Lasermannen igen

Lasermannen igen


Alltså förlåt om jag kanske tjatar, men jag är verkligen ruskigt fascinerad av Lasermannen just nu. Läste Gellert Tamas briljanta bok härommånaden och har nu sett de första två delarna av TV-serien. En del verkar tycka att serien är rörig med alla hopp i tid och rum, men han var (är?) ju en extremt komplex människa så det kan väl inte vara helt lätt att berätta hans historia. Wolfang Zaugg blev John Stannerman blev John Ausonius. Bankrånare, psykopat, enstöring, yuppie, svarttaxichaufför, spelmissbrukare, hemlös, optionsmiljonär, tysk, svensk, invandrare, rasist och slutligen seriemördare. Han har onekligen haft en del olika personligheter under sina år.
John Ausonius sitter idag i Kumlabunkern, och får endast komma ut på hårt bevakad permission några timmar om året. Allt annat betraktas som farligt för samhället. Om några år kommer han ut i det fria igen, undrar om han någonsin ska kunna anpassa sig till ett någorlunda normalt liv.

Aftonbladet hade varit med Ausonius och tittat på första avsnittet av SVTs dramaserie. Han höll med om att
David Dencik var oerhört porträttlik i huvudrollen, men han hade tyckt att han framställdes som alldeles för mjäkig och snäll. 
Då kanske man får en uppfattning om hur han var i verkligheten. 

En annan bidragande orsak till att jag fascineras så mycket för Lasermannen är väl att jag själv under just den perioden (tidigt 90-tal) var väldigt aktiv politiskt. Jag var med i alla fackeltåg och demonstrationer mot rasism. För exakt fjorton år sen idag, 30 november 1991, var jag i Kungsträdgården och försökte förhindra mina anarkistvänner att gå bärsärkargång på polisen och skinsen. Vi bildade mänskliga kedjor för att hålla lägren ifrån varann, för vi ansåg att om vi också tog till våld så skulle vi sänka oss till nazzarnas låga nivå. Vi ville bevisa för dem att vi vunnit bara genom att vara tiodubbelt fler människor. 
En kille i min gamla högstadieklass var fö med bland de hundra gripna den kvällen. På nazzarnas sida. Minns att han kom till skolan på måndagen efteråt i sin bombarjacka och stolt visade upp nåt papper från polisen där det stod att han blivit gripen för våldsamt upplopp. 

Och alla de där platserna som dåden begicks på har jag ju varit på en massa gånger. Lappis-fältet passerade jag dagligen i flera år. Kiosken i Hägersten handlade jag cigg på i ett halvår. Studenthuset på Körsbärsvägen ligger två portar upp från huset där åtminstone tre bra kompisar bor eller har bott de senaste åren. Och så vidare.
Jag tycker att alla som inte gjort det dels ska läsa boken, den finns på pocket numera, och dels ska kolla på TV-serien som finns gratis på SVT.se.

Kommentarer:
Postat av: jimmy

Gratis är väl att ta i. Efter att Radiotjänst haft folk som ringt på vår dörr + ringt och telefonterrat oss i ett år, vek vi oss till slut och betalar nu telelicens. Rena rama torpedfasonerna. Jag var rädd och grät mig till söms många gånger under den där perioden då de jagade oss (Radiotjänst alltså).

Det var förövrigt en fin och lång artikel om TV-serien om Lasermannen i DN för någon vecka sedan.

Postat av: jimmy

Här är DN-grejen:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=656&a=492217

2005-12-01 @ 14:36:27
Postat av: gustav

Jimbo: Hehe, visst, men jag syftade på att den finns på nätet gratis. www.svt.se

/g

2005-12-04 @ 22:06:58

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits