/fina/hippa märken till sisådär 70% av ursprungspriset.

Mötte sen upp farsan, som i vanlig ordning hängt ett par timmar i källaren på Strand's Bookstore igen, och så åkte vi ut till Staten Island. Det var en fin resa, med Frihetsgudinnan och Manhattans Skyline i perfekta fotolägen. Men som den där gamla Karin Boye-dikten säger så var det resan dit som var mödan värd snarare än målet. Själva Staten Island var mest som typ Ekerö eller Nynäshamn. En menlös förort långt ute i skärgåden. Vi tog en kaffe på ett fik i hamnen med en svart fjollbög, sen åkte vi tillbaks till Manhattan igen och hängde runt lite mer.

Middag på en riktigt bra argentinsk restaurang i Tribeaca, som heter Industria Argentina. Empanadas, pumkin salad och en riktigt grym oxfilé. Samt ett par flaskor bra Merlot. Inte fy skam direkt.
Promenerade en sväng och mötte upp med Emil, som stod och meckaded med cykeln på en gata i Tribeca. Satte oss på uteserveringen på en portugisisk bar i det klassiska indiehörnet (min högst personliga reflektion, efter fem dar i NYC) Greenwich/Spring Street, och tog ett par portugisiska öl i sommarnatten. Nice.

Slutligen, som den perfekta avslutningen på sista kvällen i stan, så tog vi en taxi upp till Empire State Building, och uppför de 86 våningarna. Helt enormt, med sikt i 4-5 mil bort och alla dessa ljus, byggnader och bilar exakt överallt. Vidunderligt räcker inte.
Jag fick aningen existensiella tankar, och började fundera över hur extremt artificiellt allt det där är. För 350 år sen var allt det där bara åkrar och skog liksom. Nu är det betong, granit, asfalt, neonljus, plåt, lampor, tegel och marmor så långt ögat kan nå, åt alla fyra väderstreck.
Man kan få svindel för mindre, onekligen.

Taxi hem med den enda vita chaffis jag åkt med hittills här, men han var följaktligen hippie istället.

Nu är det som sagt morgon här. Tidig morgon, klarhlå himmel, fågelkvitter och billjud i periferin. ACn brummar omisskänligt här bredvid mig. Bror och far sover stilla än. Om elva timmar lyfter vårt plan från Newark.

Kommentarer:
Postat av: Henke

Tack för grymt trevliga inlägg om resan. Jag är råpeppad och åker om ett par veckor.

Postat av: Jonas

Men har du sett några snygga tjejer? Att det finns skyskrapor och taxibilar vet vi ju redan :)

2007-05-29 @ 20:00:24
URL: http://thelastjonas.blogspot.com
Postat av: eken

Men Jonas. Läste du inte om Gurras besök på New York's Mettan (eller om det var något annat indiehak)?
Låter riktigt riktigt fint det där Gustav. Har ju 'bara' varit i Costa Mesa i California så höghusen och pulsen har jag inte upplevt ännu. Däremot träffade jag
människor som var toppen, ett koolt land som är på väg käpprätt och skogen!

2007-05-29 @ 20:46:10
URL: http://www.babyjesus.se/blog/

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits